Mariamaroskas

Undrar om det äns stavas så...Dyslektiker som man är..Är allt inte så lätt att stav till.
Men iaf Anchor percing. Jag fick presentkortet av min älskade sambo i 30 årspressent. Å det var verkligen så jag har längtat.
Fyllde ju 9 april. Men då tyckte percaren att jag skulle vänta tills efter jag fött barn då det kan ta upp till två månader innan det läker. Så nu 10 veckor efter Jonathan föddes är den där. På väster kindben :-)
             

Idag fick jag sovmorgon men det var inte mkt att skryta om ska jag säga... Vi var ute igår kväll några tjejer och drack ett glas rött och åt gott. Så jag kom hem sent. 05:15 vaknade Jonathan och skulle ammas. Somnade om och Vaknade av att Alexander kom kl 06:30. Då puttade jag till Nicke...Din tur att gå upp!! Så han gick snällt upp med kidsen. Men tjugo över åtta skrek Jonathan hysteriskt...Så det var bara att traska upp... pappa funkade inte...så det vara bara att lee och trava upp. Jag hade ju iaf tänkte mig att sova till nio. Men men vi kör ju varannan morgon här så det är bara att se framimot lördag morgon

Jaha så gjorde det ont att göra en Anchor då... NEPP inte ett dugg. Hade förbrett mig på smärta...riktig hysterisk smärta.
Men nej... blev nästa lite besviken måste jag säga.
Jag trösta mig med att köpa. Kantarellost, parmaskinka och tunnsaltgurka tills i kväll.
Alexander är på väg att somna.
Han trotsar sin mamma i kväll. Fjärde gången han gått upp ur sin säng.
Zebastian är ute med Julia och Jennifer
Jonathan sitter i beibisitterna här på vardagsrums bordet och jollrar åt sina nallar.

Nicke är på träning. Idag blev jag lite smått irriterad på honom, jag stressade runt på stan för att skynda mig hem för han skulle på sin träning. 17:20 ringer jag. Har du panik eller?
Ja lite...jag är strax hemma vi sätter oss i bilen nu är hemma om 10.
Var hemma efter 12 då hade han åkt... INGEN rapport om barnen ätit eller när dem ätit. Utan här hemma satt min svärmor och svärfar. Som bara skulle lämna lite mat åt oss.
(vi skulle vart i stugan i helgen med sköt fram det då det bara regnade så vi fick snällt mat)
MEN kunde han inte kläckt ur sig det hade jag sluppit springa som en galning. För dem satt här med mig en timme efter jag kom hem.
Varför jag igentligen blev typ irriterad var för att han inte går att nå. RINGER...ingen svarar!!
Det skulle ju vara bra om man fick veta... Men men Alexander hade ätit. Jag frågade och litar på att min 20 månaders bebbo svarade JA för att han hade ätit. Jag åt och han ville inte äns smaka så det tydet på att han ätit. Jonathan fick jag gå lite efter skriket... försökte iaf. Å han åt och spydde inte. Så det måste ju tyda på att han fick mat i rätt tid.
Försöker hålla någelunda mattider på honom fast han är pytte.
Å Zebastian vet jag att han åt hos grannen för det sa JAG ja till innan jag åkte.

*skrattar* Igentligen baggatell grej..... men iaf!!

Annarså då...  Jag känner mig rätt nöjd. Men ändå välldigt ensam så här kvällstid. Niklas tränar tre till fyra gånger i veckan plus en hela dag match på helgen. Så man är rätt slut på kvällarna när barnen somnat. När Nicke är hemma tar vi en varsin liten. Zebastian brukar inte vilja längre ha den där ompysslingen. Det är mest godnatt puss och så ligger han och läser. Han tvättar av sig själv på kvällen och fixar allt sånt själv lixom. Saknar ibland att pyssla om honom.
Ja...men det är seg iaf att vara själv hemma på kvällarna. Jag är hellre själv hemma på dagarna. Å fatta sedan då NÄR nicke börjar jobba 8-16 eller 7-16 och så kommer han hem äter och drar igen.  Det ska bli trevligt och se vad man tycker om det... Men inte vara negativ nu heller...

HAHHAAAAAaaaaa!!

Nu ska jag ringa in Zeb.. // MARIA MAROSKA