Mariamaroskas

Dagen gav oss en hel eftermiddag med sol och värme ute på Rocklunda här i vässan! Det var dax för Niklas att spela match och hemma matcherna är vi alltid närvarande på. Är man spelar "fru" så är man. Eller det kanske måste finnas ett intresse för att man skall infinna sig där?!? Jag har missat två hemma matcher sedan start. En när jag födde barn och en när Jonathan låg inlagd på sjukhuset men sedan så har jag nog närvarat alla andra...Rätta mig om jag har fel?!? Men det känns som det bara är två hemma matcher sedan Rodeers gjorde en ny start här för några år sedan. Niklas har ju spelat så länge.... Det är roligt!! Jag vet att jag har skrivit detta för men jag är ju en sån där skrikande fotbollsfru... dock inte hela tiden, men när man inte har fullt upp med dem fyra barnen man släpar dit så kollar jag faktiskt och lyssnar och är med. Man har lärt sig med åren när det är dax att ställa sig upp eller kolla upp vad som händer. Det är inte så där jätte lätt att hänga på matchen till 100% när man har alla kids med sig. Men när det väl gäller är jag nog en av dem som faktiskt skriker...hahhahahaa!! GALET!! Tur att Niklas återigen är killen som faktiskt låter mig själv skämmas om jag skulle behöva det. Jag brukar fråga om jag hörs. Men dem lyssnar inte mkt på oss på sidan om spelplanen.

Idag var det sol det är ju bara ett plus förutom att jag glömde ta på min lincer och fick vita ränder från mina glasögon. Att jag aldrig lär mig... Nu har jag haft glasögon på heltid i flera år...Men nej varje vår lika samma... Men men nu är jag vit och får vänta tills nästa sol kommer. Å det verkar inte lovande eftersom dem lovade moln moln moln och tom lite regn i morgon och några dagar frammåt.

Idag hade jag med mig bästaste Theresa på matchen vi hann väl dock inte prata så mkt eftersom vi båda hade barn med oss och matchens spelades men det är alltid trevligt att hänga med Therra. Jag ska med handen på hjärtat säga att jag har nog inte så många idrottsintresserade vänner?!? Eller kanske jag har men ingen som vill kolla på Amerikanskfotbollsmatch med mig iaf.
Anneli från facket är ju med nästan varje hemma match hon är som jag hejjar och tycker det är roligt. Hon var med där även idag men bara halva matchen för dem hade massor att stå i.

Matchen slude tyvärr i förlust för vässan men det är inget att göra. Uppsala var tippade som vinnare och enligt mig så spelade dem ett jävligt fult spel idag. Men det är ju vad jag tycker. Rent spel är roligt att titta på... Å då säger jag det inte för att vässan förlorade utan för att det faktiskt var så. För någon dålig förlorare är jag inte... Bättre lycka nästa gång!! 

Å jag hoppas att varje hemma match kan ge oss denna sol för det är så härligt!! Även fast jag ibland önskar att jag var lika hott som vissa tjejer som satt där i solen och bara var snygga och solade magar och bröst och ja var super smala och rå snygga... Men jag är inte det. Jag är allt för fet och förslappad fyrbarns mamma!! Men jag återkommer om något år eller så...  Hoppas det är okey för omvärlden // MARIA MAROSKA

Helvetes jävla kuk knull…det är ungefär vad jag har att säga just nu!!

Efter Christians spyattack innan han skulle sova så tänkte jag att då var det bäst att koka skiten ifall det är så att magsjukan är här för att smitta honom med… Å vet ni vad jag gör med våra två nya flaskor..Jo jag torrkokar dem å när jag kom på att jag hade plattan på sexan. Var det försent… JAG HÖLL NYSS PÅ ATT ELDA UPP GHETTO HOVDA!!! Det var nära mkt nära och nu finns inte min bästaste kastrull någe mer och i botten på den ligger en rosa och en lila plastsörja… FAN FAN FAN!! Men som Niklas säger…det finns nya på affären!! Men så jävla onödigt… Å eftersom dem gamla är kastade så suger det fett... JÄVLA HÅRT!!// MARIA MAROSKA

När jag lägger mig till ro
När jag lägger mig till ro
Liksom fågeln i ditt bo,
Låt din ängel mig bevara
Från allt ont och från all fara.
Far och mor och syskon små,
Se i nåd till dem ock...så.
Kung och rike, slott och hydda,
Gode Gud, dem alla skydda.

Kun makasin minut lepäämään
Kun makasin minut lepäämään
Kuten lintu teidän pesä,
Haluan pitää enkeli
Kaikelta pahalta ja kaikilta vaaroilta.
Hänen isänsä ja äitinsä ja sisarustensa pieni
Katso armo heille myös ... niin.
Kuningas ja valtakunta, palatsi ja kota,
Rakas Jumala, suojella niitä kaikkia.





Saknade i massor!!! Min bästaste farmor och farfar!!! // MARIA MAROSKA

Hittade detta i min egen blogg.. **
Å ska göra samma sak när det gäller Jonathan.... Internet rockar...

tvätta & torka händerna själv - Han kan men med hjälp från oss. Torka är han mkt noga med

kan säga sitt namn - Nej! Han klappar sig själv på bröstet när han menar sig själv. Å vill gärna att vi ska bekräfta med att säga Jojje eller Jonathan

kan följa en berättelse i en enkel bok - Ja det tycker jag. Han pekar och vi ska förklara vad det är. Å fattar han inte skakar han på huvudet när man vill bläddra och man får förklara bättre.

kan gå baklänges om man håller i handen - Vet inte, har aldrig testat faktiskt. Det får bli morgondagens projekt!

kan gå uppför en trappa men utan att växla fot - Ja, fast han växlar fot när man håller honom i handen.

kan sparka/kasta en boll åt ett bestämt håll - Japp!! Här har vi familjens bollkung
kan bygga torn m flera klossar & lägga dem på en rad - Ja

kan säga "jag" om mig själv - Nej

känner till 10 kroppsdelar om man frågar eft dem - Japp om vi säger vart är Jojjes näsa så pekar han på sin näsa och kan 10 kroppsdelar genom att peka på sig själv.

pratar i 2 ordsmeningar eller fler - NEJ

kan plocka undan saker på rätt plats - Ja

börjar bli torr på dagarna - Nej...han sitter på pottan men vägrar ta av sig blöjan. Två gånger har han kissat i den.

kan leka enkla roll-lekar t ex laga mat - Ja. men utan talspårk

Snart om någon vecka har vi en två åring hemma // MARIA MAROSKA

Alla älskar väl sina sambosar/män/tjej/kvinna och andra hälfter!? Jag gör det jag med... Å just bara för att denna man gör det som faller honom in. Å faktiskt bjuder på sig själv utan att ha en pinne i röven. Han gör som han vill och gör det med stolthet. Han står för sina misstag och han står för sina tankar, ord och för sitt sätt. Han skäms inte för andra och är rättvis i allt och lite till. Han säger ärligt förlåt om han gör eller gjort fel.
Jag kan vara arg på honom jag kan prata illa om honom när jag är som mest arg... Jag kan ibland bli besviken på honom. Men har lärt mig under åren som gått att besvikenheten ligger hos mig jag har blossat upp en förstora förväntning av det jag blir besviken på/av/för.
För hur det en är så känner jag Niklas så bra att han skulle aldrig göra mig besviken med flit. Han frågar allt för ofta (säg det inte till honom bara) hur jag vill ha det, hur saker ska vara och hur vi ska ha det i olika situationer. Jag får nog alltid bestämma.  Något som är gott men som också vart dåligt är väl att han är kravlös och säger "aldrig" nej å när han väl gör det blir jag chockad. Ibland har jag bara skrattat bort hans nej för jag tror han skämtar....
Den enda gången jag blir ledsen/besviken är i lägen han faktiskt blir arg eller irriterad när han testar att sluta snusa. Fast jag tror ärligt att han kommer fixa detta denna gång. Nog för att jag och familjen stått ut massor men han har skärpt sig...
Vi har svackor...säg ärligt hur många förhållanden som pågår i åratal som inte har svackor!?!? FINNS DEM!?!? Isåfall vill jag mer än gärna vete hur dem gör för att faktiskt klara av att hålla sig på 100% svackfri!!
Vi bråkar, vi tjaffsar om allt och inget. Vi är båda starka personer som vill ha våra viljor igenom och det kan verkligen gå hett till i diskussioner här hemma.
Vi turas även om att må dåligt i perioder vi lyfter upp varann då...Ibland undrar jag hur det skulle vara om vi båda två skulle hamna samtidigt i personlighets kris!? Skulle vi stanna där på botten och skvalpa då...Nej tror vi har vänner som skulle dra upp oss.
Nu är vi inga deprimerade personer någon av oss men ibland hamnar man i personligakriser fast man inte vill. Det kan vara mkt som sätts i lås, frustration och tid kan få en att må dåligt. Det jag vill komma till är väl att jag någonstans tror att alla behöver någon att faktiskt ha något gemensamt med. Någon att älska och någon som älskar en. Jag tror inte på hel ensamhet… Sedan kan ju faktiskt folk välja att leva ensamma men då har man nog ett substitut. En annan sots kärlek eller en bra vänskapsrelation med sina vänner. NU säger jag inte inte att man behöver sexlivet, kärlekslivet utan att man faktiskt behöver någon.

Men slut babblat om alla andra och bla bla bla jag spårar alltid ur. Det jag vill säga är…även fast jag är arg och jävligt och sur på honom ibland så älskar jag honom och är mer än tacksam för att han faktiskt älskar mig med mina brister och fel. Å jag är glad att han fågar upp mig och får mig att tänka till. Skratta och le!! // MARIA MAROSKA

Tror det eller ej jag har blivit med mitt första tvspel!! Det är helt sjukt detta trodde jag aldrig skulle hända men här om dagen gjorde min sambo mig gravid med ett xbox360. Alltså jag menar faktiskt allvar jag är inne på mitt 33 år och jag har aldrig haft ett tv spel, jag har inte ägt ett heller för den delen. För hundra miljoner år sedan var jag tillsammans med en kille å han var tv spelsgalen han köpte ett och vi spelade tecken ibland tillsammans . Å Zeb´s pappa hade ett men det var hans och bara hans och jag fann inget intresse av alla hans en miljon hundra nittio bilspel. Men nu är det på riktigt vi har gemensamt bestämt att vi ska införskaffa oss ett xbox och vi hade turen att få köpa ett för en billig penning av Nickes kompis Danne. Så nu är jag alltså inte bara mamma till fyra söner utan även till ett xbox. Gissa hur det känns då? Pirrigt… Undrar vad det finns för spel…jag vill ha Super Mario brus eller något i den stilen…får se vad vi hittar. Jag vill ha barnspel för jag känner mig barnsligt löjlig!! Jag är ju stört cool som verkligen har sagt ja till ett tv spel efter 33 år… // MARIA MAROSKA

Idag har jag bytt till mig en crosstrainer. (eller hur det nu stavas) Jag är ju helt urkukad på att banta därför byter jag taktik och börjar röra mig istället. Alltså nu har jag ju dragit ner på massor när det gäller min kost och mina onyttigheter och en del har jag faktiskt rasat i vikt. ÅÅÅååå nej jag tänker inte bli mega smal fit brud.


Jag är dock en brud men jag strävar inte efter värsta tajta kroppen, för den har jag väl aldrig haft ens. Men jag känner mer för att sträva efter att faktiskt kunna hänga med och springa med mina barn utan att känna att man håller på att dö när man stannat. Alexander håller på att lära sig att cykla utan stödhjul och det är ju jag som är hemma och övar och det är ju jag som nästan inte kan andas efter en stunds springande. Det är väl mer de än att bli smal. Men att bli tunnar är ju dock ett mål. Att väga som jag är inte sunt för mina knän eller för hjärta. För hur det än är så tar det på kroppen när man är överviktig. Så klok är tom jag fast jag älskar mat, mackor och mackor och mackor och mackor och mackor och mackor och mackor och mackor… Ja alltså mackor!!  Någon plan på hur detta nya redskap ska användas är jag dock inte säker på. Men jag börjar väl med lite varje kväll eller varje morgon eller något i den stilen!?

RÅD? Av någon som vet hur man gör? Hur ska jag göra… va va va va va va!!!! // MARIA MAROSKA

Om jag fick bestämma så skulle alla runt om kring mig vara lyckliga och ha mer tid till sina vänner! Vet ni….Att den enda gångerna jag känner att jag har tid med mina ALLA vänner till 100% är när jag är föräldrar ledig eller går på nattschema. Sedan kanske inte inte TRÄFFAR alla mina vänner i verkligen livet allt för ofta, men jag hinner med dem jag hinner se vad dem skriver på sina facebooksidor i sina bloggar och jag hinner faktiskt kasta iväg ett sms då och då. Sedan vet jag ju att jag alltid kommer slåss med mitt dåliga samvete när det gäller vissa. Man hinner inte med dem… Det är nästan hemskt att man lever i ett samhälle och har ett liv som gör att man inte hinner med. Men jag har sammtidigt full förståelse för alla som har det späckat från morgon till kväll. Med jobb, familj och egna aktiviteter. Det är inget ont mot dessa utan så här är det verkligen. Jag är glad att jag är hemma och jag hinner med allt jag vill. En del saker väljer jag ju dock bort. Men tänk den dagen när jag ska jobba från tidiga morgon hämta barn och iväg på aktiviter samtidigt som jag där i mellan ska hinna städa, tvätta och laga mat. Å så ska jag få in mina vänner. Jag längtar inte… För hur det än är så har jag fyra barn och samma regler lär ju gälla för dem små som för Zeb. Minst en aktivitet i veckan från 5-7 års ålder. (beroende på hur man är i kropp och sinne och så) Å Zeb tränar ju 2 gånger i veckan och det lär väl dem andra göra med sedan eller iaf en. Så ska man hinna med sig själv…Å så sin sambo. Jag blir stressad bara jag tänker på detta. HUR HINNER FOLK?? Är det vännerna man väljer bort…eller kanske inte väljer men de är dem man försummar fast man egentligen inte vill?? Jag har mega massor med vänner som faktiskt jobbar heltid har mer än ett barn och inte hinner med allt dem vill på 24 timmar.

Men hur ska man få det att gå ihop då?? Är det någon som har något bra tips till mig för om ca ett år kommer jag vara där…iof så kommer jag inte jobba mer än 75% men iaf… TELL ME…hur ska jag inte få panik för att jag kommer försvumma mina vänner!?!? // MARIA MAROSKA

Christian har blivit så stor…Det går för fort. Jag har sorg i mitt hjärta. Det är nästan så jag skulle kunna börja gråta. Kan inte min sista bebis bara vara bebis lääääääääääänge och inte bli stor så här fort. Första tanden är här..han sitter själv…han vänder sig om och rullar runt i hela vårt hem dit han vill. Han följer sina bröder och blir arg och skriker GAAAAAAAAA om dem försvinner för långt bort här hemma.
  
Han tar sig fram i sin gåstol (vi använder inte gå stol ALDRIG att vi skulle göra det) dit han vill komma. En tröskel fixar han inte men annars börnar han hemma. Han tar sig bakåt när han ligger på mage. I morse försökte han ta sig upp på alla fyra men blev arg och kastade ut saker ur sin säng istället… Vart tar min bebis vägen!!??? Jag vill inte jag vill inte att tiden ska gå så här fort.
  
Jag har sorg…. Jag kände det på mig redan för länge sedan att detta kommer bli tungt. Han är verkligen min sista bebis EVER…för alltid det kommer aldrig mer hända att jag kommer bära ett liv i min mage. Vagga en liten nyföddbebis tillsömns i min famn. Ha en bebis som sover sött på min arm och som ligger i ens famn och bara gossar med sina händer och somnar sött. Nej jag har nu en ål ingen bebis. Han vill inte sitta och gosa sig i min famn mer än när det är dags för kvällsvällingen. Han ligger aldrig och bara njuter i min famn. Min bebis har förvandlats till en ål… Eller snarare så börjar han bli stor… Han står mer än gärna och hoppar i min famn när man håller honom i händern. Min bebis Chribba Chribb är på väg att förvandlas till en stor kille. Om man nu kan säga så om en snart 7 månaders kille. Han är ju våran bebbo men det går för fort… Det knyter sig i bröstet på mig när jag inser att det faktiskt är så att han snart är stor… 
  
Men valet är det rätta det vet jag!! Jag vill inte bli någon familjen annorlunda och bli förfrågad om jag vill vara med i tv för att jag har 8-10 barn. För hur det än är så kommer man från bebistiden och hur töntigt det än låter så är SMÅ BARN SMÅ BEKYMMER OCH STORA BARN STÖRRE BEKYMMER…

Jag vet!!! Utan att låta negativ…jag vet!! Men alla barn är underbara på något sätt…mer eller mindre. Men bebisar är inget bekymmer alls enligt mig…

Jag ska inte döma andra i deras val av ord och handling men det finns mammor som verkligen stressar på och verkligen säger rakt ut att dem vill att deras bebisar ska bli stora fort…NJUT!!! För fasiken njut det är tiden man aldrig får tillbacks när dem väl är stora sedan då är det försent. Dem första 5-6 åren är undebara… Alla år är det…men ju äldre dem är ju större  eget utrymme behöver dem. Jag ser knappt min snart 10 åriga son…

Han går upp 6:50 äter frukost och går till skolan 7:30 går i skolan och sedan är han kvar på fritids till 14:45 sedan är dem ute och cyklar…han kommer hem 15:00 och kastar in väskan sedan hänger dem i skogen och cyklar bmx och hoppar och trixar på sina cyklar… Han kommer hem 17:00 och äter…Å så ut igen så länge han får… Å det spelar ärligt ingen roll vilket väder det än är så cyklar dem. Dem är 6 stycken killer i skolan med samma intresse och det är underbart… Men ju äldre dem blir desstår mer måste man släppa dem och ju mer oberoende blir dem av oss som föräldrar. Vi lär dem ju att klara sig själva och wooopiiieee säger det så klarar dem faktiskt det själv… 

Nej min älskade Chribba måtte du våga blir så stor så snabbt… // MARIA MAROSKA

Jaha då var det dags för helgen igen. Å återigen har jag glömt att jag faktiskt har en blogg. Eller egentligen har jag nig inte glömt den utan jag har nog bara inte orkat med att blogga. Det skulle inte kommit något bra ut av det? Bara min besvikelse över att jag faktiskt mist en vän. Men ju mer jag börjar tänka på det ju mer börjar jag inse alla fel med våra vänskapsrelation. Alltså det är ingen elakmänniska vi pratar om utan en rätt trevlig prick som många faktiskt gillar och tycker om. Men när jag analyserar in under huden så har jag valt att välja bort. Det som stör mig lite är att jag själv går omvägar på mitt eget område för att jag är lite så där rädd för att ta en face to face konflikt redan. Alltså jag kan göra det om vi ses…Men jag känner att jag måste låta det lägga sig. Jag har mer än en gång valt att tacka nej till vänskapsrelationer av olika annledningar och jag har lixom alltid velat gett det en stund för att faktiskt kunna välja rättare ord. NU har jag redan sagt vad jag tycker och att jag är orolig för henne och barnen som faktiskt är runt omkring och att jag inte lägger mig i för att vara en elakhäxa!!  Jag kan säga att varje gång jag valt bort folk i mitt liv är det när det gäller alkohol eller drogor. Det är rätt konstigt att det faktiskt är det varje gång!!

JAAA vi dricker vin till maten eller vi kan ta en öl och mysa i soffan med chirre och film när barnen somnat. Men jag anser att jag har en normal syn på alkohol och nytjar den inte med att bli tex as packad när jag har mina barn.

När jag öppnade en flaska vin här hemma för ett tag sedan säger vårat äldsta barn

-          Mamma ska du verkligen dricka allt det där?

-          Nej då jag ska ha ett glas till maten och ska även bjuda Niklas.

-          Ja jag tänkte väl mamma för du dricker ju aldrig alkohol du skulle ju bli jätte full.

-          Ja det skulle jag verkligen bli

-          Mamma du dricker verkligen aldrig!! Vet du att det tycker jag är jätte bra

Tänk att en 9 åring förstår detta men inte vuxna människor! Å tro mig jag festar och blir full men inte när det är barn med. Aldrig…det skulle aldrig hända! Å skulle det hända och just du är med så slå till mig hårt och lås in mig för då är det fasiken nå allvarligt fel på mig!

Jag kanske låter jävla tuff och stöddig när jag säger att jag väljer bort folk i mitt liv. Men jag tycker ärligt att det är rätt så jävla okey när man har barn att välja bort folk och fä för att må bra. Min första kontakt med alkohol och missbruk var när jag var 12 år. Min kompis mamma drack mkt och dem hade ett väldigt socialtmissanpassat hem. Jag tyckte det var jätte konstigt att hon inte reagerade äns när hennes mamma var super full eller påverkad av både det ena och andra. Å när det faktiskt hängde konstiga människor där. Jag mins när min pappa kom på hur det låg till där. Han vart galen… Jag fick en avhyvling så det hette duga om att barn inte ska växa upp i denna miljö och att jag aldrig under några omständigheter skulle gå in där. Å skulle jag ha en vän som henne så var hon välkommen hem till oss. Nu hjälpte min pappa till rätt mkt med den här tjejen i perioder. Men tillslut förbjöd han faktiskt oss att umgås. För hon var redan så skadad av hennes hemma miljö..Nu gav ju faktiskt pappa henne ett bra nätverk som jobbade runt henne. Å idag har vi sporadisk kontakt och hon pratar alltid gott om min pappa. Så han gjorde nog rätt…även fast jag då som tonåring tyckte han var den elakste på denna jord som förbjöd mig.

Men som jag och dem flesta vet så rockar pappor som  är som min pappa! //MARIA MAROSKA

Jag har fått skäll för så många olika saker så jag vet inte om jag tänker ta något på allvar. Smulor, strumpor som bebis dragit av sig som låg på golvet... å lite sånna saker. Men va fan jag tar detta. Jag ska härda ut jag ska peppa och jag ska puscha honom till ett snusfritt liv... Fan vad jag har gett mig fan på detta nu. Iof så lovar jag och svär att jag inte tänker ta vilket skit som helst... det lovar jag!! // MARIA MAROSKA

Då var vi där igen då…min sambo ska sluta snusa. Kom ni håg hur det var sist? Jag har redan fått ”skäll” fem gånger idag å då har vi bara träffats mellan 7 och 9:30 å där imellan var han med Alle till tandläkaren. Å sedan kom jag hem så sent jag bara kunde. Är det inte för jävligt att man måste hålla sig borta från sitt eget hem för att man har ett jävla monster hemma??


 Jag tyckte jag gjorde klart för honom att han skulle flytta i en månad om han skulle sluta snusa?? Eller missade han det någonstans!? Alltså all ära till min sambo som faktiskt försöker gång på gång men snälla MONSTER håll dig kvar i ådrorna eller något? Eller det är väl så att monstret ska ut för att aldrig mer ska komma tillbacks?

Jag kom in 17 och 19 åkte han på träning så jag har fått mina ”skäll” på väldigt kort tid? Hur mkt ska jag stå ut med denna gång då?? JÄVLA DUM IDE DETTA MED ATT SLUTA SNUSA…

Han är så jävla oggig och domderar och herrjar på här hemma. Men honom är det inget fel på!? Det är jag som skriker när jag försöker få in honom på rätt spår igen. Men men jag älskar honom å ställer mer än gärna upp en gång till för att försöka få honom att sluta…vad gör man inte!

Jag önskar bara någon skulle kunna säga till honom att skona oss här hemma från hans hemska humör som han själv förtränger?!

Jag tycker ju så synd om honom egentligen jag vill inte kasta skit på honom eller ja va fan ni hajjar… Men man ser sorg i hans ögon då och då. Man ser paniken i ögonen med då och då…. Man ser abstinens… Jag lider med honom samtidigt som jag bara avskyr detta med att sluta snusa… Men återigen så måste jag tror på honom… SÅÅÅÅÅ Dag 2 är vi inne på… Dag 1 var jag inte hemma för det orkade jag inte äns… // MARIA MAROSKA

Jag har lite svårt att förmedla mig med ord utan att trassla in mig för mkt i det jag skriver. Men återigen får jag väl skriva. DET ÄR MIN BLOGG OCH JAG SKRIVER VAD JAG VILL!!!

Alla är välkomna att försvara sig om dem vill…OKEY!??!?! Å ha åsikter…negativa som positiva!

Jag kan känna mig lite barnslig när jag ska blogga om mitt val i mitt liv. Men det får bli som ett försvarstal.

Galet!!!

Men lets rockit!!

Jag har i helgen valt bort två personer i mitt liv. Dem båda knarkar och håller på med massa skumma saker. Men på kuppen blev en av mina vänner arg och valde bort mig i sitt liv. För det är så jag tolkar detta!!

Min vän´s kärlek använder knark nästan varje dag och hans vän gör det och hängde med dem näst in till varje dag den senaste tiden. Å jag kan ärligt säga att jag har lixom hållt borta min moral om vad det gäller knark för att ge dem en chans eller iaf min väns kille. Men tillslut tog det stopp. Det gjorde ont i mig att jag skulle behöva lägga bort mina värderingar i livet för någon jävla knarkar kille. SÅÅÅ jag fick nog.

JAG HATAR KNARK…

Jag var tuvungen att ta detta med min vän för jag kände mig orolig. Orolig för att det finns barn i deras närhet och för att knark faktiskt inte är okey. Jag tyckte jag förmedlade rätt bra men min vän tog nog åt sig för hårt. Å jag kan inte göra något mer än att följa mina egna värderingar här i livet. Å jag vill inte ha mina underbara barn runt knarkare och runt annat lössläppt folk. Ett sånt val för stå för min vän att hon faktiskt väljer att vara med honom fast det faktiskt finns barn i bilden. För mig är det sorligt som fan! Det gör nästan ont i hjärtat att faktiskt lämna våran vänskap på detta vis. Eller det kanske är för att jag känner mig oförstådd??

Men är jag helt ute och cyklar när jag inte tycker att visa saker är okey. Å det kan ju aldrig vara fel att ta bort olagliga saker från mitt liv? Jag tycker ju alla borde välja bort knepiga människor som knarkar och gör massa konstiga saker. Jag vet inte om jag blivit en tråkig svenne eller vad som hänt. Förr brydde jag mig skit i vad eller om folk knarkade. Men när Zeb kom 2000 så valde jag bort alla mina vänner, icke vänner och bekanta som faktiskt drogade. Mina närmaste vänner sa jag till och med till att håll er borta från mig och mitt barn så länge ni knarkar eller är påtända. En av dem är tillbacks i mitt liv. Utan drogor…Hon är drogfri idag och jag är så stolt…

Men här i vår så vet jag inte vad som hände. Jag såg min vän lycklig så helt plötsligt så accepterade jag det lite så där halvt som halvt. Men här om dagen fick jag nog när jag fick höra massa saker som jag inte accepterar för mig eller för mina barn eller min familj. Så jag var tvungen att ifråga sätta och det gillades inte alls. Jag vet inte om jag är obehaglig som kommer med sanningen (min sanning) eller om jag faktiskt inte ska lägga mig i… Men jag känner att ärlighet och rakhet måste ju gå längst?! Men jag känner att min vän blev mest arg och jag känner mig ärligt lite påhoppad på internet och Fejjan bland hennes vänner och bekanta.

Jag hoppas verkligen att mina vänner inte sjunker så lågt. Men hur det än är så är knark INTE COOLT!!

Inte ens hur mycket man än vrider och vänder på det!! // MARIA MAROSKA

Jag känner lite att jag har mega mkt att skriva om men vet inte vart jag ska börja!! Men så är det väl när det händer massa spännande i mitt liv...eller kanske inte just nu känns det mer som kaos. Vissa saker käns så jävla barnsligt!!

Kanske skulle jag börjar där jag själv känner… ÄR nog bäst så!!

Jag tror jag börjar med min älskade Jonathan. Med min egen lilla kära familj. Jojje och jag var i fredags (valborg) på EEG besök hos fysiologikliniken. Duktigare kille får man leta efter…(eller så tycker kanske alla mammor) Men han vaknade 05:15 och skulle hålla sig vaken till 12:45. Han som sover senast halv tolv tolv annars. Han var mega trött, han verkligen verkligen kämpade. Å klarade av det så bra. Han somnade när dem satt på honom alla sladdar. Denna gång var det dock bara 16 då dem ville kolla om han hade ytliga kramper eller hur det nu var… shit va pinsamt att jag inte ens vet!! Men ja jag fick iaf en vättig förklaring!!
 
Vi väntar på att få komma in...gör allt för att hålla honom vaken. Han försöker göra sig förstådd med några äldre väntande herrar i väntrummet men dom ville inte vara med på bild.

  

Mammas sötaste....  // MARIA MAROSKA