Måndag
Alltså det är helt sjukt vad veckorna går... Jag får ibland panik när jag tänker på hur fort det går. Shit snart sitter jag där på hemmet gungande i min ärvda gungstol.
(som jag dock inte ärft än men jävlar om jag inte får den
)
Alltså... Undrar ärligt hur det kommer att vara när jag är gammal. Kommer mina söner lämna mig på hemmet helt trött på mig och mitt tjat. Eller kommer dem bjuda hem mig på söndagsmiddagar eller lördagsfika på eftermiddagen varje helg??
Jag är måttligt impad på min kära mor och far.
DEM HAR ALLTID TAGIT HAND OM MIN MORMOR OCH MORFAR.
(även om farfar och farmor med men avstådet i mil var lite för långt för att göra samma insats)
När min morfar levde å bodde på gruppboende fixade dem allt för honom. Han och mormor fick tom följa med till finland varje sommar. Trots rullstol och parkinsson och Alzhemiers. Dem hade mormor och morfar hemma varje helg på fika eller mat. Dem avlastade mormor för att hon skulle få lite lugn ibland. Två somrar åkte jag flyg med morfar till finland för han klarade inte av att ta sig ur bilen och gå på båten. Jag var tånnis då... Men min morfar var speciell. En stilig gammal man. Som man hade högt i släktens rang Jag beundrar eller beundrade min morfar. Han kunde så mkt. Han blev sällan arg och han svor inte som en annan svor... Han hade sina egna ramsor.
Tex: Men gröngräfta jävlar...
ÅÅÅ nu mins jag inte den bästa. Men det var inte fan och jäklar eller fuck som en annansäger. Å det är väl klart med tanke på generations skillnad.
Men han svor snyggt på något vis.
Men min pappa tog verkligen hand om min morfar. Fixade allt med honom. Det var en sorg när min morfar dog.
Jag var cool när han dog. Förstod och fattade...
Men när väl begravningen kom var jag hysterisk. Begravningsakten fick skjutas upp en stund för jag och min kusin grät hysteriskt i tamburen i Hovdestalundskappel. Prästen fick komma och prata med mig.
Å jag bara tjöt...varför min morfar...varför...
Det var helt sjukt!!
Snart ska väl morfar sträcka ut sin hand och hämta mormor. Han har väntat länge nu. Sommaren -94 dog min mofar.
Min mormor tycker hon lever på övertid och bor nu på gruppbostade min morfar bodde på innan han dog. Det är tryggt tror jag för både min mormor och hennes döttrar med familjer. Min mamma och pappa ställer upp på min mormor så in i norden. VARJE lördag ä min mormor hemma hos min mamma och pappa och fikar eller äter. Dem fixar räkningar och pengar. Dem har i alla år skjussat och hämtat min mormor för olika saker.
Jag hoppas att mina tre söner... (kanske blir dem fyra söner eller tre söner och en dotter)
Men jag hoppas att dem blir som min mamma och pappa mot mig. Å jag kommer att bli så mot min mamma och pappa som dem är mot mormor och morfar.
Undrar igentligen hur jag kommer att vara med mina föräldrar när dem blir äldre??
Jag hoppas att jag kommer att vårda och sköte dem med respekt och se vad dem vill och vårde dem utan att trampe dem för mkt "på tårna".
Jag hoppas att jag kommer bli en bra vårdande dotter om så skulle behövas!!
Idag då... Jag och mina barn gick förbi Melle och sedan traskade vi till Tomaskyrkan för Öppna förskolans sång och lekstund.
Alexander är ju hemma på måndagar och tänkte ha det som rutin nu att gå dit på måndagar för att göra något. Blir så lätt att man blir inne eller bara gungar i lekparken. Inte för att det är nå fel i detta. Men det är kul med lite rutin. Sedan så ska jag även försöka få in att gå dit på torsdagar på förmiddagarna och sedan på Öppna på odenvi på eftermiddagarna tills det är dax att hämta Alexander på dagis kl 15.
Alle kommer att gå på dagis tis, ons och tordag 9-15 nu när jag är mammaledig.
Men det kan bli bra med lite rutiner.
Jag kan lätt bli rastlös och mina planer är ju att vara hemma till hösten -09 innan Jonathan får börja dagis.
Å kanske jag tom kan vara hemma längre...??
Vem vet kanske det kommer mer barn??
Eller inte...även fast jag personligen hoppas på en bebis till snart så jag har det överstökat.
(alltså överstökat på ett bra sätt)
Jag kommer vara super slut i några år men det är sådant man får ta lixom. Man kan ju inte gnälla om man ställt till det själv lixom
Zebastian har förrästen utegångsförbud, godis stopp på lördag och tv förbud tills på torsdag.
Japp så är det.... Han fick först utegångsförbud för att han sparkade runt här hemma på möblerna och använder ett härligt språk. Det var fan och helvete och jag tänker inte och förfan och...ja jag mins inte äns. Då hade jag varnat honom en timme innan om hans svärande.
Godis stopp på lördag fick han för att han ljög. Niklas och han hade en dust och han lovade och när Nicke sa okey. Så vände han och stack... Ljög alltså...
Tv förbud fick han för sitt dåliga beteende gentemot sin far.
Då min "tuffa" 8 åring skriker flera gånger till honom DU ÄR FAN INTE MIN PAPPA.
Nu kan man ju undra varför eftermiddagen var på detta vis.
JOO vårat barn som älskar sin karate ville inte gå... HAN FICK TUPPJUK när det var dax för karate och hans pappa kom och hämtade honom. Jag vet ärligt inte varför han blev så här. Men en av anledningarna var nog att han skulle testa Nicke hur arg och bestämd han kunde bli när hans bio-pappa. Men jag måste ärligt säga att jag är grymt stolt över både Daniel och Niklas hur dem sammabetade i detta.
Nicke pratade, Danne pratade dem hjälpte tillsammans åt att få Zeb till bilen och till karaten. Nicke sms:ade Danne och peppade honom.
Ja jag gillar när Zeb förstår att det är VI vuxna som sammarbetar för att uppfostra. Å att han ser att pappa blir inte arg på Nicke när Nicke skäller eller förklarar för/på Zeb. Det känns bra för mig med!!
JAG ÄR STOLT...!!!
Nej nu ska jag sluta blogga detta blev för långt och för... Ja shit... // MARIA MAROSKA
(som jag dock inte ärft än men jävlar om jag inte får den
) Alltså... Undrar ärligt hur det kommer att vara när jag är gammal. Kommer mina söner lämna mig på hemmet helt trött på mig och mitt tjat. Eller kommer dem bjuda hem mig på söndagsmiddagar eller lördagsfika på eftermiddagen varje helg??
Jag är måttligt impad på min kära mor och far.
DEM HAR ALLTID TAGIT HAND OM MIN MORMOR OCH MORFAR.
(även om farfar och farmor med men avstådet i mil var lite för långt för att göra samma insats)
När min morfar levde å bodde på gruppboende fixade dem allt för honom. Han och mormor fick tom följa med till finland varje sommar. Trots rullstol och parkinsson och Alzhemiers. Dem hade mormor och morfar hemma varje helg på fika eller mat. Dem avlastade mormor för att hon skulle få lite lugn ibland. Två somrar åkte jag flyg med morfar till finland för han klarade inte av att ta sig ur bilen och gå på båten. Jag var tånnis då... Men min morfar var speciell. En stilig gammal man. Som man hade högt i släktens rang
Jag beundrar eller beundrade min morfar. Han kunde så mkt. Han blev sällan arg och han svor inte som en annan svor... Han hade sina egna ramsor.Tex: Men gröngräfta jävlar...
ÅÅÅ nu mins jag inte den bästa. Men det var inte fan och jäklar eller fuck som en annansäger. Å det är väl klart med tanke på generations skillnad.
Men han svor snyggt på något vis.
Men min pappa tog verkligen hand om min morfar. Fixade allt med honom. Det var en sorg när min morfar dog.
Jag var cool när han dog. Förstod och fattade...
Men när väl begravningen kom var jag hysterisk. Begravningsakten fick skjutas upp en stund för jag och min kusin grät hysteriskt i tamburen i Hovdestalundskappel. Prästen fick komma och prata med mig.
Å jag bara tjöt...varför min morfar...varför...
Det var helt sjukt!!
Snart ska väl morfar sträcka ut sin hand och hämta mormor. Han har väntat länge nu. Sommaren -94 dog min mofar.
Min mormor tycker hon lever på övertid och bor nu på gruppbostade min morfar bodde på innan han dog. Det är tryggt tror jag för både min mormor och hennes döttrar med familjer. Min mamma och pappa ställer upp på min mormor så in i norden. VARJE lördag ä min mormor hemma hos min mamma och pappa och fikar eller äter. Dem fixar räkningar och pengar. Dem har i alla år skjussat och hämtat min mormor för olika saker.
Jag hoppas att mina tre söner... (kanske blir dem fyra söner eller tre söner och en dotter)
Men jag hoppas att dem blir som min mamma och pappa mot mig. Å jag kommer att bli så mot min mamma och pappa som dem är mot mormor och morfar.
Undrar igentligen hur jag kommer att vara med mina föräldrar när dem blir äldre??
Jag hoppas att jag kommer att vårda och sköte dem med respekt och se vad dem vill och vårde dem utan att trampe dem för mkt "på tårna".
Jag hoppas att jag kommer bli en bra vårdande dotter om så skulle behövas!!
Idag då... Jag och mina barn gick förbi Melle och sedan traskade vi till Tomaskyrkan för Öppna förskolans sång och lekstund.
Alexander är ju hemma på måndagar och tänkte ha det som rutin nu att gå dit på måndagar för att göra något. Blir så lätt att man blir inne eller bara gungar i lekparken. Inte för att det är nå fel i detta. Men det är kul med lite rutin. Sedan så ska jag även försöka få in att gå dit på torsdagar på förmiddagarna och sedan på Öppna på odenvi på eftermiddagarna tills det är dax att hämta Alexander på dagis kl 15.
Alle kommer att gå på dagis tis, ons och tordag 9-15 nu när jag är mammaledig.
Men det kan bli bra med lite rutiner.
Jag kan lätt bli rastlös och mina planer är ju att vara hemma till hösten -09 innan Jonathan får börja dagis.
Å kanske jag tom kan vara hemma längre...??
Vem vet kanske det kommer mer barn??
Eller inte...även fast jag personligen hoppas på en bebis till snart så jag har det överstökat.
(alltså överstökat på ett bra sätt)
Jag kommer vara super slut i några år men det är sådant man får ta lixom. Man kan ju inte gnälla om man ställt till det själv lixom
Zebastian har förrästen utegångsförbud, godis stopp på lördag och tv förbud tills på torsdag.
Japp så är det.... Han fick först utegångsförbud för att han sparkade runt här hemma på möblerna och använder ett härligt språk. Det var fan och helvete och jag tänker inte och förfan och...ja jag mins inte äns. Då hade jag varnat honom en timme innan om hans svärande.
Godis stopp på lördag fick han för att han ljög. Niklas och han hade en dust och han lovade och när Nicke sa okey. Så vände han och stack... Ljög alltså...
Tv förbud fick han för sitt dåliga beteende gentemot sin far.
Då min "tuffa" 8 åring skriker flera gånger till honom DU ÄR FAN INTE MIN PAPPA.
Nu kan man ju undra varför eftermiddagen var på detta vis.
JOO vårat barn som älskar sin karate ville inte gå... HAN FICK TUPPJUK när det var dax för karate och hans pappa kom och hämtade honom. Jag vet ärligt inte varför han blev så här. Men en av anledningarna var nog att han skulle testa Nicke hur arg och bestämd han kunde bli när hans bio-pappa. Men jag måste ärligt säga att jag är grymt stolt över både Daniel och Niklas hur dem sammabetade i detta.
Nicke pratade, Danne pratade dem hjälpte tillsammans åt att få Zeb till bilen och till karaten. Nicke sms:ade Danne och peppade honom.
Ja jag gillar när Zeb förstår att det är VI vuxna som sammarbetar för att uppfostra. Å att han ser att pappa blir inte arg på Nicke när Nicke skäller eller förklarar för/på Zeb. Det känns bra för mig med!!
JAG ÄR STOLT...!!!
Nej nu ska jag sluta blogga detta blev för långt och för... Ja shit... // MARIA MAROSKA
Kommentarer
Trackback
