Mariamaroskas

Om livet är förbestämt kan vi påverka det då? Eller är det så att våran livs bok redan är skriven och vi bara tror att vi gör egna beslut. Är ödet redan skrivet i våra inre och vi lever efter denna bok?

Eller är det faktiskt så att vi väljer allt själva??

Jag har ju alltid trott på ödet och nästan lagt ner visa saker för att jag tycker att det skall ordna sig. Ibland har jag gett fan i att välja för att se vad som händer.

Men visa saker bestämmer man väl iaf själv...eller är det så som jag skrev att vi är lurade att tro att vi kommit på massa smarta idéer fast det redan är förbestämt??

Skit samma mitt öde kan dra åt helvete ibland tycker jag.

Ibland styr jag mitt liv framåt i en sån bra takt att jag nästan blir lite stolt över mig själv. Hur enkelt det kan vara att leva.

Å så kommer det perioder i livet där man inget mer än vill gräva sin egen grav och be någon lägga över den sista jordhögen över överkropp och huvud.

Nej jag är inte självmordsbenägen jag bara skriver...!!

Visa val eller saker som händer i livet har jag ångrat. Att saker har hänt, att saker faktiskt inte hänt. Undrar hur mkt jag själv har att göra med var och varför och varför inte?

Visa saker är ju verkligen upp till mig själv. Där jag faktiskt har både två och tre vägar att använda här i livet. Där man har ett val.

Jag lever rätt mkt i nuet men jag brottas med dåtiden. Jag känner mig rätt ledsen ibland att jag har så svårt att faktiskt själv påverka vad jag gör. Jag har ett gott självförtroende men min självkänsla vacklar lite. Inte vidare mycket men där den vacklar gör att livet inte alltid är som jag önskar. Jag har svårt att jobba med mig själv. Jobbar hellre för att hjälpa andra än att ta tag i mitt egna super lilla problem. Skulle det vara borta skulle jag vara världens lyckligaste som går i ett par skor.

NEJ jag är inte olycklig jag är lycklig men skulle behöva vara mer lycklig.

Ibland är jag inte alls lycklig då är jag inte ens olycklig då känns det som om jag är i ingenmansland i den gråmassan och bara är. Så där likgiltig till livet.

Den känslan är otäck... Där i den känslan är det nästan som om man inte bryr sig om något. Allt skulle kunna hända och jag bara ser på utan att påverka. Den känslan är hopplöst ruskig.

När man skiter i vart folk tar vägen eller vad som händer med sina relationer till livet.

När inget har någon vidare mening.

Det är inte ofta jag är där och gurglar runt i den grå massan i ingenmansland. Men ibland svajar jag på kanten dit och som tur vaknar man upp och ser det goda i sin underbara vardag.

Jag kan vara arg på livet eller andra och det går ut över den som står mig närmast. Den som man egentligen älskar mest av allt. Den vuxna som alltid stöttar och ser på när man trillar och hjälper en upp. Det är ofta honom som jag ger skiten som jag nästan skäller på utan att ha anledning till det. Det är han som får stå där som en mur eller med armarna öppna för att ta emot mig när jag inte mår bra. Det kan vara både känslomässigt och kroppsligt det kan tom höra ihop. Jag kan vara sur på systemet vi lever i på massor med konstiga saker och där står han och pallar av mina gungande känslor mina utbrott som egentligen är helt icke tillåtna.

Jag har alltid haft svårt att prata känslor har svårt att säga som det är när det gäller mina känslor. NI vet dem här känslorna och den relationen man inte har till sina vänner.

Utan dem man faktiskt bara har till den man lever ihop med eller som är en nära.

Jag kan säga att det inte är något fast det egentligen är massor. Men jag orkar inte ens vara ärlig mot mig själv.

Jag var på god väg ett tag att faktiskt kunna lita på mig själv och tala. Eller iaf försöka tala.

Jag tror att om jag börjar tala så kommer jag bara gråta. Gråta hejdlöst och aldrig mer kunna sluta.

Jag gråter jag kan tom gråta när jag är arg men det är inte den gråten jag är rädd för det är den här känslomässiga gråten.

Har du gråtit så där mkt någon gång så nästan luften tar slut. Man kan inte andas varken från näsan eller från munnen. Det tar stopp!
Det tunga trycket mot ens bröstkorg får en att känns obehags känsla.

Det är den känslan jag vill slippa. Känslan att blotta sig...Men det är egentligen löjligt att inte kunna göra det till någon man faktiskt känner fullt förtroende för och faktiskt älskar.

Kan tänka mig att det nästan kan vara som när någon har panikångest. Jag har ju bara läst om det i skolan om trycket över bröstet och hur paniken och ångesten kommer.

Nej tack!!

Människan är ju grymt påverkningsbar och så även jag. Men inte alltid. Ibland har jag stått ensam kvar med min åsikt eller mitt val. Ibland är jag ärligt stolt över mig själv för att jag sagt NEJ i stora grupper.

Som när man var tonåring och "alla" andra tog droger men inte jag.

Ja jag har provat...men när  "alla" andra fortsatte och inte jag. Jag har vart nyfiken och jag har provat i min takt.

Jag gick tom själv till en kille som hade det jag ville pröva för att få pröva i min takt och få se vad dem egentligen höll på med.

Inget har varit min grej egentligen men jag vet vad folk pratar om när dem pratar om kickar och bortsvepande känslor.

Men det är inget och var inget för mig!

Jag måste ha kontroll över mitt liv, jag är en kontrollmänniska jag måste ha koll på det mesta som jag faktiskt själv anser är mitt ansvar.

Jag kan sjukt nog ha mer koll på Nickes saker eller grejer som han måste göra. En vad han har själv och då är han en vuxen människa. Ibland mer vuxen än vad jag själv är.

Nej jag behöver visa mer respekt och ge mer kärlek till mitt liv!! Till dem runt om kring mig och dem som faktiskt ställer upp för mig!! // MARIA MAROSKA

Hur gör ni när ni väljer val här i livet...Vilken väg ni tar för att göra saker?!

Själv tar jag alltid den lätta vägen....Hahhaaaa!!

Nej men allvarligt.

Denna vecka har jag blivit besviken och besviken igen på hur folk runt omkring mig gör i sina val.

Men vem är jag att döma andra egentligen...INGEN va!!

Inte kan man väl döma andra bara för att man tycker att andra har fel eller gör fel...

Jag själv prioriterar på mitt sätt och kanske framför mig själv som en martyr många gånger.

Hur prioriterar du!??

Jag prioriterar nog först mina barn. Sedan mig själv och sedan Nicke. Sen kommer familj och sedan jobbet tätt in till efter mina kära vänner. Sedan kommer allt annat.... Fuckers tex. ;-)

Mina barn står mig närmast. Sedan Nicke....tror nästan att Nicke känner mig bättre än jag gör själv. Men när folk säger eller påstår i meningen "man är alltid sig själv närmast" Så förstår jag dem helt till 100%

Självklart ska man bry sig om andra men ingen kan väl säga annat än att man är sig själv och sin familj närmast....

Är det någon som påstår annorlunda så kommentera gärna det. Du har ju ändå chansen.

Jag själv gör inte alltid kloka beslut...Ibland gör jag väldigt klumpiga beslut här i livet.

Det finns massor med påståenden där folk skulle kunna kommentera om när man inte ska vara det.

Som jag själv påstår när det gäller politik tex.

Även fast jag klarar mig och har mat på mitt bord och tak över mitt huvud. Jag är inte sjuk och jag faktiskt ett jobb så anser jag att i politiken måste man tänka på alla iaf alla som har det sämre eller värre än jag själv.

Där tycker jag det är fruktansvärt svårt att vara eller gå in med inställningen "man är alltid sig själv närmast"

För i politiken gäller det väl att vi har ett land där alla har det bra, även dem som inte kan annat än att leva på bidrag från olika inrättningar...

Man behöver ju inte alltid vara en lat fucker för att få bidrag...

Nej jag är fan bäst...hahhaa!!! Nej då det är jag inte alls det...jag är långt ifrån bäst.

Du är nog bättre...? // MARIA MAROSKA

En del människor är fan fuckers på heltid. Vet ni det...Jag håller mer och mer på att analyser folk om dem till hör facket fuckers eller inte?

Idag fick jag iaf uppleva att det finns fuckers.

Ack den som försover sig!!

Glöm inte att icke försova dig...du kan tom bli huggen vid fotknölarna av dem man minst anar skulle göra en sådan sak. Hugga en vid fotknölarna...

Undrar och funderar än en gång på hur folk gör och varför dem gör vissa val här i livet.

Dumma val gör jag själv i ren ilska eller frustration. Enligt mig själv då!

Jag undrar och funderar över morgonen händelse och funderar på tal sättet som heter som man behandlar andra vill man bli behandlad själv.

Man skulle också kunna använda talesättet som man bäddar får man ligga. Fast det är inte riktigt okey att använda det vid detta tillfälle tycker jag.

Allt kommer igen till en här i livet!!

Jag förvånades enormt i morse och var mer arg en den som blev drabbad av det hela. Konstigt nog...eller egentligen inte eftersom personen i fråga "alltid" är lugn som en filbunke.

Skit samma... Alla blir straffade förr eller senare för fel man gör här i livet.

Det tror jag stenhårt på....

Nej själv skulle jag skämmas vid såna dumma beslut! // MARIA MAROSKA

Livet är en berg och dalbana som går upp och ner... Som stannar och skakar om en och sedan fortsätter vidare....


// MARIA MAROSKA

Jag har undrat en del hur mkt era sambosar eller kärlekar eller vad det nu kallas när man är ihop. ♥ Fast vissa är ju faktiskt gifta.

Men jag har undrat en del från och till hur mkt dem bryr sig om erat liv på Internet?!

Om dem lägger sig i era bloggar, sidorna ni hänger på och om dem backar upp er om något händer på Internet.

Att missförstå varann är ju helt klart mycket lättare när man surfar runt på nätet än när man pratar med varann vid ett fikabord.

Jag förundrar över hur många sambosar och karlar som egentligen lägger sig vad deras kärlekar gör å nätet.

Nu vet jag att min sambo läser min blogg då och då. Han brukar inte säga så mkt om min blogg.

Någon gång har han sagt att vill man veta hur jag mår utan att fråga kan han läsa min blogg.

Vi hänger båda på Facebook men det är väldigt sällan vi bryr oss om varandras sidor. Jag brukar ju iof kommentera hans jätte roliga bilder han gör på facen.

Men jag kan säga att det har hänt mer än en gång att jag pratat med någon och deras sambosar eller kärlekar lagt sig i...

Varför är det så? Kan den man pratar med inte stå upp för sig själv eller är det så att den man lever ihop med inte kan ta att man har olika åsikter?

Jag måste nog säga att jag är inte ett dugg intresserad av att använda min sambo som nå försvarsplank.

Jag reder upp det jag själv ställt till med eller står för mina egna åsikter.

Å jag trycker det är grymt löjligt...

Det här med privatliv på nätet tycker jag är ett måste. Jag skulle aldrig läsa någon annans mail eller äns begära att få göra det.

Jag är inte ett dugg intresserad över vem min sambo har på msn. Nu är vi väldigt dåliga båda två på att använda msn. Iaf jag...

Men jag vet ju att en del inte får prata med vem som helst på msn.

Så hur mkt får man egentligen bestämma över sin kvinna eller man?

Å hur mkt låter den andra än bestämma egentligen fast man inte tycker att det är okey.

Att vara för kontrollerande är sjukligt enligt mig. Ett sunt förhållande är A och O.

Å när det sunda går över till sjukligt måste man vara man eller kvinna och säga STOPP!!

När och var och vem får bestämma om ens egna liv? // MARIA MAROSKA

Jag kom på värsta grejen att blogga om.

Är det fler som irriterar sig på dem som fått sina boys/girls där hemma att sluta upp med sitt stora intresse för familjen och kärleken?!

Jag kan bli galen...På ren svenska kan jag bli galen. Men det är ju i vanlig ordning att jag lägger energi på saker som jag inte behöver bry mig om.

Så jag skiter i att skriva om det istället.

Eller ska jag...

Jag har levt ihop med tre karlar...eller jag kan inte kalla alla tre karlar men iaf. Pojkar, Boys, män, killar, pitts, kukhuved. (använd det ordet som passar dig bäst)

Jag är långt ifrån den perfekta sambon. Glöm inte det...

Men jag har alltså levt ihop med tre andra duds innan eller räknat med Nickepitt. Alla tre har haft intressen som tagit mer än massor med tid.

Men jag skulle aldrig tvinga någon att sluta med sitt stora kall här i livet för kärleken.

Å sedan köper jag att alla lägger ifrån sig det stora intresset en stund när man är nykär. Då glömmer man ju bort allt och alla runt om kring sig.

Man blir ju näst intill dum i huvudet. Man gör inget annat än ser den man är kär i. Man hånglar och pussas och sliskas och gör allt tillsammans.

Dem sanna vännerna är kvar när nykärs perioden är över.

Men då skall man även få gå tillbacks till sitt stora intresse.

Nr1 han hade träningar varannan dag i veckorna, matcher varje helg, läger och cuper borta. Träningsläger och allt vad man nu gör när man spelar fotboll. Vinter som sommar som vår. Inne eller ut. Ett stort intresse...

Nr 2 hade sina bilar där var han dag som natt som ledig tid. I början var jag kär och dum i huvudet så jag häckade i alla dessa garage. Jag var med på bil race mitt i nätterna och jag frös när han hade roligt med sin bil. Jag sa aldrig åt han att sluta med sin garage tid men jag tror han valde det lite själv när vi fick barn även fast han var kvar i garaget men inte lika mkt. Men aldrig att jag skulle säga åt honom att lägga ner...

Nr 3 Nicke pitt han har jag ju som min på höstarna. Det är ont om träningar på hösten. Men när vintern börjar närma sig sätter dem fart. Dem tacklas som galningar och gör illa varann med flit. Snart börjar det med träningar flera gånger i veckan och dags långa träningar. Matcher som tar timtals och borta matcher och träningsläger i dagar.

Men jag skulle aldrig säga till honom att sluta.

Det enda jag begär är...

DET ÄR JÄVLIGT LITE... det är att när man är hemma. DÅ skall man vara närvarande. Man väljer själv sina intressen och hur mkt man vill lägga ner på intressen och saker.

Å då ska man inte vara helt slut när man kommer hem till sin familj. Utan den tiden skall man vara närvarande. Man ska vara en bra sambo eller pappa.

Familjen eller förhållandet skall inte gå i stöten för att man inte kan fixa att göra det till en bra ballans gång.

Vem är jag att döma andra egentligen?

Det får jag inte göra...

Jag tycker alla är värda att ha ett intresse eller en hobby. Alla borde unna sina kärlekar något sådant kul på sidan om... hahhhaaa

ja inte vad som helst på sidan om.. // MARIA MAROSKA

Föräldrar utbildningen idag var riktigt bra måste jag säga...

Det handlade om belöningssystem!

 Är det rätt eller är det fel?

Nu gjorde kursledarna väldigt klart för oss att inget barn som inte har ett eller flera belöningssystem genom sitt liv kommer överleva iaf och växa upp och fatta poängen med att tex hjälpa till eller klara av saker.

Hur har vi det här hemma och vad är min åsikt?

Jag har en väldigt blandad åsikt när det gäller belöningssystem.

Belöningssystem i sig kan funka mkt bra för vissa familjer och säkert för oss med om vi hamnar i en situation där vi verkligen behöver det!!

Men jag är HELT emot belöningssystem när det gäller vardagliga saker.

Som vad då?

*klä på sig

* duka av bordet

* städa

* borsta tänderna

*ta medicin

Varför är jag emot belöningssystem då då? JO för att jag anser att vardagliga saker SKALL göras utan att man får en belöning för det.

Det ska kläs på, bordet ska dukas, rummet skall städas och tänderna borstar vi tänderna vare sig vi vill eller inte.

Medicin tar vi för att överleva. (i denna familj iaf)

Jag tycker att vissa saker är det bara för barnen att acceptera. Det är jag som är mamma och dem gör som jag säger.

Jag mins hur vi bråkade med Alle om Astmamedicinen. Men efter 7 gånger med gråt och polisgrep i princip så går han idag och tar sin medicin utan problem. Medicinen måste tas. PUNKT!!

Jag vet att jag kan upplevas hård som fan och att diskutera barn och barnuppfostran i en blogg kan vara rätt stötande för vissa människor.

Men det är så här jag ser på saken...

En del saker är ett måste!!

Vet barnen att jag är konsekvent  så funkar vissa saker super galant. Tom saker som man tror ska gå åt skogen funkar för att barnen vet att man säger det man menar.

Jag skulle kunna använda detta system om det fanns något som verkligen inte funkade... Eller om det var saker som man kan ge en morot för så att saker faktiskt går smidigare.

Nicke och hans mamma berättade idag att dem hade belöningssystem när det gällde betygen i skolan.

Efter varje år betygen kom fick dem veckopeng efter betyget. Nu mins jag inte exakt hur mkt och för varje siffra. Men Nicke tyckte det var en super bra morot. Å jag kan hålla med om att tonåringar behöver morötter för att inte bli så skoltrötta och speciellt under tonåren när det är massa andra hormoner som spritter i kroppen på en. Å saker är mer intressanta än skolan.

Vi körde ett tag här med kontrakt med Zebastian när det gällde läxor och sedan valde han två punkter till. Kontraktet var bra i sig och då fick han spela dator. Som ett belöningssystem. Det funkade och kontraktet rann ur sanden när läxorna fick rutiner. Så vist har jag prövat det.

Det är en bra sak men jag är rädd för att många föräldrar kanske inte själva vet hur dem ska styra upp och kanske ger sin barn för stora krav.

Ett belöningssystem ska ju faktiskt gå ut på att man klara av det. Att man får visa att man kan och att man vill och att man får sin belöning. Det är ju inte till för att misslyckas....

Så jag är lite kluven...

JA jag skulle kunna använda det men inte till vardagliga måsten!! // MARIA MAROSKA

Har du också upptäckt det jag upptäckt den senaste tiden??

Nu vill jag inte skriva detta så att någon känner att jag klampar den som läser på tårna. Men något jag märkt dem senaste åren att det är så jävla helvetes många mammor eller pappor eller föräldrar som tror att deras barn ska vara välskapta i den perfekta formen.

Föräldrar som tjatar och gnäller över att deras barn inte lyssnar, att deras barn inte förstår, att deras barn bara gnäller att deras barn är mest i vägen.

Är det okey att vara en sådan förälder som endast tjatar, icke bryr sig eller bara tycker att sina barn är i vägen?

Alltså när jag skriver detta är det inte för att jag tänker på någon speciell utan i största allmänhet.

Jag har ju lärt mig med åren som förälder är ju mer jag ser mitt barn ju mindre bråk får jag med mitt barn.

Ju mer jag faktiskt bryr mig ju härligare dagar får vi här hemma. Något som föräldrar ofta missar är poängen med att vara förälder.

Det är upp till oss att vägleda vårat barn till att vara ett "bra" barn. Det är upp till oss att sätta gränser för vad som är acceptabelt och vad som inte är det.

Mina barn gnäller, mina barn lyssnar inte heller alltid... Men jag beskyller aldrig dem för att vara detta barnet.

Jag är inte mer än människa jag tycker också att det är jobbigt när barnen hamnar i det dåliga ekorrhjulet.

Men det dåliga ekorrhjulet beror på en sak...Å det är hur jag mår och vilken inställning på livet och vardagen jag har.

En förälder som utstrålar negativitet får inget annat än negativa barn. En förälder som inte visar sin kärlek genom positiv uppmärksamhet får inget "bra" barn.

Detta är ju något som vi alla vet...eller hur?

Vist vet alla att vi avspeglar våran energi på våra barn...

I dag pratade vi inte om detta på föräldrar utbildningen det är inte därför jag skriver detta. Detta skriver jag för att få det ur mig...

För att jag är less på föräldrar som skyller det negativa beteendet på sina barn och inte tar itu med sig själv eller familjesituationen först.

Å nu vill jag understryka att det finns diagnosbarn som faktiskt har svårt att avspegla sig på sina positiva föräldrar och behöver andra verktyg för att funka i vardagen.

Men det är inte dem jag skriver om...

Jag pratar om alla andra söta barn där ute som får skiten för att vara gnälliga, jobbiga, i vägen, tillbesvär, trotsiga och för jävliga.

Mina barn har med perioder i livet det testar sig, mig och omvärlden. Men det är inte dem situationerna jag pratar om.

Utan vardagen // MARIA MAROSKA

Darwin VS Bibeln

Om gud skapade människan efter sin avbild kan det vara så att han var en apa då?

För  en teori är ju att vi härstammar från Apan och en Annan är att gud skapade oss.

Men kan det var så ENKELT att gud var en apa och avbildade människan efter sig själv?

Kan det vara så att dessa två teorier faktiskt hör ihop.

Min svärmor pratade om detta igår. Å jag har tänkte en del på detta idag när jag städat runt här med en "apa" på min höft. Kan det vara så...att gud skapade oss efter sig själv.. för så står det ju faktiskt i bibeln.

Det måste väl ändå var en bra teori att det kan vara båda teorierna?

Det är bara en fundering från mig...Om det kan var så?

Men Darwin säger sig påstå att vi härstammar från apan...hur kommer det sig då att apan finns som den var från början?

Men det kanske är så här... Att det faktiskt hör ihop...

ÄÄÄ fuck it men tänk på det...kanske du har en bra lösning? // MARIA MAROSKA

Jag fick ett sms av min sambo.

Ärligt har jag svårt att tolka det och jag har svårt att se det positiva i det och utopin i det hela. Utopi är något positivt för dig som inte viste det.
 

Jag ser det som något bra...men själva låten jag skulle kolla upp får mig bara att gråta idag. Ska återkomma till den låten någon annan dag när jag kan uppskatta den.

När jag tycker den är bra och inte jobbig.

När jag själv kan se de ljusa färgerna i låten när jag själv kan tycka den är okey. När jag kan ta åt mig av den och må bra av den...Idag orkar jag inte... Jag har bestämt mig för att städa bort min depp. Det funkar det har alltid funkat. De små knepen i livet är härliga. Det måste ju betyda att jag inte är helt borta i roten. När jag ändå vet hur jag skall ta mig ur mitt depp. Jag ska börja med köket och låta Jonathan sova, jag ska överlåta datorn till Alexander och en Landet för länge sedan film. Jag ska vara den där underbart glada mamman snart när jag bara städat bort lite. När jag får jobba lite med min kropp när jag slipper älta och tycka livet suger. När jag tycker synd om mig själv och inte orkar ta tag i mig själv.

Jag vet ju själv hur skönt det kommer kännas när den tunga stenen lossnar sakta sakta  när jag gnor rent i familjens skit. När jag ser hur det blir finare och finare här hemma då blir jag gladare och gladare. När jag får jobba...

Det är ett bra trick för er som har det svårt ibland. Att göra något. Ett annat bra knep är att gå..gå och gå och gå. Det gör jag ibland går...går omvägar för att lätta mitt sinne. Går omvägar hem eller dit jag ska för att rensa min hjärna från ondo.

Det bästa är att gå omvägar när man går från dagis. Det är den perfekta tiden för omvägar. Man träffar sällan någon man känner folk är upptagna med sitt. Jobb och livet. Jag själv kan gå...

Något jag lärt mig med mitt gående är att det är ingen ide att tänka negativa tankar utan man löser problemet i sitt huvud eller tänker på positiva saker. Som mina underbara barn, min fantastiska sambo och mina fina vänner och min familj.

Nej sms:et och dess sång får spelas en dag då  jag kan ta den utan tårar! // MARIA MAROSKA

♥ Lyssna gärna på en fin låt om du har lust...♥

Tänk om det skulle bli så här.... Klicka här för att göra inlägget mer kraftfullt...♥

Ni får hämta upp mig på psyk, ni kommer se mig inlindad i en tvångströja för annars är jag farlig för mig själv.

Ni kommer få stoppa i mig pillar för det mesta här i livet.

Antidepressivt för att jag är depp

Lyckopillar för att jag inte klarar av att vara lycklig på egenhand

Ångestdämpande för att jag ska klara av vardagen

Stesolid för att hålla mina vredesutbrott i schakt

Benzo kommer att behövas för att jag skall kunna sova och ni kommer att få ta bort handspriten från mitt rum för det dämpar min ångest och gör massor med nytta. Kanske kanske har jag turen att få en vårare som ser mina behov. Som orkar med mitt sjuka beteende.

För mina barn orkar inte med mig längre, den mamman som var glad och gjorde saker med dem försvann sakta sakta. Å Mannen som älskade mig och säker gör det fortfarande orkade inte med att hjälpa mig upp när den psykisktsjuka ormen slingrade sig in längs mina vener den pumpade ut elakheter och vrede. Den orm som slingrat i mig som fick den fina självständiga flickan att försvinna.

Ni kommer få låsa in mig för all framtid. Jag är både manodepressiv och schitzorfren. Sjukhusvistelsen och tvångsvården har fått mig att sjukna in ännu mer.

Ni kommer inte vilja se mig mer för ni blir ledsna av att träffa mig. Min en gång tjocka kropp har blivit till hud som hänger, min bleka kropp som inte sett solljus på år, dem svarta ringarna under ögonen är svartare och mer påtagliga än någonsin.

Jag stänger in mig...där inne i mig själv mår jag bra. Ingen kan se mig, ingen kan komma åt mig känslomässigt. Där inne mår jag bra...

Jag klarar inte av att hitta mig själv ens. Orden tar stopp och elchocker provas på mig för att se om jag ska få någon livsglädje.

Familjen försvinner vännerna har redan släppt taget och infinner sig i sina underbara familjer. Jag själv lever på minerna när folk inte såg vem jag var.

Allt jag är...är en pissfitta // MARIA MAROSKA
(ps ta nu inte detta på fullt allvar okey kanske tom skulle söka nytt jobb för att bli pissfitta)  

Helvetes jävla pipp!!!

I morgon börjar det... det jag helst av allt skulle vilja slippa. Men hur det än är så är det dags...Å veckan som kommer är en vecka med ett antal besök med Jonathan. Bra sådana men det är jobbigt och påfrestande och jag känner att jag inte har energi nog för massa. Men det är bara bita i det sura äpplet och göra det.

Det är mitt barn och det är bara att göra det...

SÅ i morgon börjar vi sänka dosen på Jonathans krampmedicin. Vi börjar med att sänka på morgonen. Så kör vi så i två veckor...

Jag känner mig gråtfärdig för det mesta idag. Fattar inte varför? Så fort någon tilltalar mig vill jag gråta...Så fort jag tänker på det vill jag gråta. Alltså på att jag känner mig svag. Jag gillar inte detta beteende hos mig själv och gör allt i min makt för att lossas som inget. Eller iaf lossas som om saker och ting inte oroar mig.

Sedan vi fick Jonathan tycker jag att jag blivit så jävla gråtig. Kanske för att jag ser livet på annorlunda sätt?

Jag har alltid känt mig så svag när jag gråter istället för att se det som en styrka att man verkligen kan visa sina känslor. Men i vanlig ordning så stänger jag alla i min närhet ute och blir som en mussla. Å så blir allt fel och så skäller jag eller blir tyst.

Nicke är rätt less på mig vid det här laget och jag är ärligt less på mig själv med. På honom med för den delen.

Han känner mig så jävla bra så han borde väl hjälpa...eller kanske inte? Det kanske är bra att han låter bli så jag får reda upp mig själv.

För i vanlig ordning är det ju lättare när någon annan städar upp efter en eller gör det som är svårt?

Men ibland kan jag inte sätta fingret på vad det är? Som nu... Jag vet inte vad det är som är fel?

Är det för jag är kvinna och för att vi har sådana här perioder varje månad eller vad är det?

Jag vet ju att några dagar i månaden är jag verkligen inget att leka med. Det är just dessa dagar jag helst av all skulle vilja låsa in mig och vara för mig själv.

Skit samma i morgon är det iaf dags att sänka Jonathans krampmedicin. Håll tummarna nu för i helvete!! Eller håll tummarna nu för gud skull.... // MARIA MAROSKA

Vad tycker ni egentligen om min blogg efter jag började med rättstavningsprogrammet, är det lättare att läsa?

Eller förstör jag min personliga charm med mina hundra miljoner stavfel?

Det är helt sjukt hur många röda streck det verkligen är när jag skriver. Men man lär sig rätt snabbt vad man gör för fel.

Men men det suger ibland fett med detta rättstavnings grejset då vissa av mina slang ord är så fel som det bara kan bli.

Men så kan det vara... fuck it!! // MARIA MAROSKA

KLICKA HÄR...Å sjung med...

 (mum mum mum mah)

 (mum mum mum mah)

I wanna hold em´ like they do in take this place.

Fold em´let em´hit me raise it baby stay whit me

(I love it)

Luck and intuition play the cards whit spades to start

And after he's been hooked I'll play the one that's on his heart.

Oh oh oh oh ohhhhh  ohh oh e ohh oh oh

I'll get hem hot, show him what I've got

Oh oh oh oh ohhhhh  ohh oh e ohh oh oh

I'll get hem hot, show him what I've got

Can't read my Can't read me.

No he can't read my poker face

(she´s got to love nobody)

Can't read my Can't read me.

No he can't read my poker face

(she's got to love nobody)

p-p-p-poker face, p-p-p-poker face

(mum mum mum mah)

p-p-p-poker face, p-p-p-poker face

 (mum mum mum mah)

I wanna roll whit him a hard pair we will be. A little gambling is fun when you're whit me.

(I love it)

Russian Roulette is not the same without a gun.

And baby when it's love if its not rough it isn't fun, fun

Oh oh oh oh ohhhhh  ohh oh e ohh oh oh

I'll get hem hot, show him what I've got

Oh oh oh oh ohhhhh  ohh oh e ohh oh oh

I'll get hem hot, show him what I've got

Can't read my Can't read me.

No he can't read my poker face

(she´s got to love nobody)

Can't read my Can't read me.

No he can't read my poker face

(she´s got to love nobody)

p-p-p-poker face, p-p-p-poker face

(mum mum mum mah)

p-p-p-poker face, p-p-p-poker face

(mum mum mum mah)

(mum mum mum mah)

Iwont tell you that I love you

Kiss or hug you

Cause I'm bluffin' whit my muffin

I'm not lying I'm just

Stunnin'n whit my love-glue- gunning

Just like a chick in the casino

Take your bank before I pay you out.

I promise this, promise this.

Check this hand cause

I'm marvellous

Can't read my Can't read me.

No he can't read my poker face

(she's got to love nobody)

Can't read my Can't read me.

No he can't read my poker face

(she´s got to love nobody)

Can't read my Can't read me.

No he can't read my poker face

(she's got to love nobody)

Can't read my Can't read me.

No he can't read my poker face

(she's got to love nobody)

Can't read my Can't read me.

No he can't read my poker face

(she's got to love nobody)

Can't read my Can't read me.

No he can't read my poker face

(she's got to love nobody)

p-p-p-poker face, p-p-p-poker face

p-p-p-poker face, p-p-p-poker face

(she's got to love nobody)

p-p-p-poker face, p-p-p-poker face

(mum mum mum mah)

p-p-p-poker face, p-p-p-poker face

(mum mum mum mah)

p-p-p-poker face, p-p-p-poker face

(mum mum mum mah

p-p-p-poker face, p-p-p-poker face

(mum mum mum mah)

// MARIA MAROSKA....med sin bästa engelska...

Hur är det här med vänner egentligen?

Jag kan ju med handen på mitt hjärta säga att jag lyckats mkt bra med att få en underbar vänskaps krets.

Det är faktiskt inte så där jätte vanligt att man hittar nya vänner när man blir äldre. Utan att man faktiskt håller ihop med dem man känt sedan ung.

Alltså det är klart att man hittar nya vänner det är väl inte riktigt det jag menar. Det jag egentligen menar är väl att det är svårt att leta efter vänner eller kanske tom komma in i ny vänskapskrets när man blir äldre.

Som vårat sammansvetsade bäckby gäng, vi är 10 olika individer. Men som häckat ihop sedan vi var barn. Vissa redan från tidiga skolåren. Men summa summarum har vi hängt ihop sedan vi gick på högstadiet i princip. Vi har lärt oss gilla varandras dåliga sidor med.

Jag förstår när folk har svårt att komma in i vårat gäng. Även fast vi verkligen är snälla och öppna och glada. Men det är mkt interna skämt, vi har massor med minnen ihop.

Kicki är ny i vårat gäng.

Hon är väl egentligen den enda som hängt med ett tag nu. Jag tycker det är mer än härligt.

Men nu är ju frågan....

Är vi dåliga vänner för att vi inte bjuder in andra att umgås vid våra tillställningar. Eller är det mer än okey att inte bjuda in våra andra vänner i våra traditionella tillställningar. Vi träffas ju faktiskt regelbundet varje år.

Någon fyller år...Någon bara bjuder för att vi skall ses osv.

Sedan kommer det här fenomenet ytliga vänner....  Kan det vara så att vissa känner sig utanför....kan det vara så att vissa bara har ytliga vänner.

Kan det verkligen vara så...? Jag vill inte äns tänka tanken att det kanske finns folk där ute bland mina ytliga vänner som bara har ytliga vänner.

Som inte har den här bästaste kompisen.

Jag tror att jag är mkt lyckligt lottad som faktiskt har vänner som respekterar mig som jag är. Som tar mig i med och motgång.

Jag försöker också vara en bra vän. Så gott jag bara kan...

Sedan har vi ju dem som går på våran jord och bara förmedlar negativ energi. Som bara gnäller och gnäller och det finns inget bra i varken det ena eller andra. Jag har super svårt att umgås med folk som inte kan tillföra något positivt. Jag har svårt att umgås med folk som inte utstrålar något positivt.

Jag har försökt så många gånger att vara med folk som har den negativa inställningen till livet. Men det tar för mkt energi från mig att umgås med dessa människor. Jag försöker verkligen verkligen hitta något positivt hos dessa människor....

Jag tror alla har stött på denna sortens av människa...kanske tom någon upplever mig så?

Det är verkligen den jobbigaste vännen. Det är vännen som inte kan se något gott i livet. Som bara hittar fel i allt och alla.

Nej det bästa är nog att tillföra massor med positiv energi runt om kring sig. För hur det än är så är det ju upp till mig som vän att ta mitt ansvar för vänskaps relationen. Sedan är det så skönt att man har vänskaps relationer utan krav. Det är dem bästa.... Där man kan få vara precis som man är.  

Har man negativa tankar eller negativ inställning till livet ska man ta hand om det först...Annars kan man kanske bli ensam...??

Nej massor med positiva tankar till folket // MARIA MAROSKA