Mariamaroskas

Får man önska att åsk helvetet slår ner i sveriges fulast hus?? Får man de...Nu vill jag inte att någon skadar sig dock!! Men de skulle vara juvligt om det kommer blixtrar och dunder och banka ner de fulaste huset i alla tider!!

De här huset tycker vissa är hovdas stolthet...ett fult blått jävla stort hus. Mitt i ett fint bostadsrättsområde. Hela huset får ju helt beverlyhovda att sjunka...!!
JAG vet det är bara ett hus, men serriöst. Planerna är att bygga om vårat nergångna centrum. Som förövrigt inte vart ett centrum på många år. Men de blå stora huset de ska vara kvar!!


Jag hörde ryktas om för något år sedan att det skulle ta över 20 år att riva huset om man skulle göra det miljövänligt. Å inte släppa ut för mycket radon!?
Jag vet inte om de är sant.... men jag tror ärligt att de där huset kommer stå kvar där när jag dör med!!

Å den fina festlokalen som rymmer 100 per längst upp får man inte använda för det finns ingen brandsäkerhet. BORT MED HUSET!!
Bort med de BLÅ FULA HUSET!!
// MARIA MAROSKA

PÅ ANDRA SIDAN BRON VÄNTAR DE POSITIVA LIVET!! NÄR BRON SAKTA BÖRJAR ÅKA NER ÄR DET DAGS……!!



Jag ska stå på mig för dem åsikter jag har. Jag tänker inte låta andra människor påverka mig i mina val i livet. Jag ska vara mig själv och inte vara någon annan till lags bara för att vara snäll. Jag tänker inte tillåta att andra människor gör andra människor illa å absolut inte att några barn far illa. Jag tänker leva ett liv som jag anser mig vara riktigt....mitt liv!! Bara mitt...
Jag tänker fortsätta kämpa för rättvisan och jag ger inte upp....
Jag tänker fortsätta att tycka att alkohol och droger kring barn är AJJA BAJJA! Jag tänker inte vika undan mina åsikter och synpunkter....
Jag tänker inte säga nå mer jag tänker inte....ta mig för vem jag är eller låt bli!! SÅ FUCK YOU // MARIA MAROSKA

När jag lägger mig till ro
När jag lägger mig till ro
Liksom fågeln i ditt bo,
Låt din ängel mig bevara
Från allt ont och från all fara.
Far och mor och syskon små,
Se i nåd till dem ock...så.
Kung och rike, slott och hydda,
Gode Gud, dem alla skydda.

Kun makasin minut lepäämään
Kun makasin minut lepäämään
Kuten lintu teidän pesä,
Haluan pitää enkeli
Kaikelta pahalta ja kaikilta vaaroilta.
Hänen isänsä ja äitinsä ja sisarustensa pieni
Katso armo heille myös ... niin.
Kuningas ja valtakunta, palatsi ja kota,
Rakas Jumala, suojella niitä kaikkia.





Saknade i massor!!! Min bästaste farmor och farfar!!! // MARIA MAROSKA

Alla älskar väl sina sambosar/män/tjej/kvinna och andra hälfter!? Jag gör det jag med... Å just bara för att denna man gör det som faller honom in. Å faktiskt bjuder på sig själv utan att ha en pinne i röven. Han gör som han vill och gör det med stolthet. Han står för sina misstag och han står för sina tankar, ord och för sitt sätt. Han skäms inte för andra och är rättvis i allt och lite till. Han säger ärligt förlåt om han gör eller gjort fel.
Jag kan vara arg på honom jag kan prata illa om honom när jag är som mest arg... Jag kan ibland bli besviken på honom. Men har lärt mig under åren som gått att besvikenheten ligger hos mig jag har blossat upp en förstora förväntning av det jag blir besviken på/av/för.
För hur det en är så känner jag Niklas så bra att han skulle aldrig göra mig besviken med flit. Han frågar allt för ofta (säg det inte till honom bara) hur jag vill ha det, hur saker ska vara och hur vi ska ha det i olika situationer. Jag får nog alltid bestämma.  Något som är gott men som också vart dåligt är väl att han är kravlös och säger "aldrig" nej å när han väl gör det blir jag chockad. Ibland har jag bara skrattat bort hans nej för jag tror han skämtar....
Den enda gången jag blir ledsen/besviken är i lägen han faktiskt blir arg eller irriterad när han testar att sluta snusa. Fast jag tror ärligt att han kommer fixa detta denna gång. Nog för att jag och familjen stått ut massor men han har skärpt sig...
Vi har svackor...säg ärligt hur många förhållanden som pågår i åratal som inte har svackor!?!? FINNS DEM!?!? Isåfall vill jag mer än gärna vete hur dem gör för att faktiskt klara av att hålla sig på 100% svackfri!!
Vi bråkar, vi tjaffsar om allt och inget. Vi är båda starka personer som vill ha våra viljor igenom och det kan verkligen gå hett till i diskussioner här hemma.
Vi turas även om att må dåligt i perioder vi lyfter upp varann då...Ibland undrar jag hur det skulle vara om vi båda två skulle hamna samtidigt i personlighets kris!? Skulle vi stanna där på botten och skvalpa då...Nej tror vi har vänner som skulle dra upp oss.
Nu är vi inga deprimerade personer någon av oss men ibland hamnar man i personligakriser fast man inte vill. Det kan vara mkt som sätts i lås, frustration och tid kan få en att må dåligt. Det jag vill komma till är väl att jag någonstans tror att alla behöver någon att faktiskt ha något gemensamt med. Någon att älska och någon som älskar en. Jag tror inte på hel ensamhet… Sedan kan ju faktiskt folk välja att leva ensamma men då har man nog ett substitut. En annan sots kärlek eller en bra vänskapsrelation med sina vänner. NU säger jag inte inte att man behöver sexlivet, kärlekslivet utan att man faktiskt behöver någon.

Men slut babblat om alla andra och bla bla bla jag spårar alltid ur. Det jag vill säga är…även fast jag är arg och jävligt och sur på honom ibland så älskar jag honom och är mer än tacksam för att han faktiskt älskar mig med mina brister och fel. Å jag är glad att han fågar upp mig och får mig att tänka till. Skratta och le!! // MARIA MAROSKA

Om jag fick bestämma så skulle alla runt om kring mig vara lyckliga och ha mer tid till sina vänner! Vet ni….Att den enda gångerna jag känner att jag har tid med mina ALLA vänner till 100% är när jag är föräldrar ledig eller går på nattschema. Sedan kanske inte inte TRÄFFAR alla mina vänner i verkligen livet allt för ofta, men jag hinner med dem jag hinner se vad dem skriver på sina facebooksidor i sina bloggar och jag hinner faktiskt kasta iväg ett sms då och då. Sedan vet jag ju att jag alltid kommer slåss med mitt dåliga samvete när det gäller vissa. Man hinner inte med dem… Det är nästan hemskt att man lever i ett samhälle och har ett liv som gör att man inte hinner med. Men jag har sammtidigt full förståelse för alla som har det späckat från morgon till kväll. Med jobb, familj och egna aktiviteter. Det är inget ont mot dessa utan så här är det verkligen. Jag är glad att jag är hemma och jag hinner med allt jag vill. En del saker väljer jag ju dock bort. Men tänk den dagen när jag ska jobba från tidiga morgon hämta barn och iväg på aktiviter samtidigt som jag där i mellan ska hinna städa, tvätta och laga mat. Å så ska jag få in mina vänner. Jag längtar inte… För hur det än är så har jag fyra barn och samma regler lär ju gälla för dem små som för Zeb. Minst en aktivitet i veckan från 5-7 års ålder. (beroende på hur man är i kropp och sinne och så) Å Zeb tränar ju 2 gånger i veckan och det lär väl dem andra göra med sedan eller iaf en. Så ska man hinna med sig själv…Å så sin sambo. Jag blir stressad bara jag tänker på detta. HUR HINNER FOLK?? Är det vännerna man väljer bort…eller kanske inte väljer men de är dem man försummar fast man egentligen inte vill?? Jag har mega massor med vänner som faktiskt jobbar heltid har mer än ett barn och inte hinner med allt dem vill på 24 timmar.

Men hur ska man få det att gå ihop då?? Är det någon som har något bra tips till mig för om ca ett år kommer jag vara där…iof så kommer jag inte jobba mer än 75% men iaf… TELL ME…hur ska jag inte få panik för att jag kommer försvumma mina vänner!?!? // MARIA MAROSKA

Jaha då var det dags för helgen igen. Å återigen har jag glömt att jag faktiskt har en blogg. Eller egentligen har jag nig inte glömt den utan jag har nog bara inte orkat med att blogga. Det skulle inte kommit något bra ut av det? Bara min besvikelse över att jag faktiskt mist en vän. Men ju mer jag börjar tänka på det ju mer börjar jag inse alla fel med våra vänskapsrelation. Alltså det är ingen elakmänniska vi pratar om utan en rätt trevlig prick som många faktiskt gillar och tycker om. Men när jag analyserar in under huden så har jag valt att välja bort. Det som stör mig lite är att jag själv går omvägar på mitt eget område för att jag är lite så där rädd för att ta en face to face konflikt redan. Alltså jag kan göra det om vi ses…Men jag känner att jag måste låta det lägga sig. Jag har mer än en gång valt att tacka nej till vänskapsrelationer av olika annledningar och jag har lixom alltid velat gett det en stund för att faktiskt kunna välja rättare ord. NU har jag redan sagt vad jag tycker och att jag är orolig för henne och barnen som faktiskt är runt omkring och att jag inte lägger mig i för att vara en elakhäxa!!  Jag kan säga att varje gång jag valt bort folk i mitt liv är det när det gäller alkohol eller drogor. Det är rätt konstigt att det faktiskt är det varje gång!!

JAAA vi dricker vin till maten eller vi kan ta en öl och mysa i soffan med chirre och film när barnen somnat. Men jag anser att jag har en normal syn på alkohol och nytjar den inte med att bli tex as packad när jag har mina barn.

När jag öppnade en flaska vin här hemma för ett tag sedan säger vårat äldsta barn

-          Mamma ska du verkligen dricka allt det där?

-          Nej då jag ska ha ett glas till maten och ska även bjuda Niklas.

-          Ja jag tänkte väl mamma för du dricker ju aldrig alkohol du skulle ju bli jätte full.

-          Ja det skulle jag verkligen bli

-          Mamma du dricker verkligen aldrig!! Vet du att det tycker jag är jätte bra

Tänk att en 9 åring förstår detta men inte vuxna människor! Å tro mig jag festar och blir full men inte när det är barn med. Aldrig…det skulle aldrig hända! Å skulle det hända och just du är med så slå till mig hårt och lås in mig för då är det fasiken nå allvarligt fel på mig!

Jag kanske låter jävla tuff och stöddig när jag säger att jag väljer bort folk i mitt liv. Men jag tycker ärligt att det är rätt så jävla okey när man har barn att välja bort folk och fä för att må bra. Min första kontakt med alkohol och missbruk var när jag var 12 år. Min kompis mamma drack mkt och dem hade ett väldigt socialtmissanpassat hem. Jag tyckte det var jätte konstigt att hon inte reagerade äns när hennes mamma var super full eller påverkad av både det ena och andra. Å när det faktiskt hängde konstiga människor där. Jag mins när min pappa kom på hur det låg till där. Han vart galen… Jag fick en avhyvling så det hette duga om att barn inte ska växa upp i denna miljö och att jag aldrig under några omständigheter skulle gå in där. Å skulle jag ha en vän som henne så var hon välkommen hem till oss. Nu hjälpte min pappa till rätt mkt med den här tjejen i perioder. Men tillslut förbjöd han faktiskt oss att umgås. För hon var redan så skadad av hennes hemma miljö..Nu gav ju faktiskt pappa henne ett bra nätverk som jobbade runt henne. Å idag har vi sporadisk kontakt och hon pratar alltid gott om min pappa. Så han gjorde nog rätt…även fast jag då som tonåring tyckte han var den elakste på denna jord som förbjöd mig.

Men som jag och dem flesta vet så rockar pappor som  är som min pappa! //MARIA MAROSKA

Jag har lite svårt att förmedla mig med ord utan att trassla in mig för mkt i det jag skriver. Men återigen får jag väl skriva. DET ÄR MIN BLOGG OCH JAG SKRIVER VAD JAG VILL!!!

Alla är välkomna att försvara sig om dem vill…OKEY!??!?! Å ha åsikter…negativa som positiva!

Jag kan känna mig lite barnslig när jag ska blogga om mitt val i mitt liv. Men det får bli som ett försvarstal.

Galet!!!

Men lets rockit!!

Jag har i helgen valt bort två personer i mitt liv. Dem båda knarkar och håller på med massa skumma saker. Men på kuppen blev en av mina vänner arg och valde bort mig i sitt liv. För det är så jag tolkar detta!!

Min vän´s kärlek använder knark nästan varje dag och hans vän gör det och hängde med dem näst in till varje dag den senaste tiden. Å jag kan ärligt säga att jag har lixom hållt borta min moral om vad det gäller knark för att ge dem en chans eller iaf min väns kille. Men tillslut tog det stopp. Det gjorde ont i mig att jag skulle behöva lägga bort mina värderingar i livet för någon jävla knarkar kille. SÅÅÅ jag fick nog.

JAG HATAR KNARK…

Jag var tuvungen att ta detta med min vän för jag kände mig orolig. Orolig för att det finns barn i deras närhet och för att knark faktiskt inte är okey. Jag tyckte jag förmedlade rätt bra men min vän tog nog åt sig för hårt. Å jag kan inte göra något mer än att följa mina egna värderingar här i livet. Å jag vill inte ha mina underbara barn runt knarkare och runt annat lössläppt folk. Ett sånt val för stå för min vän att hon faktiskt väljer att vara med honom fast det faktiskt finns barn i bilden. För mig är det sorligt som fan! Det gör nästan ont i hjärtat att faktiskt lämna våran vänskap på detta vis. Eller det kanske är för att jag känner mig oförstådd??

Men är jag helt ute och cyklar när jag inte tycker att visa saker är okey. Å det kan ju aldrig vara fel att ta bort olagliga saker från mitt liv? Jag tycker ju alla borde välja bort knepiga människor som knarkar och gör massa konstiga saker. Jag vet inte om jag blivit en tråkig svenne eller vad som hänt. Förr brydde jag mig skit i vad eller om folk knarkade. Men när Zeb kom 2000 så valde jag bort alla mina vänner, icke vänner och bekanta som faktiskt drogade. Mina närmaste vänner sa jag till och med till att håll er borta från mig och mitt barn så länge ni knarkar eller är påtända. En av dem är tillbacks i mitt liv. Utan drogor…Hon är drogfri idag och jag är så stolt…

Men här i vår så vet jag inte vad som hände. Jag såg min vän lycklig så helt plötsligt så accepterade jag det lite så där halvt som halvt. Men här om dagen fick jag nog när jag fick höra massa saker som jag inte accepterar för mig eller för mina barn eller min familj. Så jag var tvungen att ifråga sätta och det gillades inte alls. Jag vet inte om jag är obehaglig som kommer med sanningen (min sanning) eller om jag faktiskt inte ska lägga mig i… Men jag känner att ärlighet och rakhet måste ju gå längst?! Men jag känner att min vän blev mest arg och jag känner mig ärligt lite påhoppad på internet och Fejjan bland hennes vänner och bekanta.

Jag hoppas verkligen att mina vänner inte sjunker så lågt. Men hur det än är så är knark INTE COOLT!!

Inte ens hur mycket man än vrider och vänder på det!! // MARIA MAROSKA

hur skön är hon inte då Maria Montazami!! Jag hann ju inte med att kolla hollywoodfruar denna vecka så jag kollade på tv.3 play. Å hon är ju bara så härlig...Jag ska sno lite av hennes personlighet och göra till min egen. Hon är bara sååååå skön... jag älskar hennes sätt..hur hon pratar om sitt förhållande om kärlek och respekt. Å hennes koncept kan ju inte vara helt fel då hon faktisk förnyade hennes äktensskaplöften efter 22 år som gift. Nej härliga människa....

låt mig få lite av hennes mjukhet jag ska det till mig... Hon kan verka som en blåstbimbo i mellanåt med hennes lull lull och hur hon piffar. Men jag tror på hennes underbara stil... Maria Maroska behöver mer av Maria Montazami... // MARIA MAROSKA

Jag känner mig fruktansvärt irriterad. Jag blir så här störd ibland. När jag stör mig så mycket på hur andra sköter sig, sitt och sina egna.

Om man ska vara riktigt ärligt gentemot mig själv så fattar jag inte varför jag gräver ner mig så i andras val i livet… Den negativa energin drar ner mig fruktansvärt. Jag går runt hemma och irriterar mig på andras liv…. VARFÖR i hela friden. Andra människor måste ju lära och se sina egna problem. Dem kanske inte ens ser detta som ett problem!??

Den senaste veckan har jag haft fler barn hemma än mina egna. Alla barn som inte känner sig helt trygga med sin hemma miljö är välkomma men denna vecka har bara vart för mkt. Tre dagar utbildning och sedan barn som man verkligen måste SE.

(man ska se alla barn, men mina barn känner sig sedda utan att jag måste vare med dem 24-7)

Jag har försökt att hjälpa till med att locka med att det är roligt att göra läxor. Jag har vart ett bollplank för bekymmer.  Det har ätit upp mig…

Jag har vart extra känslig! Jag har mått dåligt för att vuxna människor inte kan stå på sig lite. Morska upp sig och göra det BÄSTA för sina barn.

Jag förstår ju NU idag varför jag vart extra motaglig… MENSEN kom som ett brev på posten i morse.

Jag brukar drar ner mig och älta om andras liv och irritera mig på saker och ting. KVINNLIGT??? Inte vet jag?!?

Jag är kvinna och jag är sååå!

Jag stör mig på hur folk hör sina barn men inte ger sina barn feedback på de dem signalerar.

HUR I HELVETE KAN KÄRLEKEN TILL EN MAN VARA VIKTIGARE ÄN HUR SINA BARN MÅR??

HUR I HELVETE KAN OBEKVÄMA ARBETSTIDER OCH ALKOHOL VARA VIKTIGARE ÄN HUR SINA BARN MÅR?

Hjälp mig att förstå…..

Jag är inte den bästa mamman alltid.. jag kan både säga och göra sämre saker än vad jag egentligen strävar efter.

Men jag har vart där nykär och ensamstående med barn. Jag såg mitt barn… När Zeb ville vara själv med mig så fick han det. Niklas sov inte hos oss förrän han blev inbjuden av Zeb. Han lät Zeb komma till honom och bjuda in honom i våran familj. Niklas kom när Zeb somnat… Niklas kom på morgonen ibland och åt frukost med oss. Han och jag bestämde att han skulle komma in i våran familj på Zeb´s villkor. Å jag sa redan från dag ett! Mitt barn går först kan inte du acceptera detta är du inte välkommen. Mitt barn måste tycka om dig annars kommer detta inte gå…

Nu är ju Niklas en karl utan knussel och bekymmer och Zeb välkomnar nog dem flesta in i livet. Eller gjorde iaf då. Han har blivit mer och mer skeptisk till en del människor och ifrågasätter ofta varför och hur!?

Detta är ju mina värderingar i livet jag kommer ju ALDRIG att kunna bestämma över en annan vuxen människa. Men för mig är det oförklarligt att man inte låter sina barn gå före en kärleksrelation.

Det finns tom lösningar som är tvär enkla. Träffas när barnen är på dagis/skola.

Men vem är jag att bestämma över andra!!!  INGEN!!! 

Tyvärr så är jag inne i två tre dagar… IRRITATIONSMOMENT!!

Jag är expert på att tycka mer än vanligt i mensfas…. Men stå ut med mig snart är det över igen…..//MARIA MAROSKA

.......... Men massa ont till alla dessa föräldrar som faktiskt inte ber om hjälp till sina barn. Igår fick jag personligen uppleva barn i försök att kolla av om vi verkligen står kvar här i vått och torrt som vi alltid sagt....  Om saker och ting verkligen stämmer som vi förutspråkar (heter det så??)
Att som vuxen handskas med vissa problem kan var ack så jävla svårt när barnens föräldrar inte bryr sig, har regeler eller visar hur man ska föra sig i vårat sammhälla. När det finns föräldrar där ute som faktiskt inte lär sina barn rätt och fel. För hur det än är så finns det faktiskt vissa saker som jag hoppas att alla föräldrar visar för sina barn att det INTE är rätt.
Å det är att inte kalla varann fula saker och att inte slåss. Att respektera andra och speciellt vuxna.
SEDAN kan alla uppfostra sina barn hur dem vill och med olika metoder men att inte göra någon illa verbalt eller utåt är A och O. Enligt mig...man kan lösa saker med andra metoder....
Men när det finns barn som är socialt missanpassade blir jag så ledsen. När det verkligen på riktigt finns barn som skriker efter att någon ska se dem gör mig så ont....


Jag tog en fajt igår med en snart 11 årig tjej som har funnits i våra liv alltid. Ibland välldigt nära och ibland välldigt långt ifrån. Men denna tjej och hennes ALLA syskon har alltid vetat att jag och vi finns.
Igår blev jag testad till fullo...
Igår fick jag bita mig i min tunga allt för många gånger.
Igår fick jag en prövning där jag kan erkänna för er att hade jag inte haft en spärr hade jag slagit på detta barn.

Det är inte barnens fel att dem inte vet hur man ska tala och inte tala...

SUG KUK, HORA, FITTA, JAG BRYR MIG INTE, JAG HATAR DIG, ORKA, ÄCKEL JÄVEL, KUKUNGE och ord som liknar är ord som dessa barn inte lägger så stor vikt i som JAG.
JAG= hur jag lär mina barn att inte tala, hur jag ABSOLUT inte accepterar ord som kan göra någon annan ledsen, hur jag blir arg och tillrättavisar barn när dem använder dessa ord. ALLA BARN!!

Igår skulle jag SUGA KUK och så var jag en jävla hora.






(att jag behöll lugnet är för mig som ett frågetecken)

Jag valde att stå kvar. Tala om att jag alltid kommer att stå kvar och att jag faktiskt tycker om denna tjej och hennes sykon. Att jag faktiskt är en av dem vuxna som vågar säga ifrån när hon eller hennes syskon inte beteer sig att jag alltid kommer stå kvar vad som än händer. MEN att jag aldrig kommer accepter att DÅLIGT beteende från varken henne eller hennes syskon.
Jag har ju faktiskt läst lusen av hennes äldre syskon en gång i tiden men detta var mkt värre. Vad dem hade gjort var eller är som en fis i rymden enligt mig.
OM man nu ska jämföra dåligheter?!?!?!
Det slutade med att detta barn börja gråta...
Detta barn får man inte krama
Detta barn har sådan hård mur runt sig
Detta barn har aldrig lärt sig ord som förlåt, jag är ledsen, jag känner och jag tycker.
Detta barn har slagit sig genom livet med armbågarna först och lärt sig i sin hemma miljö att om jag skriker högt får jag som jag vill... Säger jag fula saker så orkar ingen med mig och så får jag göra som jag vill.
DET FUNKAR INTE MED MIG...Å DET FUNKAR INTE MED NIKLAS!!

Vi blir testade för att se om vi står kvar... 



Jag hade lust att be dessa barn dra åt helvete men det kan jag inte...FÖR Det är inte barnens fel... det är föräldrarnas fel...



Barn kan vara olika men barn är barn och det som barnen inte gör "rätt" är vi som föräldrar och vuxna som får ta ansvar för!!!

Det gör iaf ont i mig att det finns barn i vårat sammhälla som far så illa och ingen vuxen ser dessa barn.
(jag ser dem, jag hör dem och jag hjälper dem all vad jag kan)
Men vart är skolan, myndigheter och framför allt... dessa jävla upptagna fucker föräldrarna!??!?! //MARIA MAROSKA

Jag satt och funderade här för en stund sedan, vad tacksam man skall vara för de man har... Det är ju många människor som skriker efter massor och oftast mister man hela stycket. Finns ju ett ordspråk som låter rätt lika... den som skriker efter mkt mister ofta hela stycket....

Jag kan inte mer än att tacka den som skrev mitt liv att jag har det bra.... Jag kan inte mer än att vara tacksam.....

Jag kund tex bara haft tre barn istället för fyra...!?!? Bara en sådan sak kan få mig att gråta. Jag tänker på det ibland. Den dagen när Jonathan hade planer på att lämna detta jordeliv....Hur jag lämnade över allt ansvar till sjukvården. En sjukvård som jag alltid vart så skeptsik imot... Men som jag är sjukt tacksam över idag. Hur jag såg hur alla streck på maskinerna bara dalade ut...hur alla värden började ticka ner mer och mer mot noll... Hur doktorerna gång på gång fick pumpa liv i honom. Jag kan på något sjukt sätt se mig själv bara kliva ett steg bakåt och jag ser hur jag står där och låter tårarna rinna och då var det bara att be. Be om att få ha honom kvar hos oss.... I flera dagar och nätter hade jag svårt att sova... Å ännu värre var det när vi skulle hem. När han hade övervakningslarm på sig...Å när det pep natte tid...Jag var livrädd att han skulle sluta att fungera inombords...hjärta och lungor...jag var livrädd för att hans mediciner åter igen skulle få honom att komma in i någon slags medicinkoma...

Jag är evigt tacksam för att jag har fyra pojkar istället för tre.... Vist kan livet få tönar jag inte vet nu... det kan hända saker som jag inte kan rå för eller vara berädd på...
Det är ju inget man går och tänker på varje dag...Att tänk om det händer min familj något!?!?
Då skulle man bli sjuk i huvudet...Iaf jag!!

Tänk alla dem gångerna vi har legat inne på C-lass med våra barn. Eller vaddå vi...jag!! Inget ont om min älskade sambo men han har inte det tålamodet att infinna sig inom sjukhusets dörrar. Jag har legat inne han har tagit hand om saker och ting hemma och med dem andra barnen.

Av fyra barn har tre fått vistas på avd 64 med inhalationer varje timme. Jonathan och Alexander hade rs-virus och hade det super jobbigt... Alexander hade det super jobbigt...med honom låg vi inne en hel vecka över hela jul och nyår 2006. Han var bara 2 månader och fick sondas och inhalera i massor... Jonathan var 8 månader när det var hans tur med Rs-virus och sond. Han var oxå så där super sjuk... Det varade oxå en vecka i isolering och inhalationer.... Han hade även någon slags bakterie och fick bli i pumpad pencilin + att han hade dubbelsidig öroninflamation....

För 14 dagar sedan var det Christians tur... dock bara 4 dagar på sjukhus men med inhalationer varje timme... Vi slapp sonden tack och lov. Men jag var nog lite mer påstridig denna gång att försöka hålla oss borta från sonden. Har med erfarenhet lärt mig att bebisarna blir lite lata av att ha sond.... Iaf mina bebisar.... En vecka var vi inskrivna men fick vara hemma med egenvård....
Barn dör i RS-virus i sverige... Virus Virus Virus...alla dessa Virus....

Jag tror att för få människor tänker på att saker och ting faktiskt kan hända. Saker som man inte rår på...Men som man ibland måste ha i eftertanke... Därför ska man leva för dagen och göra det bästa av den...

Jag snöar oxå in i negativa perioder... TRO MIG... jag kan var neggo jag med!! Men jag försöker att inte göra det... Jag har blivit påmind allt för många gånger att livet är skört.... // MARIA MAROSKA

fuck va less jag är på det här... Höfterna göra ont..jag har ont i ena skinkan och det strålar ända ner i vaden fan.... Humöret är inte på topp å i allt detta skulle jag göra ett tappert försök att lyfta Jonathan 14 kilo med en arm och sträkte arm jäveln. Såååå nu har jag ont både här och där..Jag har alltid njutit av mina graviditeter...eller nu ljög jag. Jag har inte njutit hela mina graviditeter för en del av dem har jag mått illa som fan... Å speciellt i början. Med Jessica B jag lovar dig att om några veckor är du ur den här värsta jag mår så jävla dåligt perioden och jag är så trött perioden. Si så där runt vecka 12 eller 13 brukar det ge sig.....
Själv är jag i perioden KOM UT FÖR FAN UNGJÄVEL....
Jag är så less på att ha ont och vara en grinig jävel...även fast jag inte är det på heltid. Men näst in till. Jag kämpar hela dagarna för att vara positiv för att mina barn skall hålla en bra och positiv chargång mot varann och andra. Jag kämpar hårt med mig själv och allt vad en Cope förälder är. För det är A och O.
Men jag känner att ibland orkar inte äns jag som tror på detta till 100% att vara en positiv förälder som ignorerar det negativa ska hjälpa våran familj i kaos situationer.
Det är inte ofta vi har kaos situationer men det händer även i denna familj...Som i vilken annan familj som helst.
Det vikiga är att barnen vet att det är vi vuxna som bestämmer oavsett utbrott eller grin och att vi älskar dem mer än allt annat på denna jord.

Men jag som kör stenhårt på detta copande märker så väl skillnaden på mina barn när jag är ur ballans. Dem läser mig bättre än någonsin...
Å hur ska det då bli med en bebis som ska ammas, skrikas och bytas på lite när som på dygnets alla timmar...

Jag kan inte mer än tacka min älskade sambo föra att han finns... För att han verkligen stöttar och peppar i vilket humör jag än är på.
Jag har mkt att ge igen till honom när allt med graviditeter och hormoner har lagt sig...

Ibland känner jag mig inte äns som jag...utan som en HORMONBOMB...

Mitt största mål är iaf att nästa år gå ner i vikt...alla dessa extra kilon jag lagt på mig när jag vart gravid... förstå 27 månader av 36 månader har jag vart gravid...Å på det en hel del kilon... Så det är bara att göra något vettigt åt fläsket...
Jag känner mig mer laddad än någonsin just nu... Å jag hoppas verkligen inte att det skiter sig... Men även här vet jag att jag har Nicke... Som kan peppa igång mig...

Nej nu ska jag göra något vettigt åt min arm.... // MARIA MAROSKA