Nej nu ska jag sova...
Måste säga att det ska bli super trevligt.... Dock hoppas jag att jag över lever båtfärden! Håll tummarna för mig // MARIA MAROSKA
Styrels sektionens
Inte jobbig så utan jobbig på det sättet att man inte är van att sitta still och lyssna och prata. Diskutera och använda skallen på detta sätt. Men det är roligt och man lär sig alltid massor. Det tycker jag är roligt. Å sedan har vi ett bra gäng vad jag tycker. Bäst är ju Mickis *fnissar* Nej men ärligt... Så är det och hon lär mig massor!!
Men det är en dag till eller en halv dag! Sedan ska vi ut på galej... Kryss till Åland.
Det känns super mysko att lämna min familj hemma för att kryssa. Det känns mest att lämna Jonathan en hel natt.
Dock till sin pappa men iaf. Jag känner mig trygg i det men det känns lixom lite konstigt bara. Min miniskrutt...
Jag tror ärligt att Jonathan kommer vara min miniskrutt även fast vi får mer barn. Kanske för att han var så sjuk och inte alls ville vara med oss där i början. Eller det ville han ju eftersom han KÄMPADE på så jävla bra. Men han kommer nog bli den jag kommer vara mest orolig för. Även fast jag kommer oroa mig för alla mina barn....
Eller det kanske man inte ska...ORO SIG!!
Idag har det förrästen gått super bra för min sambo. Han har skärpt sig!! BRA!! Tycker jag!!
Vi har alltså haft styrelsemöte och planeringsdag. Å Jonathan har vart med oss hela dagen. Gick över förväntan...
Det känns bra men ändå så tycker jag att man blir lite undanskuffad som mammaledig. Men alla är väl inte som jag.. Alla är väl inte så att man vill jobba och vara med i matchen fast man har små kids hemma. Men jag vill på mina villkor när jag vill och tycker det är roligt. Som tex på planeringsdagar och styrelsemöten och medlemsveckor och lite så.
jag vill om jag kan och det passar med barnvakt/dagis/skol/fritids för dem andra barnen.
Jaha så kom man hem och tre trötta killar gjorde denna mamma smått galen. Alla tre grät samtidigt ett tag. 8år av ren tjurighet för att han inte fick gå ut. 20 månader av ren trötthet och 3 månader av hunger. Så jag började med Alexander. Han fick sin välling och fick sitta brevid mig
Sedan Jonathan han fick medicin och ersättning och fick mat
Å så pratade jag med Zebstian medans dem andra åt.
Jag lyckades även i kväll att bevisa med mina vuxna ord att mamma alltid har rätt ;-)
Men jag är ändå glad att Zebastian försöker... *skrattar* Men jag gillar ju inte hans försök igentligen...
Idag berättade han att två av hans kompisar har tjuvrökt
NU dem är ju för fan bara 8 -9 år. Jo iförrgår hade Markus tagit cigg av sin mamma och så hade dem rökt. Dem hade aldrig bjudit Zeb och tjejerna utan dem hade blossa upp den där ciggen säger Zeb.
Shit...
Ja jag svarade bara det är killar som tror dem är coola men dem är två stora mesar. Å du med din astma skall hålla dig borta från cigg. För det blir bara ap jobbigt för dig om du fastnar i rökning med astma.
Då säger Zeb...nej för fan orka vara tjurig som Nicke för att man ska sluta för att man var en mes när man var liten.
Hahahhaaaa
Zebastian och Nicke snackade igår om att han håller på att sluta snusa och att det är jobbigt och att han är tjurig för inget.
Så det gick iaf in för Zeb.
Men vad ska jag göra...?? Jag tror ärligt jag ska gå och prata med den här mamman. Eller iaf ringa... För det börjar gå lite långt nu...
Det är inte första gången jag tycker att den här killen svävar ute lite väl i sitt beteende.
Jag måste ringa... men tänk om det är en sån där mamma som bara skiter i. Hoppas det är en mamma som blir glad att man "lägger sig i"
Nu ska jag ringa och rådfråga min granne!! // MARIA MAROSKA
Jonathan
och jag begav oss till Sjukgymnasten idag efter vi lämnat Alexander i morse.
Han charmade verkligen ALLA där idag. Jag brukar inte skryta om mina grabbar.
(eller brukar jag?)
Jo men iaf han charmade verkligen alla med sitt leende. Han var verkligen super glad idag.
Våran sjukgymnast heter Åsa och är super bra. Hon är verkligen goo och ger oss massor med stöd och råd. Vi jobbar på med höger sidan och han jollrar på och gillar att "prata" med sin sjukgymnast.
Han visar sin bästa sida verkligen när vi är där. Idag var han så glad och så pratig att en anna sjukgymnas var tvungen att komma in och kolla in på den glada 3 månaders bebisen.
Dem hade aldrig sett någon så glad och med.
(sa dem iaf och jag blev stolt)
Han låg på mage och greppade leksaker och låg på rygg och visade allt han kunde.
Träning ger resultat!! Det är roligt att se...
Han hjäper fortfarande till med västerhanden i vissa lägen. Men det är tillåtet än så länge säger dem. Hur det än är....är han ju bara 3 månader.
Vi skall nu öva med att lägga leksaker i högerhanden då han inte är så intresserad av att hålla kvar dem som han gör med vänster handen. Så nu är det bara att öva det med på våran morgon gympa.
Men vi får nog ta det i tvåsteg.
Förr har ju han och jag övat med höger sida på morgonen när han får en ny blöja och blir tvättad innan "frukost ersättningen"
Men han är ju rätt hungrig då och då tror jag inte han är ett dugg intresserad av att hålla nå leksaker!
Men nästa gång vi skall dit är han 4 månder. Vi beslutade oss för att ses 1 ggr i månaden för att vi övar på så bra hemma. Å skulle det vara något är det ju bara att ringa Åsa.
Så får vi se om han börjat ha tendens till att vända sig nästa gång vi är där... Man vet aldrig... Ingen stress enligt Åsa.... Han är inte så där jätte lycklig när han ligger på mage hemma inte som han är när han är hos henne. Men det är väl för att hon är så söt och snäll och goo.. // MARIA MAROSKA
MADDE!!
Min sambo
Shit!!
Inge vidare bättre än dem andra dagarna. Idag var han så sur att han lämnade mig ensam med våra två små. 20 minuter innan Alexander skulle vara på dagis och Jonathan skulle vara hos sjukgymnasten 1 timme senare. Så det blev till att AP stressa för mig.
Jag skulle kunnat DÖDA då... Jag näst in till bad han dra åt H-vetet. Så jävla sur... Men det gick över och jag försöker vara förstående fast jag ingetligen inte är det... Eller det är jag vist. För mig var det inte äns LITE svårt att sluta röka. Eller vist känndes det... Men jag menar på att har jag bestämt mig för att sluta med nikotin så kan jag inte va ra tjurig och ge min familj ett jävla helvete. Men tydligen så kan vissa det. NU ska jag inte förkasta denna sorts människa. Men när det är min sambo som är ap dryg mot sin familj så känner jag att jag iaf kan skriva lite skit om honom. För allt rasar lixom samman... FÖR ATT HAN ÄR SÅ JÄVLA GRINIG HELA TIDEN....
Det skulle vara okey om han inte var det 24-7. Men han är tom tjurig natte tid. I natt skällde han för att han vaknade och var sugen på snus och cigg
Så jag gick upp och hämtade en nikotinsugis åt honom MITT I JÄVLA natten för att få slut på hans rullande fram och tilbax i sängen och muttrandet.
*det är ärligt lite skrattretande*
Fast jag tycker grymt synd om honom....
Å han säger ju själv...Det är tur att en sådan som jag inte har börjat med droger eller alkohol. Även fast han nu tycker att nikotin oxå är en drog.
För han trodde aldrig att det skulle vara så här svårt att sluta! INTE MED SNUS och cigg!!
Det är ju synd och jag hoppas att dessa FAN VA JAG ÄR SUR attackerna inte ska förstöra för oss. Att han eller jag säger något dumt som ärrar. Det skulle vara så synd... Att man måste bygga upp sedan när han är klar...
Jag ska försöka med all min kraft att tackla detta försök att sluta snusa med respekt och uppmuntran men det är ap svårt när man bara får fingret och ingen hjälp. Å när det hela tiden är så jävla synd om honom. Men vi får be till högre makter att detta snart är över.. För allas skull!!
Tur jag har mina tjejkompisar jag kan svära och gorma till om hur jävligt jag tycker att jag har...
*skrattar*
Även fast det kanske är Nicke som har det jobbigast.
Får väl hoppas bara att dem inte Hatar honom sedan när han är klar... För jag hatar honom inte...Även fast jag vill slå ihjäl honom i mellanåt.
Jag älskar ju honom... // MARIA MAROSKA
Andra sidan!!
Hmmmm andra sidan vad...vägen fnissar jag tillsvars...
Då blir han lite sur...Du vet vad jag menar. På andra sidan när man dör?
Ja du.. Vad händer igentligen??
Zebastian är helt på att har man levt ett gott liv så blir man en stjärna. Som tittar ner på alla sina nära och kära. Å att man blir någons ängel. (undrar om någon pratat om detta med honom jag är det inte)
var bara tvungen och fråga vad han menade med det....vadå ängel.
JA men mamma en sådan som vakar över en och ser till att man mår och har det bra.
Som man kan prata med...
Nyfiken i en strut som jag är var jag tvungen att fråga honom...
Vad heter din ängel då?
Mamma det kan jag inte säga riktigt men jag vet att det är en han
Hur kan han veta det? Skojar han med mig eller vadå?
Jaha...Ja hoppas att han är snäll med dig då!!
Vi pratade lite om vad jag tror på och inte.
Jag tycker ärligt det är svårt att ställa upp på att prata om detta med min 8åring. Vet att jag själv var livrädd när min hispiga faster pratade livet efter döden och vad hon såg och hur hon spådde och hur hon skrek och någon dog och fy!! Jag tyckte det var helt super läskigt.
Idag kan jag ju hanskas med det på ett annat sätt. Å Malin (min häxa i söder) ventilerade jag massor med ett tag. För att få lite klarhet i vad som är "rätt och fel"
Alltså det är väl inget som är rätt eller fel men hur jag skulle ställa mig till visa saker som sades och hände runt mig.
Men Zebastian pratar på om änglar, döda, livet, spöken och fän som om det skulle vara vardagsmat. Han ser så lätt på detta.
Han är inte rädd alls... Jag mins bara hur jävla ap rädd jag var!! Men jag blev väl skrämd.
Mins än gång...
ELLER VÄNTA...
Ska man blogga om sådant...
JA...va fan!!
Jag var iaf 13 år. Vi satt i stugan i Märtajjärvi uppe i Norra sverige och drack kvälls te och macka. Å helt plötsligt så skriker min faster till som en dåre. Rakt ut.. Å springer runt och skriker om människorna som går på andra sidan sjön.
DET FANS INGA MÄNNISKOR DÄR... Iaf inte för oss kusiner
Farmor skällde och Pappa skällde och sa skräm för fasiken inte upp barnen nu.
Vi kusiner skulle sova i tält utanför stugan. Då stugan endast består av ett kök med rum och ett kapprum/tambur.
Hon ylade iaf runt där och dessa människor som gick på vägen. Å sa något om en hatt och jag mins hur rädd jag var. Äldsta kusinen som jag var skulle jag hålla skenet uppe och tog med mig dem andra ut i tältet och vi skulle sova. 4 kusiner...Å alla var vi helt vättskrämda så vi tog med oss 3 hundar med och skulle sova där ute. Å vi hörde hur pappa pratade med min faster om att hon inte kunde vara så där när barnen är med. Ser du dina saker så kan du vara tyst sa bara pappa. Sånt där jävla drabbel behöver du inte skrämma upp barnen med.
Vi kastade oss in i stugan alla 7 (hundar och ungar) Så det slutade med att vi var 7 vuxna 4 barn och 4 hundar som sov inne i stugan. Eller jag sov inte alls jag låg helt tyst och väntade på att någon skulle komma och skrämma mig. Vågade inte äns springa ut på dass på morgonen utan jag höll mig och väntade tills farmor vaknade och skulle ut.
Å vilka historier farmor och faster har berättat för oss om allt mellan himmel och jord. Så jag var ju helt skadad av massa "på hitt" som pappa säger.
Det är nästa som när krösa maja i Emil berättar om varulvar och mylingar
Men Zebastian är cool!! Även fast jag själv gärna skulle slippa höra om hans inställning. Men det är hans sätt att tro på livet och döden. Å det är bara att lyssna och tala om att hans sätt är det sättet som är sant. FÖR HONOM!
För det jag tycker och tänker behöver ju inte vara rätt.
Å det som är verklighet för honom kanske inte är det för mig...
Som med massor här i livet. // MARIA MAROSKA
Vad en två åring bör kunna??
tvätta & torka händerna själv - Ja fast torka är han inte så nog med
kan säga sitt namn - Nej, eller ja inte sitt hela namn. Han säger "lelle" eller "Alle" Vi kallar honom Alle här hemma
kan följa en berättelse i en enkel bok - Ja, och speciellt om det är hästar i boken
kan gå baklänges om man håller i handen - Vet inte, har aldrig testat faktiskt. Det får bli morgondagens projekt!
kan gå uppför en trappa men utan att växla fot - Ja, fast han växlar fot med. Sedan någon månad tillbax. Vi bor tre trappor upp. (även fast han helst kryper upp för dem så kan han)
kan sparka/kasta en boll åt ett bestämt håll - Japp!! Å han kan tom vilka bollar man sparkar på och vilka som kastas.
kan bygga torn m flera klossar & lägga dem på en rad - Ja
kan säga "jag" om mig själv - Nja...han säger Min eller Mej
känner till 10 kroppsdelar om man frågar eft dem - Japp och det kan nästan bli tjatigt
pratar i 2 ordsmeningar eller fler - Ja, ibland tom 4 ord *stolt* ex. Alle äta mat nu. Eller Alle vill hjälp tack (kanske inte den rätta ordföljden men det är fyra ord *skrattar*)
kan plocka undan saker på rätt plats - Ja
börjar bli torr på dagarna - Nja... säger till om pottan när det passar honom
kan leka enkla roll-lekar t ex laga mat - Ja
Fast han är inte äns två än. Å jag gillar verkligen inte att gemföra...Men det var rätt kul iaf. Undrar vad en 8 åring ska kunna göra?? kanske ska kolla upp det lite... // MARIA MAROSKA
Grabbarna
¨LITE ATT TITTA PÅ!!
Yhooo!!
hallå fuckers...
Det ska här med bli mitt nya uttryck. Det är dock snott av min tråd vän på familjeliv. Men men...
Jo min nikotinist till sambo drog gärnet hemifrån idag kl 13:00 SÅ JÄVLA SKÖNT...
Fast jag tycker ju samtidigt så fett synd om honom för att han just ska sluta snusa och röka. När han mår så där dåligt. Idag är han i stadiet.
Det är så synd om mig, jag är en hemsk människa och ingen tycker om mig stadiet. Å stadiet undrar om det finns någon annledning att ta en cigg eller snus??
Igår var han bara så jävla tjurig. Å just den dagen gårdagen skulle vi till Familjerätten och skriva faderskapspapper för Jonathan.
Å shit va han bitscha där inne. Det var näst intill pinsamt.
Varför står det inte fader här... Å bara mannen... Å det här är det töntigaste prossesen ever säger han typ fyra gånger.
Som en barnslig trotsig snorunge var han.
Men jag har lärt mig under min sambo/kärleksrelation till nicke att han får skämmas själv. Jag vägrar skämmas för honom. Det är han som får ta ansvar över sitt beteende.
Å jag kan ärligt säga att han var lite rolig oxå.
Vi hade med oss Danne G. Å det står ju på dem där papprerna när man ska ha blivit gravid. Då ropar Nicke till Danne när han ifågarsätter varför det står så där.
-Danne har du med dig leg eller?
-Ja vadå då...
-täntke att det kanske är du som är farsan för jag va då fan inte hemma den här tiden, tänkte du kunde ta på dig faderskapet på denna grabb jag tog fan för den andra.
Vi tyckte det var super skoj. Med våran sjuka humor! Men det tyckte dock inte hon på familjerätten hon tog sitt jobb på fullaste allvar!!
Medans vi skrattade hämtade hon vitnen som skulle vitna våra namnteckningar. Så nu är inte fader okänd längre på Jonathan och vi har nu gemensamvårdnad.
När vi kom hem sedan var Nicke fortsatt grinig. Jag fick skäll för det mesta. Eller skäll och skäll han var bara as tjurig. Jag bad han ducka fram kaffe muggar till mig och Malin. Vi gav våra små kidz mat.
Då tittar han och svarar NEJ! As sur...
Å så gick han ut på balkongen med Danne G i släptåg.
Så kaffet fick snällt vänta för våran del. Å Malin frågade...har det inte gått över än hans tjurighet??
NEJ...
-borde de ha gjort det eller?
Fast ärligt så har Niklas bara dragit ut på H-vetet. Med att trappa ner. Jag tror på att sluta TVÄRT!! För hur det än är kommer ju dagen när han varken skall röka eller ta nikotion tabletter.
Då är det lika bra att göra det på en gång. Skita i allt...
Jag är ärligt lite nervös för att jag skall lämna mina tre barn med min nikotinist till sambo på fredag och inte komma hem förrän på lördag. Som tur är... har jag fått JA från Nickes mamma och pappa att dem tar Alexander och jag hoppas på strålande sol för då hämtar dem Alexander redan på fredag efter dem slutar jobbet. Å är det dåligt väder då kommer dem inte förrän på lördagmorgon. Mamma har jag ringt till nyss. Hon hämtar Zeb och Jojje tidigt så tidigt att jag kan slappna av. Niklas själv ska ju AM-fotbollsmatch så han och jag behöver ju iaf barnvakt. Men det känns bättre ju tidigare dem åker. AS TÖNTIGT JAG VET!!
Å jag vet oxå att Nicke aldrig skulle betee sig som ett Svino mot barnen men det känns lixom lugnare för mitt moders hjärta....
TÖNTIG jag är va jag ska ju vara cool ju!! *skrattar*
// MARIA MAROSKA
Familjerätten
Min sambo
Shit här tänst det på alla sylindrar så fort det är något. Då pratar vi om lugne herr Andersson. MEN han är nu försvunnen och befinner sig på annan ort eller något??
Förmiddagen såg ut på detta vis hemma hos oss!!
Jag har nog fått skäll om det mesta idag. Tillslut sa jag bara gå och köp snus för fan. Jag orkar inte äns berätta allt...
Jag fick iaf skäll för att jag lämnade J i A´s säng upppallrad med kuddar medans dem städade i hans rum.
(jag själv gick och lagade lunch)
Han kunde ju ha ramlat.... OMG!!
NER PÅ EN KUDDE....UNGEN VÄNDER SIG JU INTE ÄNS SJÄLV....
Nej herregud...
Jag har så här stor lust!!
SÅ HÄR STOR
att handla snus...Men gör det inte!! Han fixar detta... Men jag säger bara... Jag har hellre en snusande glad sambo än en sambo som röker och är glad...
HAHHAAAAAaaa!!
Nej men det var iaf super skönt att komma iväg med Therra Thette Theresa och Madde på MK tjej eftermiddag. Vi fick spa och spakla och skrubba. Å bara vara utan kids...
Så jäkla skönt...
När jag kom hem var allt bra igen och jag hade en lung och behärskad sambo och jag var med lugn och behärskad. Vi var som två sofftisar...
Käkade mat och lekte med barnen. Å fick hem en helt överkär 8åring... SHIT!! Den ungen!!
Mer om hans kärlek i morgon...
Mina ögon håller på att gå i kors...
Jag har skurat golvet här i köket och hallen och vill inge mer än att sova...men väntar på diskmaskinen... 15 minuter kvar. Men jag hinner gå och borsta bort tandtrollen och tvätta bort sminket så länge... // MARIA MAROSKA
Mitt skithumör
Ska absolut inte skylla på sömnen men gör det ändå
Jonathan var super gnällig som snorig och sjuk på kvällen. Å efter en lång dag i rätten så ville jag inget mer än att sova. Niklas skulle BARA följa med Julia hem men han fastnade vist på deras balle. (balkong) å där blev han sittande tills fan avlöste honom eller något.
Så en trött maroska ringde och frågade vad han tagit vägen. Kommer snart är det okey... Å jag svarar JA... det är ju upp till dig...
Å sedan var han borta!! *poff bort blåst* Som en vinande västan vind...
10 vaknade J fick näsdroppar....00:00 vaknade J fick ny blöja och fick vaggas till sömns 02:00 vaknade J fick mat och nya droppar i nästan.
Å INGEN JÄVLA SAMBO HEMMA... Å då var han fan jävla...Å MOBILEN LÅG HEMMA...
Vilket AS HOLE JAG TYCKTE HAN VA...
02:30 somnade J å då kom en glad sambo hem.
NI vet som inget hade hänt...
vad är det med dig då?
JA!! Vad var det med mig... Jag var helt jävla slut och ville bara sova... SÅ jag röt...JA DU SKULLE BARA GÅ MED JULIA HEM OCH DU SKULLE BARA STANNA ETT TAG TILL... Då var kl 20:30
Sen kastade jag mig sängen och ville bara gråta...men sket i det och somnade... VAKNADE 03:40 av en helt arg J. Det var super svårt att sova med denna täppa... Så han fick mat igen och tillslut somnade han på min arm. Å vad klockan var då har jag ingen anning om. Men så fort jag la ner honom så vaknade han av täppa i näsan. SÅÅ jag satt upp med honom på min arm. Pallrade upp mitt täcke under honom och hade armen runt honom.
(lite svårt att förklara)
När klockan var 05:30 sjönk jag försiktigt ner till liggposition med nackspärr. Å la ner honom med... SAKTA... SAKTA...
06:00 kom Alexander...
Jag gick då upp i ren ilska... Hade inte äns lust att träffa den där stinkande bomben av alkohol och rök.
Jag bara typ hatade honom just då...
06:30 vaknade J. Å så var vi uppe...
Jag var så jälva trött men höll humöret uppe för mina barn. Zebastian kom upp och jag gav barnen frukost. Blev arg på Alexander och i den vevan kom Nicke upp.
Varför är du så jävla tjurig för då...säger fanskapet då...
Då brast mitt humör och jag ville bara döda...
INGA ONDA DISKUTIONER FRAMFÖR BARNEN ÖVERÄNSKOMMELSEN SPRACK!!
Jag bara vräkte ur mig... Å tårarna rann... FÖR att jag var arg...
Nicke stod nog mest som ett ? om inte som två ??
Jag orkar inte... Jag har ingen lust att sköta vårt hem själv...Inte våra barn heller... Jag vill att vi ska göra det vi TVÅ.
Du har fan världens bästa sambo.... Jag öppnar inte min trut om din träning 4 kvällar i veckan och 1 matchdag varje vecka. Å sedan dina LAN och dina vänner och dina och ditt och ditt.
JAG är trött och säger upp mig nu.
Fast jag tog iaf med mig Alexander in i duschen. Han chockades väl av en helt arg hysteriskt rytande mamma så han missade munnen när han skulle äta sin fil.
Så vi duschade och efter en stund kom Zeb.,
Mamma är du arg på oss?
Då vill man ju bara gråta...
Det som är bra med Zeb är att man kan förklara varför... Att man som mamma är trött ibland att man inte orkar göra allt själv och att det är jobbigt ibland att hålla skenet och humöret uppe när man inte får sova på natten. Han fattade (tror jag) och gemförde det med när han lägger sig sent och Alexander kommer in och hoppar på honom innan jag hinner stänga hans dörr och han är trött och bara vill sova då... Hahhaaaa!! Ja nått i den stilen iaf.
JAG ville bara sova...SOVA så jag fick bli på bättre humör. För får jag bara sova...Så fixar jag mina barn, mitt hem, min sambo, mitt liv.
Sen att jag när jag är i tillståndet som jag var idag. Så tycker jag bara synd om mig själv... Då skiter jag i vad andra tycker och tänker.
Då vill jag bara att folk ska förstå...Å säga... Gå och sov... jag fixar det som är kvar av morgon bestyren...Då behöver jag ingen som min älskade som ska diskutera sig till RÄTT lösning. Jag behöver ingen mer lösning än att sova... INTE när jag är SLUT!! Då behöver jag sova för att fylla på mina depoer för min familj.
Å självklart finns det andra sätt att få ut sin frustration på...Å sin ilska, besvikenhet, upprördhet.
MEN shit det kokade i hjärnan på mig...
Jag hade lust att klä mig och drämma igen dörren och inte komma tillbacks förrän jag sovit ett dygn eller två?
Jag vet att jag kan vara världens tjurigaste sambo... Jag är helt oresonlig ibland... Jag är en tönt i mellanåt när det gäller mitt beteende...
MEN när jag märker att jag håller på att ta slut... Då får jag panik... Det har vart mkt denna sommar och vår det har varit kännslomässigt jobbigt.
Å jag är van att vara stark som en mur.
Så då kommer paniken när jag känner att shit... Jag pallar inte detta.
JAG OCH MIN SÖMN ÄR JU IOF UNIK.... (alla som känner mig vet)
Jag funkar inte utan min sömn. Så varför jag har tre barn och vill ha fler är ju igentligen helt puckat?? (eller?)
Nicke fattade väl... Eller han rymde väl för att inte barnen skulle behöva vara med sin psykomorsa...
När vi hade duschat så sa han bara det funkar inte att lösa saker på detta sätt. Jag klarar det med tänk på barnen!!
Shit våra barn har väl hört mig så här två kanske tre ggr. I ARGT HYSTERISKT TILLSTÅND.... Tänk dem barnen som lever med föräldrar som bråkar, skriker och sloss varje dag...
JAJA... men iaf... han rymde ut med våra barn. Dem stora. J stannade hos mig. Han fick medicin och en flarra ersättning. 10:30 deckade han på min arm i våran säng. JAG vågade knappt röra mig när jag skulle lirka till mig en kudde så jag slapp nackspärren.
SEDAN SOV VI SOM KLUBBADE SÄLAR TILL 13:00
Nicke har vart hemma med barnen och lagat mat. Julia och Fredrik har ätit här. Alexander har gråtit precis utanför våran sovrumsdörr. Plus att det har ringt på dörren när Zeb´s kompisar kommit och gått och haft sig.
JAG var helt utmattad...
Men dem där timmarna gjorde mig glad igen. Å jag kunde be min sambo om ursäkt och jag kunder vara mig själv...
(tjurig hela tiden som nicke säger fast det är mest på skoj för jag är inte tjurig alltid heller)
Fixade mig och vi tog en promenix hela familjen till Nickes mormor och morfar för hans mormor fyllde år. Med oss därifrån fick vi Barnens farmor och farfar och farbror Robert. Vi gjorde hemma gjorda hamburgare och prommisar och hade det super trevlig kväll...
Så summa sumarum idag har jag inte vart någon bra sambo eller mamma och nu ska jag gå och sova...för att vara pigg i morgon eller i natt... eller när det nu är...
// MARIA MAROSKAEn hel dag i västerås nya Tingsrättslokaler.
Men även fast jag var uppe i tid fick jag stressa mig iväg i morse. 20 över åtta skulle pappa hämta mig. Å då skulle ungarna våra vara klara och uppe hos Vickan och Vevve för att bli passade.
Det var stress på högsta nivå
Men jag hann iof helt osminkad men vad gör det. Jag skulle ju bara till rätten för att sitta där som stöd. Dock utan frukost i magen. Tur barnen fick och var på klädda och hade med sig det som skulle behövas.
Fick sällis med i rätten. Det var uppskattat. För det är endå rätt så trist och påfrästande. Å skönt att ventilera i pauserna om man har samma uppfattning eller om jag som Lekmanna övervakare tar "min" personen parti. Eller lixom kolla av hur man ser saker.
Vi hade ju fått uppfattning om att det skulle gå rätt fort...MEN så var icke fallet. 9-12 sedan hem och amma och byta plats på barnen.
Kastade i mig lunch och pejlade av hur min sambo hade haft det på sin kurs.
OM brott och straff och åsikter och insikter
Vi hade en rätt bra diskution han och jag. Det är INTE ofta vi tänker och tycker lika men det gjorde vi i detta fall.
(återkommer till detta)
Ja, jag var alltså i tinget för att lyssna på en förhandling som gäller den person jag är övervakare till. Det var rätt så intressant att följa den och höra.
Tungt bara att den tog hela dagen.
Tillbacks dit till 14:00 för att höra vittnen och höra vad rätten tog för beslut. 15:45 var det färdigt.
Villkorligt frisläpt med rättensbesked nästa fredag.
Dem ville väl hem så här fredag eftermiddag annars brukar beslut ta i sådana här "lättamål" var iaf vad åklagaren och jag pratade om under en av pauserna.
Kanske skulle bli åklagare... *pust* 7 år till i skolan...
Kanske inte det...Men dom har ju en fetinglön iaf dem här som jobbar som advokater och åklagare och dommare. Det är ju inga 19.500 i månaden före skatt iaf... Det är väl iaf det tre dubbla skulle jag gissa.
Sprang upp till mamma som även hon jobbar i detta nya fina hus vid västerås centralstation. Kollade in deras nya lokaler och fick hjälpa mammas jobbarkompis Anneli och laga en utskrivningsaparat.
HAHAHAAA
Frågade om dem inte hade nå karlar på denna arbetsplats som kunde hjälpa till med sånt där. Men det hade dem tydligen inte...Karlar hade dem men ingen med tummen rätt.
När jag var hemma kvart i fem var jag helt slut i huvudet... Å så hade vi miljoner ungar här som levde rövare och en vislande sambo...
Whiiiiii!!
Mat och badning och grejning med barnen.
Jullan var här och lekte med Zebastian dem dansade och hade det roligt. Zeb har tv och data förbud för att han i tisdags rullade runt i en vattenpöl med två av sina vänner på skolgården. UTAN gymmistövlar och regnkläder. Å då hade både jag, nicke och hans pappa skällt och talat om på måndagen hur viktigt det var att klä på sig efte vädret och han hade lovat dyrt och heligt att ALDRIG göra om det...
Sååå nu är det ingen tv förrän på söndag eftermiddag/kväll.
JO...
Niklas och hans kurskamrater har i veckan diskuterat och jobbat massor med olika saker på en facklig utbildning.
Dem hade pratat om brott och straff.
Å av någonkonstig annledning tycker nästan alla.
Eller det är farligt att skriva nästan och oftast. Men iaf när jag diskuterar detta med många så säger dem flesta.
DET SKULLE VARA HÅRDARE STRAFF...DET SKULLE VARA LÄNGRE STRAFF eller DET SKULLE FINNAS LIVSTIDSFÄNGELSE.
Men vill man verkligen det när man själv hamnar i den sitsen.
Nu menar jag inte att man själv ska begå ett brott utan om någon närstående som man håller av och älskar begår ett brott. INTE Vill man väl då att den ska få det hårdaste straffet.
VIST SKA MAN FÅ ETT STRAFF OM MAN INTE KAN HÅLLA SIG TILL REGELRÄTT BETEENDE.
Men köper alla detta!!??
Det kan ju faktist vara min SON som hamnar i fel gäng...Som gör fel i traffiken...Som blir aggresiv och spöar någon...som gör något "fel": Någon av mina barn kan tom bli våldsbottsling eller våldtäcksman.
(NU VILL JAG INTE TRO PÅ DETTA MEN OM MAN SKALL VARA KRASS OCH SE DET PÅ DEN HÅRDA VÄGEN)
Vill jag då att mitt barn ska få det hårdaste straffet och jag inte kommmer få se honom på ÅR??
Jag är helt för straff om man har gegått ett brott. Det är inte det jag menar med detta jag skriver.
Om man tex har blivit straffad förr ska man då få ett hårdare straff nästa gång?
Eller är det hjälp man ska få då i första hand?
Mina barn mina underbara små söta söner kan hamna fel här i livet. Även fast jag uppfostrar dem och försöker att informera för fulla muggar vad som är fett ocoolt och inte.
Kan det vara min son som hamnar i ett krogbråk och klappar till någon ska han då behöva bli så hårt straffad?
Idag (vad jag förstått har ingen fakta så där rätt ut)
Så får en som misshandlat någon hårdare straff än den som åker dit för narkotikabrott. ÄR DET RÄTT?
Att den som säljer knark till snorisar på stan får mildare straff än den som klappar till någon på krogen?
Det är klart mina barn kan bli utsatta för brott och det kan vara så att jag själv vill mörda för att någon har utsatt och gjort mina barn illa...Men det kan ju faktist vara så att mina egna barn utsätter någon annan för något hemskt...
Det jag menar med detta är att man nog ska tänka lite först... för det är inte ALLTID MINA BARN OCH ANDRAS UNGAR...
Det kan lika gärna vara så att det är ANDRAS BARN OCH MINA UNGAR!!
NU
ska jag sova sött...för jag är helt tjock i huvudet efter all information och allt jag lyssnat på idag!!
Puss på er!! // MARIA MAROSKA
Gud den dåren...
Jag tittade till på honom och log.
Tänkte... Å vad tvungen att fråga...
Vadå Gud den dåren??
-Ja men mamma ärligt alltså... först skapade han världen och människan.
-ja
-Ja alltså mamma till vadå igentligen jag har ju det bra men det finns så många som har det värre.
-ja
-Ja mamma det är krig och jordbävningar och folk dör i onödan
-ja så är det ju
-Ja hade det inte vart bättre om han skapade något annat...
-joo kanske det? men då kanske inte du och jag hade funnits
-Nej det är ju sant... Men mamma han kunde väl iaf ha skippat att skapa elaka människor...
-Ja det är ju sant det skulle han ju kunnat skippa.
-Men mamma ärligt han skulle kunnat skippa allt regn med, men det kanske inte bönderna gilla.
-nej då skulle dem bli arga.
-Men summa sumarum mamma är gud en dåre!!
-Okey bra då vet jag att du tycker det!!
Jag kunde inte mer än skratta inombords...
Alexander hoppade i varenda vattenpöl som han hittade på vägen hem från fritids. I sina nya fina röda gummistövlar med dem vita söta molnen på.
löda övlarna säger han och pussar på dem
När vi ändå var blöta så stannade vi kvar ute. Grannarna tittade ut på oss och tyckte nog vi var lite kenpiga. Jonathan sov i bärsjalen och jag hade ett halv trasigt barnparaply. Alexander i regnjacka och gummistövlar satt i en vattenpöl och plaskade. Å Zebastian var rädd om sina nya skor så han tog av dem och hoppade barfota i vattenpölarna.
Men det var roligt...Å ibland måste man släppa alla ajabajja och vi ska inte regler och tillåta sig att vara barn igen. Å sedan gick vi upp och lagade korv med mos och tog oss en varm dusch.
Danne kom och hämtade Zeb och Nicke kom hem halvtjurig.
Han håller på att sluta snusa... Å har börjat röka... HAHHAAAAAAaaaa
Eller vad han nu gör?? Men idag hade han haft med 3 cigg som skulle räcka hela dagen. Innan lunch hade han rökt upp alla och var som ett åskmoln när han kom hem. Så han gick ut i regnet för att kasta soporna.
(trodde barnen iaf)
Jag fattdae ju bättre...
Pappa och Mamma kom för att mäta lite i våran garderob. Vi skall ändra om där inne så vi får mer förvaring. Vi kan inte ha allt i hallen. Jag blir galen... Jag är redan galen... Jag blir bara mer galen!!
Mamma somsade på sina barnbarn medans pappa och Nicke kollade OS. Å vad gjorde jag... Ja jag bara va...
Förbreder mig psykist för att gå på rättegång i morgon. Är ju Lekmannaövervakare å ska dit som stöd.
Tillslut efter mkt om och men fick jag barnvakt till mina små...
Nej nu ska jag gå och hånga upp min sambo// MARIA MAROSKA
Förmiddagen
Jag var verkligen ap trött när Nicke väckte mig i morse.
-Nu går jag Alexander är vaken!!
Shit det kändes som klockan var typ mitt i natten. Men så var det inte. Den var 7:40 och det var bara att gå upp.
Alexander vaknade super snorig kl 4 i morse...Inge vidare glad kille idag. Svårt att ha nappen och svårt att amma. Det mesta är svårt idag för våran miniskrutt.
Vi åt frukost och sedan plockade undan lite tvätt och sedan kom Albin och Lone med bullar och vi fikade. Albin och Alexander lekte för fulla muggar.
Även Albin fick vara totto häst.
Barnen åt lunch och sedan åkte dem hem till tillberga skogarna igen. Medans mina kids fick snällt lägga sig i varsin säng i sitt nu mera gemensama rum. Å sova middag...
Å jag äter rester och tittar ut på hällregnet... FY VALE...måtte det hålla upp när jag skall ut med grabbarna små för att hämta Storebror på fritids.
SNÄLLA LÅT DET INTE REGNA DÅ!! SNÄLLA!!! // MARIA MAROSKA
Staden
Nej men serri alltså....det blev en trevlig stund på stan. Med Lunch på Bredbar och en terrorist unge. Unge Herr Andersson fick spel där inne...
Å satt och ropade MAMMMMMMMMA MAAAAAAAAAMMMMMMMMMA MAAAAMMMMMMMMMA!! Som en galning. Skämigt!! JAAA!!
Jag brukar ALDRIG tycka mina barn är skämmiga men det var det, det spelade ingen roll vad jag sa eller gjorde han bara vråla helt hysteriskt och så flinade han.
Sen dummade han sig med maten och spottade ut vattnet.
AP UNGE....HELL YES!!
Men det slutade med att han fick lägga sig i sin vagn och sova... Han somnade på stört!! Han var spånande trött...Men allvarligt... Den där fina ungen jag engång hade har blivit mer vild än tam. Jag är fasiken en sträng mamma. Rutinerna sitter och han VET... HAN VET!! Men nej... Han vaknade när vi var på skopunkten och skulle införskaffa oss nya gummistövlar. Han valde ett par Röda med små vita moln på. Så sött...
När vi skulle åka hissen upp igen satt han och skrek...
HJÄLPPPPP HJÄLPPPP AJ AJ AJ ONNNNTTT!!Men hur normal är man då då??
Å så sa jag åt honom...då flinade han!! Å när sara öppnade hissdörren sa han TACK TACK... Å sedan bara flina han ända in på LINDEX var han en fin fin pojk i sina bästa år.
Vi skulle prova en jacka där inne...
NEJ TACK MAMMA
NEJ TACK....
Å så kastade han sig på golvet och vråla onnnnnt mammma aj onnt NEJ TACK... ingen gakkka!!
Gissa tre gånger om folk har glott på mig och mitt skrikande barn...
Men jackan blev provad men det var på tok för stor...SYND!! För annars var den snygg...
Inne på Ica skrapan hade Jonathan precis somnat....SKÖNT!! Men han fick sova typ 3 minuter....För hans jävel till storebror drar undan hans filt och skriker rakt ner i hans del av vagnen. MAAAAAAAMMMMMAAAAAAAAAAAAAA!!
Så han vaknar med ett ryck...Å skricker hysteriskt tills jag skällt och handlat färdigt på Ica. Å tills jag kommer ut och får sätta mig ner och ge honom lite mat så han somnar om...
Å tro inte att leka av sig i regnet med sina gummistövlar hjälpte...
Jag tänkte han är nog less på mig och mitt stan och rännande...
NEJ...på vägen upp hit...så skriker han och flinar på samma gång...ONT MAMMA NEJ...
Å då rör jag inte honom...JAG GÅR EFTER HONOM....
Så tillslut lämnade jag honom längst ner i trappen och gick upp med en ledsen lillebror som inte orkar lyssna på en skrickande storebro.
Jag lessnade... Jag va såååå trött på honom. Där låg han längst ner i trappen med rumpan upp i vädret och huvudet i sina händer.
Jag packade upp och såg Nicke komma så jag lät honom ligga där...
Å sedan har allt vart en smärre kaos här hemma.
Rocky, Maria och Blom kom... Alexander la sig på Rocky... hoppllllaaaaa!!
Allvarligt Rocky är ingen häst han är ett barn på 10 månder... INGEN HÄST!!
Han pussar Rocky och alla vi vuxna...
Blir alldeles sarliga tills Rocky börjar störtgråta...
Alexander pussas och så nyper han till honom i sidan som vi inte ser. Så Rocky blir märkt för en tid framöver...
Alexander blir hänvisad till sitt rum och sitter där mitt på golvet och gråter/skriker...AAAAAAAAJJJJJJJJJJJJ!!
VAD GJORDE ONT LIXOM??
Annars har dagen vart bra!! Jag gjorde en ny rätt till middag. Färskpasta med Cornbitar i sås med örtkryddsmak. Det uppskattades här iaf!!
När Alexander skulle borsta sina tänder borstade han håret för att enbart jävlas... Men jag nonchalerade det och tog min tandborste och borsade hans tänder. Sedan tog jag bara en tvättlapp och tog bort det blåa i håret på honom.
OM han somnade på en gång...
SOM en klubbad säl med jävuls horn!! // MARIA MAROSKA
Vad tror ni om
Jag är måttligt sugen på stan idag, men jag lär nog åka ner och säga hej till dem andra mammorna. Det var ett tag sedan. Ska nog logga in mig på msn och höra om Mickis vill med...Eller vad det idag hon skulle göra nå annat??
Värt att fråga...
Alla andra skolar ju inte sina barn på dagis för att få en normal vardag...medans vi andra mammor kan springa runt och fika nere på stan ett tag till ett år eller så...
Fast jag saknar ju vissa enormt... Mammor alltså...massa skrikande och jobbiga barn saknar man väl inte...Eller gör man??
Hahahhaaaa
NEJ men seriöst jag kan INTE sitta här... Då hinner jag aldrig ner på stan itid...
ÅÅÅ vad stressigt det blev...
Eller FAN jag har ingen lust men jag vet ju att när jag väl kommer ner så kommer det bli super duper bra... // MARIA MAROSKA
IRRITERANDE SÅ SÄG!!
Jag har en vän som bloggar as hell här på blogga. se. Hon är ensamstående med sin lilleman. Jobbar och försörjer sin lillafamilj och pojken går hos dagmamma....
HON får skit i sin blogg för att hon är ute och roar sig 2-3 ggr i månaden. Å då är lilleman hos sin mormor...
VÄNTA NU...:STOPP!!
Ärligt är det verkligen så jävligt att man går ut på krogen eller tar ett glas med sina vänner när man är ensamstående och drar HELA lasten familj själv...??
När jag var ensamstående med Zeb fick jag ap skit för att jag var ute på krogen. Men att jag jobbad varanna helg och två kvällar i veckan och hade barnvakt sa INGET något om. Då var jag bara en bra mamma som VAR TVUNGEN att försörja mitt barn.
Alltså som mamma måste man med få ha KUL!! Man måste få ANDAS och vara vuxen...med sina vänner. Sedan om man väljer att gå ut på korgen eller gå till frisan eller fransk manikyr ska väl inte göra någon skillnad.
DET gör AP ont i mitt morders hjärta när andra folk dömmer än bara för att man väljer krogen. ÄR MAN en SÄMRE mamma för att man är på krogen?
NEJ ELLER HUR?? NEJ NEJ NEJ NEJ...
Man är en super bra mamma!!
Släpp snacket om jag gör allt med mitt barn och när jag skaffade barn så viste jag att jag var tvungen att välja bort mitt nöjes liv..
IN MY AS LIXOM!! IN YOUR AS...IN ALLAS JÄVLA AS!!
JAG HAR SKAFFAT BARN... JAG HAR VALT ATT MINA BARN FÅR ANNPASSA SIG EFTER MITT LIV....PRECIS SOM DERAS BARN SKA ANNPASSA SIG EFTER DERAS LIV OSV OSV...
Jag är uppfostrad så... Min mamma och pappa släpte inte sina intressen/uteliv/LIV för att vi kom... jag och min bror. Vi har fått hänga med på det som är barn lämpligt och blev bort "rövade av en barnvakt" när det inte var lämpligt att ta med barn.
Å det tänker jag tala om och säga till mina söner. Skaffa barn och lär dem annpassa sig efter dit LIV... Släpp inte all bara för att barnen kommer!!
AIGHT till mig!! // MARIA MAROSKA
Tisdag hela dagen
Jag själv ska passa på att klä mig och sätta på mig spakel. Tänkte ta vägen förbi staden för att se om jag hittar nå mysdagisbrallor till Alexander. Såg idag att han är på G att växa ur sina 92:or. Dem går än men är något korta...Å ska kolla om dem har någon rea kvar eller om jag är ute sent?
Jonathan är inte så där super nöjd... Men han får vänta med att sova tills mamma är klar.
Har diskat lite och plockat undan och gjort det en god fruga ska göra *whiiiiiiiiiiiiiii IN MY AS LIXOM*
Men det känns bra... att lämna hemmet i gått skick då mår man bättre när man kommer hem igen.
Ska till jobbet 13 och hälsa på... Vill egentligen inte... men har lovat!! // MARIA MAROSKA
Fika
Mickis kom hit med kakor och gottig mintchoklad. Det är nå fel jag gillar choklad...
Alexander var så duktig och gick och tvättade sig efter han ätit kaka och choklad...
Mindre duktig när han skulle öppna dörren till toan.
När jag skulle vinka hejdå till Dennis och Mickis så såg jag när jag stängde dörren...choklad på tapetern...
Så det var bara att skura tapet medans Alleballebus åt lunch.
*skrattar*
ÄÄÄ det är sånt som händer och det är tur det finns lite Ajax och trasa...
Alexander åt lunch och Jonathan fick en flarra ersättning och nu sover dem sött. I sitt rum...
Jonathan i spjälsängen och Alexander i sin säng... Så sött så...
Jag vred på speldosen sedan somnade dem så sött....
Själv har jag ätit en macka och druckit te. Ska kasta upp mina fötter på soffan i 30 minuter tänkte jag. Läsa lite i boken jag håller på med.
Zeb fixade skolan som ett proffs...Å kommer hem om två timmar. Han ska vara hos danne denna vecka men dem ville klippa sig på eftermiddagen/kvällen.
Jag är familjens frissa... // MARIA MAROSKA...
Imorgon
Men han kommer däimot börja ny skola...
Om han är nervös...NEJ inte för att börja skolan men för att börja nya fritidset. Men vi var och hälsade på i Torsdags. Kollade läget och vart han ska hänga allt och så..Kollade in nya fröknarna där och så...
Å varför blev det så att det blev byte så här mitt i grundskolan...
VI som planerade det så bra med en 1-9 skola och allt...
JOOO skolan lägger ner 1-6 och sattsar på 7-9 istället.
Kan dock förstå att det blev som det blev men är ändå besviken. För lite barn betyder för lite pengar och det betyder dyrt för kommunen Å ett fetto NEJ från våra politiker.
Så det betydde att dem även la ner båda fritidserna som låg runt skolan han gick.
Ässs tycker jag... men men det är bar att acceptera och hoppas att denna skola han ska börja på nu är bra. Å bättre!!
Får vi se vad han tycker i morgon efter upprop och så!!
Nu ska jag förse mig med nattsömn. // MARIA MAROSKA
UTMANAD
Utmanad av :Mickis
1. Beskriv reglerna
2. Svara på alla frågorna
3. Välj ut 6 personer som du vill ska svara och utmana dem i deras bloggar.
4. Be dem läsa din blogg.
5. Låt personen som utmanade dig veta när du svarat på utmaningen.
Fem saker som finns (fanns) på din Att-göra-lista idag?
1. Sovmorgon
2. Frukost
3. Laga lunch4. Göra snyggt i köket
5. Sova på soffan en stund
Vad gjorde du för 10 år sedan?
Var tillsammans med Zebastians pappa. Gick ut gymnasiet
Vilka platser har du bott på?
SantiagoVästerås
Fem saker du skulle göra om du var biljonär?
1. Köpa en villa
2. Köpa mig ett körkort eller ta ett.
3. Köpa en bil kanske tom två
4. Göra alla i min familj skuldfria =) Även vissa av mina vänner!!
5. Köpa något som min Sambo VERKLIGEN ville ha
Utmanar:
Madde
Thette
Verro
Anna
Lone
Jessa
Kärlek när man är 8 år??
Min son har kärleks problem... Han känner sig smått lurad av varelsen kvinnan.
Julia har hans tjej hettat i några månader nu. Dem har gjort slut och blivit tillsammans så vi som föräldrar hänger inte riktigt med.
Helt plötsligt är dem osams så det rycker om det. Å fattar inget av tjejer...
Jag mins när jag själv hade min första pojkvänn men kan inte tycka att det är så kompliserat som det är idag. Vi pussades och höll varann i handen varannan dag typ. Å sedan lekte vi järnet
Å vi gjode inte slut och blev tillsammans om och om och om igen. Utan vi var ihop och sedan gjorde vi slut. PUNKT!!
Å vi var tillsammans länge. Länge i befattningen liten...
Jag och Niklas har ju vart tillsammans länge 6 år.
Men det var iaf 1 år vi polade ihop två sommrar om jag inte mins det helt fel...
Å vi tjaffasade inte och skrek och va tjuriga.
Även fast det var lite jobbigt när vi gjode slut. PÅ badhuset på K-badet.
Mins det så bra så...
Fattade inte så här i efterhand varför vi gjorde slut...
Men sedan så pratade vi aldrig med varann nå mer.
TRAGISKT... det kanske var som nu iaf när jag tänker efter?!?!
Men vi var inte inte så där fram och tillbax. Slut varannan dag typ!! Hahahhaaaa
Men Zeb själv säger att kärleken är tuff för tjejer är som Aliens // MARIA MAROSKA
Söndag morgon
Först upp av dem alla tre var Jonathan. Prick 06:00 Ammades och sedan var han hur piggelin som helst. Han brukar somna om på morgonen men icke då...
07:00 vaknade Alexander och han med piggelinen själv. Kvar i sin säng sover Zebastian.
Tack och lov så han jag iaf sova ett tag...
Det som var så sött var att här på morgonen pysslade Alexander typ om Jonathan.
Han babblade på här på sitt vis och gav honom Bebisgymmet och la en napp på magen på honom. Å han snackade och styrde... BRA...sa han lite då och då.
BRA JooTAN. (med betoning på tan)
Å så satt han på tven och la sig själv brevid... Å så pekade han. Titta... Ola (Dora) Iper (Snajper) Å så tittade dem på Dora. Jag lät dem hållas...
NU är det Thomas och vännerna och Jonathan börjar tröttna. Då hyrrsar Alexander honom.
Han gråter dock inte än...men är på gång ibland. Då säger Alexander... hsssshsssss!!
Han vill väll kolla på Thomas och vännerna i tysnad...
// MARIA MAROSKAGårdagskvällen
Efter en hel lång dag för att försöka reda ut våra dagligabekymmer så som tvätt, städ och hushåll. Å hjälpa min sambo att få i säng barnen. Blev det vin ute med vänner. Eller det började med att vi åkte till andra sidan stan för att inta en societets fest, där jag iaf kännde mig fett malplaserad. Det bara kröp i mig och jag ville verkligen bara hem...eller nej hem ville jag inte jag ville någon annastans bara. Tur Vickan va nykter så vi kunde ta bilen och brassa ner påstan...
Vi hade bestämt Bill och Bob... 
Men dem andra ville gå på Harrys... Vi ställde oss glatt i kön. Men sedan kände jag att NEJ... shit vad gör jag här. Runt om kring mig stod medeleålderskarlar. Då menar jag inte 30 *skratt* Utan 45-50 Å inte bara karlar utan över spaklade damer i samma ålder.
NEJ!! Jag tänkte inte betala pengar för att gå in på ett välldigt trevligt ställe och mingla runt som en packad sill med dessa människor. Även fast jag hade mina vänner med mig...så vet man ju... *poff* säger det så är man bort tappad i mängden.
Å jag kände verkligen för Bill och Bob. Så jag vågade vägra och gick till BoB och med mig hängde fru Thunberg som oxå kännde att detta är fel.
-Jag vägra betala för att gå in där.
JAG MED...Å vi ropade till dem andra...NEJ vi går till BoB.
Inget ont om mina vänner men jag kände faktist att jag hellre tog det lugnt med frugan än att stoja och stimma.
Sedan tog societtets folket bort uddan av det hela lixom.
Sen kännde jag att det hävdes ut lite små konstiga pikar om det ena och det andra.
Jag känner ju några av mina vänner som ler och långhalm. (eller vad är det man kallar det?)
Å jag ser ju när dem måste hugga av bara jävelskap. Å då skäms jag... 
Måste man ärligt försöka trycka ner folk för att må bra...?? Eller gör man det för att visa vem som typ bestämmer.
Som med djur dem sätter sin rang i kullen lixom.
Sen blev jag så full iskratt när någon häver ur sig på denna tjejfest med magnus...hahahhaaaa
MEN Harrys där hänger bara massa jävla kommunalkärringar som är ute efter att pippa.
*WHiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiii*
Man kan ju undra vilka det är??
Så jag frågade...
Ja men där hänger typ facket.... Min morsar polare facket personer...
Jaha såna som jag då...som sitter med i kommunals styrelse.
DÅÅÅ blev det tyst...
Men ärligt jag skulle ärligt vilja veta vilka dessa människor är som springer runt och pippar på Harrys och är facket personer...
Tåls att luska i...
Ja men iaf jag och fru T
Tog in en korg med natchos och dipp och lite vin och cider. Sedan så snackade vi en massa goja och kl 01:00 så gick vi till musse för att handla godis.
Thette T tog bussen hem och jag tog en bulle.
Det var riktigt trevligt. Å när jag kom hem var Nicke vaken så jag var bara tvungen att ventilera vilka nördiga vänner jag har som blev sura för vi gick till BoB och alla taskiga komentarer dem hacka ur sig. Eller dem...HON!
Visa saker kan va kul... men inte alla...
MEN MEN...
Ja vi snackade skit och kollade på någon slå mig blå film. Tycktde dem slogs mest hela tiden. När klockan va två i natt fick jag panik...shit snart vaknar våra barn.
Å det var min tur att gå upp på morgonen och vara med dem....
whiiiii så jag kastade mig i säng bokstavligt!! // MARIA MAROSKA
Jag har en vän som jobbar på en anstalt
Då berättade hon att på anstalten får dem tre cigg per dag.
Å dem får endas rökas på rastgården. Å denna rastgård får nyttjas en timme per dag på eftermiddagen. Å på rastgården får man inte dricka kaffe men cola *skrattar* Tänk er en kopp kaffe och en cigg.
eller inte... Men iaf jag tycker att det är överförmynderi alltså ärligt.. Det är samma som på mitt jobb. DU FÅR INTE RÖKA PÅ DIN ARBETSTID. Men du får röka på din rast... MEN inte i dina arbetskläder och inte på jobbets område. Utan när du har din 30 minuters rast ska du äta,kissa, bytaom och sedan hinna över gatan för att röka.
Men på anstalten i sala tex har dem ju byggt rökbalkonger för miljoner..:SOM INTE FÖR ANVÄNDAS...
Är inte de himmlans knasigt??
Jag är helt imot saker som måste tvingas fram. JAG kan köpa att man inte får röka på sin arbetsplats och smita ifrån ditt arbete.
TROOO mig jag har jobbat på ett kortis här i stan och oj vad många som smet från arbetet och i stället stod på balkongen/altanen och rökte och snacka skit. För hur det än är så är rökning sociallt... Så är det! Röker ingen annan röker man inte själv heller.
OM man inte är en inbiten riktig rökare...
Jag sitter ju i komunals styrelse här i stan och står helt klart bakom en rökfri arbetsplats. Men det måste göras stegvis. INTE Som ett beslut...PANG BOM... det skulle jobbats fram en plan med alla inblandade rökare. IOF kan inte tusentals anstälda tycka lika. Men jag tyckte det här med rökfria arbetsplatser hos oss kom PANG BOM SÅÅÅÅÅ NU ÄR DET KLART!!
Men det kanske är så det måste skötas...
Nu tror ju jag ärligt inte många byter om går ner/ut och röker. Å tänk dem som jobbar i hemtjänsten som inte "får" röka mellan brukarna. Som kanske vill röka av sig och lugna ner sig mellan varven.
Tro mig jag har jobbat inom hemtjänsten och ibland ville tom jag ta en cigg
Men iaf över till dem här intärnerna... Dem köper alltså cigg på kiosken...kiosk personalen skriver namn på paketet och ger dem till plitarna som varje morgon delar ut tre cigg i ett kuvert där det står namn och hur många cigg som är kvar i paket som är inlåst hos dem.
ÄR INTE det lite överförmideriii...
jag kan köpa att dem inte ska ha cigg och röka på rummet och kan begå självmord eller tända eld på hella celler eller vad dem nu kan tänkas göra med dessa cigg och tändare.
Men allvarligt "du" begår ett brott och är rökare "du" får din dom och får fängelse och vips så måste "du" typ sluta röka för att någon högre säger att anstaleterna ska vara rökfria.
KLART att ANTSTALTERNA ska vara rökfria men rökarna då... ANVÄND RÖKBALKONGERNA...
se till att det finns personal som kan hjälpa till vid rökning... *skrattar*Men så är det faktist på mitt jobb. Vi hjälper våra brukar att nyttja tobak för dem inte kan göra det själv men ändå vill nyttja det.
Så vi ska alltså vara deras högra hand vid rökning och snusning.
Det betyder att jag på mina 12 timmarspass på jobbet röker.
Eller hjälper till att iaf röka 5-8 ggr per arbetspass.
Eller ta fram en prilla och göra iordning ungefär var 45 minut förutom när det vilas.
Jag är inte rökare... Å tycker det är ap trist att behöva stå där och hjälpa till för det är deras eget boende. Men dem på anstalten då...det är ju deras boende med en tid.
NEJ... jag ska inte propagera för rökning... Min mening med att skriva var... att jag tycker det är helt sjukt att det är lite dagisfasoner på det där med DU FÅR BARA RÖKA TRE CIGG...å vem har tagit fram regeln med just tre cigg per dag?? Å ÄR DET SÅ HÄR??
Är det så... att en grupp setat ner och diskutera vad som är rimmligt att röka på den här timmen på rastgården??
Det kanske är super bra och det är bara jag som reagerade som jag gjorde?? // MARIA MAROSKA
Ska vi verkligen ha fler barn...
Igår kväll var det svettigt...
Alexander skrek hysteriskt. Efter farmor och farfar hade gått och vi satt i soffan och skulle kolla Emil i lönneberga på Bolli...då började han plötsligt gråta... Å sedan grät han ett tag... slutade och jag han blogga lite. Å sedan började han igen. Från ingenstans. Mitt i när jag satt och ammade. Han fick snällt sitta på mitt andra knä och gråta och Jonathan blev störd...
Försökte fråga där efter 20:00 om det var magen eller hur det var. För Alexander brukar själv fråga efter välling vid 19:00 eller så får han de. Men igår var det smärre kaos och jag var irritabel som satan
Men han fick välling och så var det dax för gråt. Jag satt med två gråtande barn på golvet och vaggade och försökte att hyssa. Zebsatian kom då hem gråtande...
Whiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiii!!!!
Med en stövel med blod i... Han hade gjort illa sig hemma hos Julia men skyndade sig hem istället... Så då var det bara att lägga ner en gråtande Jonathan och en gråtande Alexander låg på golvet och blev helt hysterisk.
Zebastian fick plåster
Alexander fick två supp alvedon
Jonathan fick ersättning
Sedan somnade Alexander i mitt knä
Jonathan låg i sittern och kollade nallarna
Zebastian duschade...
Å jag blev super duper glad när Nicke kom hem och bar in Alexander i sitt rum.
Underhöll en allt för trött J medans jag fick kissa och andas ut i badrummet.
Nu kan man ha ett barn på varjeknä... Å Zebsatian kan man prata till sans... men vad gör man om man får en till pytt.
En pytte som Alexander säger??
hur gör folk?? Eller hur gör föräldrar med många små barn??
// MARIA MAROSKA
Piercad
Men iaf Anchor percing. Jag fick presentkortet av min älskade sambo i 30 årspressent. Å det var verkligen så jag har längtat.
Fyllde ju 9 april. Men då tyckte percaren att jag skulle vänta tills efter jag fött barn då det kan ta upp till två månader innan det läker. Så nu 10 veckor efter Jonathan föddes är den där. På väster kindben :-)
Idag fick jag sovmorgon men det var inte mkt att skryta om ska jag säga... Vi var ute igår kväll några tjejer och drack ett glas rött och åt gott. Så jag kom hem sent. 05:15 vaknade Jonathan och skulle ammas. Somnade om och Vaknade av att Alexander kom kl 06:30. Då puttade jag till Nicke...Din tur att gå upp!! Så han gick snällt upp med kidsen. Men tjugo över åtta skrek Jonathan hysteriskt...Så det var bara att traska upp... pappa funkade inte...så det vara bara att lee och trava upp. Jag hade ju iaf tänkte mig att sova till nio. Men men vi kör ju varannan morgon här så det är bara att se framimot lördag morgon
Jaha så gjorde det ont att göra en Anchor då... NEPP inte ett dugg. Hade förbrett mig på smärta...riktig hysterisk smärta.
Men nej... blev nästa lite besviken måste jag säga.
Jag trösta mig med att köpa. Kantarellost, parmaskinka och tunnsaltgurka tills i kväll.
Alexander är på väg att somna.
Han trotsar sin mamma i kväll. Fjärde gången han gått upp ur sin säng.
Zebastian är ute med Julia och Jennifer
Jonathan sitter i beibisitterna här på vardagsrums bordet och jollrar åt sina nallar.
Nicke är på träning. Idag blev jag lite smått irriterad på honom, jag stressade runt på stan för att skynda mig hem för han skulle på sin träning. 17:20 ringer jag. Har du panik eller?
Ja lite...jag är strax hemma vi sätter oss i bilen nu är hemma om 10.
Var hemma efter 12 då hade han åkt... INGEN rapport om barnen ätit eller när dem ätit. Utan här hemma satt min svärmor och svärfar. Som bara skulle lämna lite mat åt oss.
(vi skulle vart i stugan i helgen med sköt fram det då det bara regnade så vi fick snällt mat)
MEN kunde han inte kläckt ur sig det hade jag sluppit springa som en galning. För dem satt här med mig en timme efter jag kom hem.
Varför jag igentligen blev typ irriterad var för att han inte går att nå. RINGER...ingen svarar!!
Det skulle ju vara bra om man fick veta... Men men Alexander hade ätit. Jag frågade och litar på att min 20 månaders bebbo svarade JA för att han hade ätit. Jag åt och han ville inte äns smaka så det tydet på att han ätit. Jonathan fick jag gå lite efter skriket... försökte iaf. Å han åt och spydde inte. Så det måste ju tyda på att han fick mat i rätt tid.
Försöker hålla någelunda mattider på honom fast han är pytte.
Å Zebastian vet jag att han åt hos grannen för det sa JAG ja till innan jag åkte.
*skrattar* Igentligen baggatell grej..... men iaf!!
Annarså då... Jag känner mig rätt nöjd. Men ändå välldigt ensam så här kvällstid. Niklas tränar tre till fyra gånger i veckan plus en hela dag match på helgen. Så man är rätt slut på kvällarna när barnen somnat. När Nicke är hemma tar vi en varsin liten. Zebastian brukar inte vilja längre ha den där ompysslingen. Det är mest godnatt puss och så ligger han och läser. Han tvättar av sig själv på kvällen och fixar allt sånt själv lixom. Saknar ibland att pyssla om honom.
Ja...men det är seg iaf att vara själv hemma på kvällarna. Jag är hellre själv hemma på dagarna. Å fatta sedan då NÄR nicke börjar jobba 8-16 eller 7-16 och så kommer han hem äter och drar igen.
Det ska bli trevligt och se vad man tycker om det... Men inte vara negativ nu heller... HAHHAAAAAaaaaa!!
Nu ska jag ringa in Zeb.. // MARIA MAROSKA
Då var det dax att försöka få igen denna blogg igen!
Så vart tog året som gått vägen då...Ja det ska gudarna veta lixom. Det har gått till att vara gravid. Barnen ha växt ytterligare ett år. Niklas har börjat med Amerikanskfotboll igen och se säsongen är snart slut igen. Sista hemma matchen på lördag sedan är det borta som gäller.
Måste säga med handen på hjärtat att det är svårt att blogga vidare på en ny blogg men jag skall inte ge mig. Det ska funka att komma igång igen.
Så håll tummarna för mig...Okey!!
Jag börjar redan nu...
I natt sov Jonathan från 21:15 till 05:45 helt sjukt han är ju en bebis som ska vara vaken massor. Fett mkt lixom. Men inte min J heller. Jag gick upp med kidsen i morse. Nicke fick sova två timmar längre. Blev väckt när frullen var klar.
Barnen åt och vi med. Jag skulle behöva vika resten av våran förbannade tvätt men det orkar jag inte. Istället sitter jag här och försöker få igång bloggen. Alexander och Nicke är på Nickes jobb och hälsar på och fikar med tanterna och sedan skulle dem ta vägen förbi ica. Zebastian är ute och cyklar med Sebastian, det är hans nya grej i sommar. Att cykla! Han fick en trickcykel av oss i födelsedagspressent och den har han verkligen gillat.
Jonathan har ätit, bajsat och somnat om.
NU kommer Alexander och Nicke hem....återkommer i morgon // MARIA MAROSKA
Det har kommit ett nytt barn
JONATHAN: Född och färdig 24/5-08 Han är som alla mina andra barn världens bästa Jonathan och ingen kommer någonsin slå hans charm. Redan nu charmar han allt som kommer i hans väg. Efter en tuff start i livet så är han störst av alla bröder. Han har redan st 62/68 och har kläder som Zebastian hade som 8 månaders bebis och som Alexander hade som 6 månaders bebis. Han är våran stora kille... Det är nästan så man blir skärmd...hur stor kommer han bli.
Vad ska han heta då JO Karl Robert Jonathan. Karl efter hans morfar och morbror och Robert efter sin farbror. Även denna gång tog det några dagar innan vi kom fram till ett bra namn för våran minsting. Få se vad det blir av våran Jonathan efter den tuffa starten...
Den tuffa starten:
Det är svårt att skriva av sig igen när jag redan bloggar om mina barn och min familj på www.familjeliv.se så jag väljer att kopiera därifrån där allt är datum placerat och mer exakt. Men mina tankar för nu har jag verkligen landat i min roll som trebarns mamma.
SÅ HÄR KOMMER DET:.....
Det tar imot lite att blogga men vet ändå att det hjälper mig mer än vad folk tror och jag själv vet. Ska försöka få alla dagar på rätt plats bara. Livet kändes rätt snurrigt där för ett tag. Å gör än!! Men let´s go!! Lillebror är här... och det blev inte riktigt som vi tänkt oss... tur att människan är anpassbar!!
25maj 2008
Ringde till Nicke på morgonen. Han hade åkt hem för att sova som han peppat när Jonathan skulle ta sig ut så behövde han sova. Jag hade dock bråttom ner till 69:an för att hämta upp våran lillebror dax att åka hem. Där nere låg han i sin lilla balja och läntade efter sin mamma. Som han letade efter nått att äta på.
Han fick amma och sedan gick jag tillbax till 86:an för att äta frukost och invänta Nicke. När vi kom ner igen så skulle vi bli utskrivna till 86:an. Jag gick och ringde pappa som kom med Alexander och Danne kom med Zeb. Lillebror skulle badas och sedan skulle vi traska hem med våra TRE killar.
Nicke och jag åt lite lunch och lillebror var inge vidare nöjd i sin balja. Så han fick tutta lite och han blev nöjd. Han låg så fint där och tittade på mig i min famn.
Han började krampa... Något chockad ber jag nicke springa och hämta en barnsköterska. Hon tycker vi ska bege oss ner till 69:an igen. När vi sätter våra fötter ner på avdelningen så slutar han.
Dem tittar till honom och vi får gå upp igen för att möta upp storebröderna för första badet. 
Väl uppe på 6 våningen igen och med pusskalas och inspaning av nya brollan börjar han igen. Krampen håller i sig ända ner på 69:an igen. Nicke går in med honom och jag stannar utanför med bröderna. Zebastian tycker det är otäckt. Danne tar hem Zeb och Alexander får följa med mig in så jag kan ringa tillbax pappa.
Lillebror fortsätter att krampa korta kramper långa kramper om och om på varann...
Jag försöker hålla lugnet för Alexanders skull... Känner mig super trygg med att Nicke håller sig i närheten av lillebror. Att läkarna ger honom medicin. Dem är som ett sammansvetsat team som sköter och fixar.
Jag lämnar över allt...
Det här är verkligen inget jag kan lägga mig i...
Jag som är en människa som vill ha koll på allt vill ha kontrollen!
Jag värmer mat till Alexander och han får i sig sin burk med köttbullar, jag blir hämtad av en sköterska. Samtal med doktorn...
Är imponerad av Alexanders lugn där inne
Medicinerna hjälper inte
Ni kommer bli kvar här
Jag ringer pappa försöker hålla gråten borta...
Gråten kommer inte för att lillebror måste vara kvar utan för att Alexander är så liten och inte får sova hemma med oss.
Helt sjukt att jag äns tänkte så vi som brukar ha våra barn sovande borta när vi gör saker. Men det kändes redan då att detta kommer att ta tid...
Jag kände väl på mig då att vi kommer nog inte hem på ett tag!
Alexander pussar bebisen hejdå!! 
Pappa kommer på 15 minuter med pizza osande i bilen han erbjuder oss hans pizza men vi har inte tid att äta nu...
Lilleman ligger i behandlingsrummet och ska bli stucken.
Jag har inte ro att äta nu...
Nicke är kvar sent på kvällen...Finns ingen plats för honom att sova kvar. Även fast dem jobbar förbrilt personalen med att fixa en plats.
Nicke tycker ändå det är okey att åka hem vi bor ändå nära.
Jag sitter uppe med lillebror halva natten.
Dem klockar hans kramp anfall
2 minuter 15 sekunder 8 minuter
Den ena efter den andra och så sover han...
Det tröttar väl ut honom.
Sent på morgonkvisten går jag och försöker att sova... Somnar av ren utmattning!
26maj 2008
Men vaknar tidigt... Doktorn står vid min sängkant...
Dem berättat att lilleman haft mer kramper men att dem tyckte jag behövde få sova. Han hade fått cepup. (andningshjälp) Så jag var berädd på det när jag kom upp. Han hade även fått flytta från B-salen till A-salen.
Bara det är super NEGATIVT att få flytta till hjärtsalen där allt ska vara tyst. Jag vet ju sedan Casper låg på 69:an (jessicas son)
Ringer Nicke...
Han hade pratat med Jessica
Jag tjuvringer från min mobil på toaletten.
Klockan är väl allt för tidigt igentligen men jag behöver bara berätta för någon.
Då kommer tårarna...
Kanske bara för att Jessica hade vart här...men även för att jag berättade för någon som det var.
Jessica skulle komma så fort hon kunde...
Nicke med för den delen....
Jag gick in till lillebror
Jag drog mig för att öppna dörren till A-salen.
Där låg han med cepup och med maskiner högt som lågt tyckte jag då. Å det var ju det oxå men man vänjer sig snabbt... 
Jessica kom och peppade oss det kändes himmla bra och det känndes tryggt att Lillebror låg på samma plats som Casper och hade samma team som han som vårdade och skötte honom. Å oss!!
Zebastian kom på eftermiddagen han hade ont i magen och behövde komma och se hur det stod till även fast det inte är någon rolig syn så behövde han med få vara med.
Han satt och ritade teckningar åt lillebror och var lite ledsen i mellanåt. Klappade försigtigt på honom och bad honom kämpa på.
Mina tårar var nära men jag kämpade hårt för att hålla dem borta.
Hade jag börjat gråta då hade jag aldrig slutat...
Kvällen gick och lillebror blev sämre och sämre.
Jag såg mitt barn försvinna bakom mer slangar och maskiner. Mer medicin pumpades in. Dem stack och stack för att hitta infarter men det var svårt att hitta våran lillebror var svårstucken så läkaren kom och öppnade upp naveln så han även kunde få medicin där ifrån och att blodprover kunde tas därifrån.
Det var tom svårt att lämna honom för att gå på toa.
Jag var då och då tvungen att nypa mig för att se så detta verkligen hände oss.
Å så var det ju!
Jag var mitt uppe i verkligeheten...Det var mitt liv och detta hända mig och mitt barn eller mitt barn framför allt och där stod jag maktlös och kunde inte hjälpa till.
Nattpersonalen kom och det var dax att byta av kvällspersonalen. Nicke gick för att kissa då hände det första gången...
Jag hade precis satt mig i fotöljen brevid lillebror när jag såg hur maskinens alla värden blev lägre än det skulle vara.
Jag kastar mig upp ser hur hela bröstkorgen fylls på av det sista andetaget, jag puttar till honom.
Livet blir helt plötsligt rätt suddigt!
Nattsköteskan kommer men jag tror ärligt inte hon fattade lika fort som jag var som håller på att hända.
Mitt barn tänkte lämna oss...
Jag hör mig själv säga: gör något mitt barn dör.
Jag puttar till honom igen inget händer...Hör hur alla maskiner piper. Monica (våran barnsköterska) kommer in jag ropar eller skriker nog...HÄMTA NIKLAS HAN ÄR PÅ TOA...
Doktorn kommer in och vips är salen samlad med en hel hög med personal.
Han ventlierar honom med mask, inget händer och puttar och försöker få liv i honom...Än är pulsen kvar men ingen andning....
Han ventlierar igen och igen
Då tar jag några steg tillbax för att gråta...För att låta mina tårar rinna... Jag kan ändå bara se på... Nicke kommer och försår allvaret dirket han strycker mig på ryggen och det känns som en tröst en stor tröst!! Tårarna rinner och då ser jag... Han är tillbax han andas igen dock med hjälp av Cepupen men han andas igen. Pulsen är tillbax där den ska...
En lättad suck går genom rummet...
Men det är inte slut...
Han vill inte riktigt vara med oss. Jag vet ärligt inte så här i efterhand hur många gånger han la av för att få hjälp av doktorerna även fast jag läst hans journaler.
Jag såg hur resperatorn rullades in.
Doktorn vänder sig till oss och säger... Blir det fler såna här långdragna Apneer så kommmer jag koppla på honom resperatorn.
Jag är tvungen att gå tillbax till vårat rum för att samla mig.
Jag ringer Madde...
Jag behöver någon utifrån att prata med. Klockan är mitt i natten vi pratar länge...
Jag går tillbax till A-salen med tunga steg....
27maj2008
Livet känns rätt så tufft....får man verkligen mer än vad man klara av eller är detta något vi kommer att klara av!??! Det frågar vi oss där mitt i natten....
Vi drar oss för att gå tillbax till rummet båda två, men jag är säker på att sköterskorna och doktorerna vet vad dem pratar om när dem ber oss sova.
Niklas gråter när vi kommer tillbax till rummet. Vi är båda super livrädda för att behöva lämna detta lassarett utan bebis utan minsta lillebror.
Jag håller mig stark för att trösta honom, han tröstade nyss mig. Å så där växlar vi om hela natten. När jag gråter är han stark och tvärt om. Vi pratar om dem barnen vi har och är lyckliga för dem. Vi pratar om framtiden....När lillebror kommer med oss hem. Niklas somnar före mig... Jag somnar gråtande... för att vakna två timmar senare och det är morgon.
Resperatorn står brevid honom än när vi kliver in på morgonen trots att han har haft tre korta Apneer vid 06 tiden.
Läkar ronden kommer och pratar med oss.
Det har tagits massor med prover som skrickats bla till Karolinskasjukhuset. Å mer prover kommer att tas på honom och på mig.
Jag åker hem för att virra omkring och packa till dem andra barnen. Väntar även på att diskmaskinen vi satte på i lördags ska bli klar.. 
Det är tufft att åka hem när ens barn är så sjukt. Men dem andra barnen måste oxå ha sina saker. JAG är så tacksam för att mamma och pappa finns...
När jag är borta har dem vart inne och tagit EEG på lillebror, jag blir lite ledsen för att jag inte hann tillbax i tid. Men det hade vart en super lätt undersökning. På eftermiddagen skall han tvättas av det gör mig nervös... Hur ska vi fixa detta!!?
Men jag får tvätta mitt barn som inte äns hunnit ta första badet än.
När vi är klara så får en av oss sitta med lillebror. Dock får han ligga på en super stor kudde i Nickes knä medans sängen görs rent. 1½ timme ligger han i Nickes knä. Dock inte som man kanske vill som förälder men det är ändå skönt som mamma att se honom i pappas famn, det ser så mkt friskare ut.
Eftermiddagen och kvällen är vi hos lillebror med korta pauser för att äta och hämta och lämna pumpmaskinen. Men det är svårt att få igång bröstmjölken 
28maj2008
Lillebror har dragit bort katen under natten, men två blöta blöjor på raden och det bestämms att han får vara utan. För att se ifall han kissar ur sig... Å bara det är en slang mindre och ett steg närmare. Han har även börjat röra sig mer. Ytterst lite dock men ändå så mkt att han visar att det i näsan inte är så kul att ha där. 
När Lillebror skall tvättas så tar vi bort den å hela tvätten fixar han det utan cepupen. Bara det är ett till framsteg. Nicke åker iväg och tränar och jag ängnar hela eftermiddagen kvällen med att sitta hos lillebror, pumpa och läsa lite skvallertidningar mellan varven. Sitter mesta dels och håller honom i handen, pratar med personalen och dricker deras goda vatten.
29maj2008
Nytt EEG tas det är massa sladdar som kopplas fast på lillebrors huvud för att se om det finns tex någon eppeliptisk reaktion på hjärnan. Det är en smärtfri undersökning och där han ligger så still blev det ju ännu enklare.
Jag tror farmor och mormor kom och hälsade på denna kväll när Nicke tränade. Har lite svårt att hålla reda på dagarna där jag inte skrivit så mkt. Har haft min kallender som stöd för att komma ihåg vilken dag som var vilken i denna röra. Men har glömt att bokföra våra besök.
Det här är oxå en sådan här dag vi bara väntar väntar på svaren på alla prover på svar som inte kommit än. vi har läkarsamtal och det är ett stort stöd för mig. För att få fråga och bolla mina tankar med någon kunnigare än oss själva.
Det jobbigaste är att svara alla andra som inte är inne med oss på 69:an.
Frågan
VAD ÄR DET FÖR FEL?
Får vi mer än en gång per dag...
Jag blir lite lätt frusterad av att inte kunna svara på denna fråga?
Men det är som en fisketur med ett stort fiskenät...
Läkarna provar allt och hoppas att det nappar någonstans.
En magnet röntgen skall göra (MRT) men då måste han komma ur cepupen först.
Jag håller mina tummar idag fixade han länge utan cepupen
30maj2008
Jag kliver upp tidigare än Nicke kan inte sova, får positiva besked av nattpersonalen. Hela natten har lillebror försökt att ta bort cepupen. Så dem drog ner syrgasen och ??? (mins inte vad det heter nu). Så när jag kom in så tog vi bort den. Den fick snällt ligga brevid honom ifall den skulle behövas.
Med glädje i kroppen går jag och väcker Nicke för frukost innan morgon ronden kommer.
Så jäkla skönt att se sin lillekille utan den.
Lördagen går till att glädjas och kunna hålla honom närmare sig. För Navelkatetern drar han oxå bort på förmiddagen. Så ny infart måste sättas. INTE roligt för mig som mamma att se när dem sticker och sticker och sticker... Men tillslut så!! En ny infart sätts i huvudet...
Jag pratar med mina "stora" barn i telefonen varje kväll. Det är dax för Alexander att byta lite miljö han skall följa med farmor och farfar till sommarstugan över helgen. Det gör mig lite mer nervös än vanligt. Tänk om han får astma? Tänk om han gör illa sig? Det är super duper långt till närmasta sjukhus? Jag har en riktig mammasvaka. Nicke stöttar mig och jag får gråta ut. Gråta ut för att jag inte räcker till för alla mina barn.
Zebastian längtar efter oss och vill inget mer än att lillebror blir frisk snart. Vi bestämmer att vi skall träffas på söndag. Hemma hos mormor och morfar! Nicke får vara kvar med minsta lillebror.... Zebastian blir super glad!!
31maj2008
Så där ja....Nu är det bestämt Lillebror blir nu Carl Robert JONATHAN.... det är inte bara våran släkt och våra vänner som tjatat på att få ett namn. Utan även doktorerna och personalen.
Nu är det väl iaf dax att fixa ett namn på denna GOSSE.
Doktorerna tycker att mitt efternamn är alldeles för svårt att säga.
Vi har hattat lite fram och tillbax om namn. Men nu är vi nöjda båda två...
Lördagen går fort, jag umgås med Märta. En mamma på 69:an som har två förtidigt födda tvillingar. Så jäkla söta!!
Nicke är på match i stkhlm.
Vi får flytta till B-salen oxå våran kille är så hoppas pigg att han fixar att vara där inne.
DET ÄR DET BÄSTA SOM HÄNT SEDAN VI KOM HIT (69:an)
Det är ett stort framsteg...
Jag sms:arn Nicke....
Det är som om allt vänder för mig, jag blir mer positiv allt känns så mkt bättre.
1juni2008
Att vara på B-salen betyder att vi får mer vänner oxå. Det finns fler att prata med och vi känner oss inte så instängda. Dörrarna står öppna och allt känns så mkt friskare.
Jag åker för att träffa mina "stora" barn. Det känns jäkligt tungt att lämna dem. Det blir en sån där gråtig stund på vårat rum.
OM det ändå gick att dela på sig!!
Nicke och Jag äter pizza på kvällen.
Jonathan får följa med i sin balja till vårat dagrum. Iof med sitt övervak. MEN han är där med oss
Kvart över nio på kvällen kommer personalen till dagrummet. Ni har besök av en liten kille och en större.
Jag kastar mig upp ur fotöljen. Jag vet redan då...ZEBASTIAN... så är det inte den ena ungen så är det någon annan av mina Astma och besök på barnakuten, jag följer med upp och mellan inandningarna får Zebastian och Danne följa med ner till oss på 69:an. Personalen på akuten skrattar när Zebastian berättar att lillebror ligger på 69:an och han är här.
2juni2008
Jonathan har nu klarat sig två hela dygn och lite till utan cepupen. Det betyder att det är dax för MRT idag. Vi får tid kl 13:00
Morgonronden går inge vidare bra. Doktorn och hans kandidater hittar något konstigt ljud på hans hjärta. Blåsljud? Det måste oxå kollas. Akut remiss skickas för ul-ljud på hjärtat.
Är det inte det ena så är det något annat....
Jag försöker hålla skenet uppe!!
Jonathan får lugnande för att hålla sig still på MRT:en.
Jag blir smått nervös då jag vet att hans Apneer har berott på för mkt medicin.
När det är dax att gå till MRT är det strickta order. Läkare och Sjuksköterska ska med!!
Akutväska och sprutor och saker plockas fram....
TROR DEM ATT MITT BARN SKA SLUTA ANDAS IGEN??
Jag vågar inte äns fråga
Jag skjuter bara vagnen upp till MRT vågar inte äns tänka tanken.
När vi kommer upp får vi inte stanna kvar
Gå och ät eller gå tillbax till avdelningen.
Tanken att lämna mitt barn i en stor maskin utan sin mamma.
Är dem inte riktigt riktiga??
Jag känner paniken komma tårarna är på väg. Men med Nickes hjälp lyckas jag än engång få tillbax mina fötter ner på marken igen.
Jag vill inte gå men att sitta där i det vita rummet brevid utan att se något och bara höra detta höga ljud från MRT kameran kanske inte är någe vidare heller??
Nicke bestämmer att vi går tillbax till avdelningen.
Jag håller gråten inne ända tills jag kommer tillbax in på vårat rum.
Jag frågar mig själv och Nicke...
hur kan vi bara lämna honom där? Tänk om han dör? Tänk om han slutar andas för att han fått lugnande?? Tänk om dem inte kan rädda honom? Dem har inte all hjälp där uppe på den avdelningen som dem har här nere på 69:an.
Jag har svårt att sluta gråta men det går ändå över snabbt... Kallt vatten i ansiktet och återigen en Nicke som lugnar mig med orden.
MARIA dem vet vad dem håller på med... Dem skulle aldrig utsätta honom för massa saker utan att veta att han klarade av detta. Å all den utrustning dem tog med sig är på rutin.
Vi går till kaffeterian och köper mat. På vägen tillbax går vi vägen förbi sterilcentralen och hälsar på Annika. (anders och mickes mamma)
Det känns skönt att prata med någon som kan ge Nicke och mig mer energi, gladare människa finns inte!!
Efter en timme i den hämska kameran kommer han tillbax. Trött men han klarade det prefekt...
Vi får med oss en sköterska till ul-ljudet på hjärtat. Läkarna kunde inte se några blåsljud på hjärtat men han skulle ändå be en annan läkare kolla på bilderna. Känndes super skönt!! En sak mindre att oroa sig för trots att jag inte fått något slut giltigt svar.
Jag blir hämtad av Danne och Zeb för att kolla på Zebs gradering i karaten. Tänk vad ens barn kan ge en energi!!
3 juni2008
Förmiddagen handlar mest om att få Jonathan att amma. Så vi får bort sonden, jag tycker han ser så mkt sjukare ut med sond. Men samtidigt vill jag inte ge honom flaskan och nappa honom förtidgt. Eftersom jag fått igång min mjölk så fint. Dock kanske inte så mkt som det skall, men efter omständigheterna är jag glad för mina 40
Jonathan får följa med oss in på vårat rum nu.... Det är super mysigt att ha honom i sängen med oss. Å bara ligga och titta på honom.
Även fast jag frågar mig gång på gång... vad var det som gått snett?? Han ser ju så pigg ut... 
När vi sitter och äter lunch kommer Mickis in. Först blir jag super glad. BESÖK...men ser att det är något som är galet. Vi skulle inte ha skojat om att ses på BB... Iaf inte på 69:an Lille Dennis som hennes guldklimp nu heter behöver sola och har för tok för hög sänka.
Jag är ju förståss super nöjd med att ha sällskap i våran tristess. Även fast jag önskade att vi skulle ha sällskap av varann på utsidan av C-lass.
Vi håller oss på B-salen för att hålla varann sällskap, det känns skönt att vi kan ha andra vuxna som vi känner att prata med.
Jonathan passar på att dra sin egen sond... Så en ny sätts... ser inge vidare kul ut. 
Det är så att jag med kväljer!! Tänk vad våran jonathan skall utsättas för även fast det bara är ett lätt sondbyte som han fixade till själv.
4juni2008
Morgonen känns tung. Idag kommer besökedet från MRT:en. 10:00
Jag vill inte äns tänka tanken men det är inte så lätt att inte tänka när man är i sjukhus miljö.
Är glad att Mickis är där som kan liva upp stämmningen tillsammans med Nicke.
Det känns förjävligt att kliva in i detta läkar rum denna morgon.
Så vad säger han då?
I denna stund när jag skriver vet jag ju...
Men då tyckte jag bara allt var som en suddig dröm om någon annans liv.
Jag hörde så väl vad doktorn sa...
Men det var så svårt att ta in....
Alltså jag var ju väl medveten om vad han sa men det tog ett tag innan jag kunde få det att landa.
Eran pojke har en skada på sin hjärna, han har fått en syrebrist strax innan eller någon dag innan förlossningen.
Vad kramperna kommer ifrån vet vi inte än då EEG-proverna ser bra ut. Men vi vill att han skall göra ett till EEG.
Jag gråter
Frågar doktorn vad kommer hända med honom? vad får han för fel?
Han önskar att han skulle kunna svara mig.
Jag får en förklaring som jag idag skrattar åt. En del barn blir nobellpristagare andra blir massmördare jag kan ärligt inte svara.
Jag tröstar mig med att mitt barn visade att han fått en syrebrist med att krampa på sjukhuset. Vi kommer få hjälp från dag NU!!
Från början...Dem kommer följa mitt barn med alla resureser från NU.
Han förklarar att han varje dag undersöker barn på alla avdelningar här. Vissa friska barn på tex 86:an som han träffar flera år senare svårt sjuka. Medans han har sjuka barn här på 69:an som han träffas många år senare som är friska barn.
HAN kan inte svara oss på vad som kommer hända. OM det äns kommer att hända något?
Nevrologen kommer och pratar med oss på måndag även sjukgymnasten skall träffa oss ett par gången här på 69:an och följa upp Jonathan i flera år.
Men vad kommer dessa kramper ifrån?!?!
Niklas frågar oxå en massa en del saker från detta samtal är som bortblåsta. Vissa saker kommer fram lite pö om pö.
Dagen känns rätt overklig!!
Vad kommer hända med mitt barn?!?!
ÖNSKAR att någon kunde svara mig....
5 juni2008
jag behöver mina barn...
Niklas hämtar Alexander från dagis efter lunch. Zebastian skulle leka med en kompis från fritids, det kändes ändå okey att få rå om Alexander. Jag vill gråta när han kommer men skärper till mig, vi får gå ut med Jonathan. Vi går till kaffeterian och köper glass och går runt till gräsmattan vid akuten. Jag och Alexander sjunger alla sången vi kan. Han är så glad!! Nicke och Alexander kallar bebisen JOJJE... 
Alexander vill dra vagnen och gör det stolt. Hejjar på alla som går förbi oss.
Jag drömmer på natten att alla mina barn har fötts med en hjärnskada. Det är en riktig hemsk drömm.
Även fast jag har gett mig fasiken på att intensivamma hinner jag drömma mellan varven. Å ja Jonathan får sova hos oss.
6juni2008
Hans syresättning sjunker dock till 84-85 natte tid. Så hans övervak pipper då och då. Jag tar upp det på morgon ronden.
Zebastian och Danne kommer och äter lunch med oss. Jag passar på att klippa Zebastian. Han blir ju åtta i morgon!
Frågar vi vad han önskar säger han!!
ATT MIN MINSTA LILLEBROR BLIR FRISK
7juni2008
Vi får permis från eftermiddagen till kvällen. Det känns nervöst att gå hem till Danne för att fira Zebastian med Jonathan. Tänk vi får gå ut med honom utan för lasarettets område. Det känns pirrigt. Vi går in och handlar lite till frukosten i morgon och sedan bär det av på kalas. Jonathan sover i vagnen på loftet där hemma med sitt övevak stående inne.
Det är skönt att träffa lite "vanligt" folk utan sjuka barn. Att få rå om sina när och kära en stund.
När kvällen kommer är det dax att gå hem. Det känns bra ända tills vi kommer till käkkirurgens ingång. Då blir jag som en trotsig tjej på 4-5 år. Jag sätter mig på en bänk och gråter.
Nicke tittar på mig lite halv konstigt och frågar.
Men maria vad håller du på med?
JAG VILL INTE...
jag vill inte gå in där borta igen, jag vägrar....vi går hem vi skiter i detta. Vi vet ju vad som är fel typ, vi vänder och går hem. Jag trotsar och gråter som ett barn.
Det slutar iof med att Nicke sätter sig på bänker brevid skrattar och håller om mig.
Men maria du fattar väl själv att vi inte kan gå hem. skärp dig nu fia lilla och kom nu. Inget blir bättre av att du sitter här och gråter. Jag vill inte heller vara på ett trist och tråkigt sjukhus men det är så här det är nu....
Allt på denna bänk slutar med att vi skrattar åt mitt lilla utbrott. Vi anmäler oss till kvällspersonalen att vi är tillbax och så ger jag Jonathan mat och sedan sover vi. Jag somnar på Nickes arm och det känns bra....
8juni2008
märta och tvillingarna och Vickan och så jag och jonathan då äter lunch i kaffeterian. Jag hänger med märta hela dagen. Nicke är på match... Dagen känns som en evig väntan på måndagen bara!!
Nicke kommer mot kvällen och har längtat efter oss, det känns bra!!
9juni2008
syresättningen sjuker fortfarande nattetid vi får akut tid för lugnröntgen. Det är mindre roligt för där får vi tvärhålla en super ledsen och arg Jonathan.
Sjukgymnasten kommer och vi får ett tränings program för Jonathan. Han gjorde ju tyvärr illa sin högra arm på vägen ut vid forlossningen. Så hans höger arm behöver träning på att komma igång. EEG görs... kanske den sista får vi hoppas.
Vi får ta om bilderna på lugnröntgen en gång till...suck!! Åter igen en arg Jonathan på bristen på akutröntgen. 
Det är mysigt att få mer frihet och vi får gå ut när vi vill han får vara hos oss så mkt det bara går och nu väntar jag bara på att få åka hem.
10juni2008
Nevrologen och Sjukgymnasten kommer. Han blir utfrågad om allt, jag bad på förmiddagen att få läsa Jonathans journal och svaret från MRT:en det känns bra att få läsa det själv. Men det är massor med galematias ord för att jag skall förstå allt. Men nervrologen förklarar bra han tar sig tid och det känns bra. Jonathan har fått en syrebrist (skada) på vänster hjärnhalva. I watherseedområdet (hur det nu stavas) Det han tro är att om vi kommer se någon skillnad på honom och ett frisktbarn kan det blir på det motoroiska. Men sedan är ju frågan hur mkt och på fin elle grov motoriken. Han kunde även tro att kramperna som mest hållit sig på högersida kan bro på Jonathans skada på vänstra hjärnhalvan. Men det är inget han kunde säga till hundra % utan det var mer än gissning. Jag frågade om epelepsi men han trodde att det var mindre troligt då EEG provet vi gjorde sist såg bra ut.
Han tyckte att hans relflexer och hans aktivitet i armar och ben var som vilken annan bebis som helst. Allt såg bra och positivt ut som det såg ut idag. Det känns bra. Ny tid i juli hos honom och även han skall följa upp Jonathan i flera år nu. Sjukgymnasten vad med ifall vi ville fråga fråger och ifall nevrologen skulle ha synpunkter på Jonathan. Men han var nöjd med det han såg.
Det känndes så jäkla bra som mamma....
Vi pratade mkt om kramperna och hur vi skulle göra när vi kommer hem. Vad händer och vad gör vi om det blir kramper hemma och när ringer man ambulans och när kan man ta det lugnt till BAM? (barnakutmotagningen)
Hur kommer han följa upp Jonathan och det är ofta. Det känns bra!
Han lovad att han inte kommer bli bortglömde av någon i hans team nu. Inte av psykolog/läkare/sjukgymnast och inte av honom heller.
Han förklarade att han kommer att besöka bvc som "vanliga" barn. Med vikt/längd och vaccin. Men ögon/öron och massor med tester kommer hans team att göra. Från NU tills han inte behöver dem längre... Å det vet vi ju inte nu? För vi vet ju inte när i livet eller om i livet han behöver dem. Men som kortast upp till 5 år. Så i fem års tid kommer vi träffa alla dessa fantastiska människor. Det känns bra att veta att mitt barn kommer få all stöd och hjälp han behöver här i livet...
Eller är det för positivt tänk...Kommer man behöva gnälla och bli arg för att få den hjälpen?
Det visar sig....
Efter att ha pratat med nevrologen känndes allt bra...
11 juni2008
hjärtspecialisterna har kollat på Jonathans bilder... Är det inte det ena så är det något annat. Men jag är ändå glad att dem kollar mitt barn från huvudet ner till tårna. Dem har hittat ett litet fel på Jonathans hjärta. Nu mins jag inte riktigt vad felet hette men ska försöka förklara....
I våra hjärtar finns klaffar som ska öppna och stänga för vårat kretslopp av blod. Den ena klaffen backar ibland eller öppnar sig åt felhåll. Så det gör så att blodet åker bakvägen i kretsomloppet.
Det är inget som dem kommer att göra något åt själv. Å det är välldigt vanlige att man kan ha det så här för att hjärtat inte växt klart och det tar ett tag så har kroppen fixat det själv. Omogen klaff typ. Å ivissa fall måste det fixas till. Men som doktorn såg det så var det så litet så det var Absolut inget att oroa sig för. Så nu kommer åter en till läkare vilja träffa jonathan igen.
Tänk undersökt från topp till tå på mindre än 3 veckor... Försöker se det positivt! Å jag försöker se allt på detta sätt!!
VI FÅR INTE MER ÄN VI KLARAR AV!!
Eftermiddags ronden med tre läkare kommer med glädjande besöked.
PERMIS från i kväll tills på måndagmorgon om allt går bra!!
Övervak nattetid och när vi inte är i närheten.
Medicin med oss hem och daglig telefonkontakt.
Jag har nog aldrig packat så fort som då....
Jag ringer pappa, danne och svärmor.
Vi går hela familjen på Zebastians skolavslutning i Tomaskyrkan på kvällen. Så underbart!!!
Madde och Nettan vet att vi får komma hem redan på kvällen.... Vi vill vara själva... // MARIA MAROSKA
Så där ja... nu är det kopierat och här....
