Mariamaroskas

Fuck jag har glömt bort min egen blogg...shit va taskigt. Men så är det...

Jaja!!

Ny tag och nya krafter.

Idag blir det busborgen med barnen. Alla som läser och vill är välkomna. Jag känner att jag måste göra något med mina barn idag.

Något som inte hör till vanligheten. // MARIA MAROSKA

Min favvo från igår...sjung med vettja!!

*  Klicka där

Men jag måste nog erkänna att den där rappgrejen skulle dem ha klarat sig utan!! // MARIA MAROSKA

Efter en super bra kväll på jobbet är jag nu hemma och skall inta en smörgås. Sedan tänker jag ärligt gå och sova.

Jag är less på att vara uppe och fundera på livet. Det hjälper mig iaf inte. Livet är inte alltid en dans på rosor.

I morgon fortsätter verkligheten och jag får vakna upp till alarmet från min mobil istället för barnprat eller joller. Jobbet väntar för mig 6:30 och det innebär att 6:00 ska jag sitta på bussen till mitt jobb.

Inte allt för fel... Känns himla bra måste jag säga. Det känns bra att få jobba och komma ifrån även fast jag egentligen tycker det är trist att vara på mitt jobb. Eller det tycker jag väl egentligen inte heller...VAD FAN TYCKER JAG DÅ... fuck.

Jag trivs på mitt jobb det är inte det som är felet men jag känner att jag står och stampar på samma ställe som förr... Ingen utveckling för fem öre.

Jag måste ha ett nytt jobb...NU NU NU...eller sedan.

Jag fick tom skjuts hem från jobbet idag. Vilken lyx. Min käre granne hade lämnat av sin mamma i samma ende av stan så hon ringde och frågade om jag slutade. Å det gjorde jag ju... Så vips var jag hemma istället för att skuffa runt på en buss.

Så i morgon är det jobbdag hela dagen enda fram till kvällen. Sen bär det av på tjejfest... // MARIA MAROSKA

Om livet är förbestämt kan vi påverka det då? Eller är det så att våran livs bok redan är skriven och vi bara tror att vi gör egna beslut. Är ödet redan skrivet i våra inre och vi lever efter denna bok?

Eller är det faktiskt så att vi väljer allt själva??

Jag har ju alltid trott på ödet och nästan lagt ner visa saker för att jag tycker att det skall ordna sig. Ibland har jag gett fan i att välja för att se vad som händer.

Men visa saker bestämmer man väl iaf själv...eller är det så som jag skrev att vi är lurade att tro att vi kommit på massa smarta idéer fast det redan är förbestämt??

Skit samma mitt öde kan dra åt helvete ibland tycker jag.

Ibland styr jag mitt liv framåt i en sån bra takt att jag nästan blir lite stolt över mig själv. Hur enkelt det kan vara att leva.

Å så kommer det perioder i livet där man inget mer än vill gräva sin egen grav och be någon lägga över den sista jordhögen över överkropp och huvud.

Nej jag är inte självmordsbenägen jag bara skriver...!!

Visa val eller saker som händer i livet har jag ångrat. Att saker har hänt, att saker faktiskt inte hänt. Undrar hur mkt jag själv har att göra med var och varför och varför inte?

Visa saker är ju verkligen upp till mig själv. Där jag faktiskt har både två och tre vägar att använda här i livet. Där man har ett val.

Jag lever rätt mkt i nuet men jag brottas med dåtiden. Jag känner mig rätt ledsen ibland att jag har så svårt att faktiskt själv påverka vad jag gör. Jag har ett gott självförtroende men min självkänsla vacklar lite. Inte vidare mycket men där den vacklar gör att livet inte alltid är som jag önskar. Jag har svårt att jobba med mig själv. Jobbar hellre för att hjälpa andra än att ta tag i mitt egna super lilla problem. Skulle det vara borta skulle jag vara världens lyckligaste som går i ett par skor.

NEJ jag är inte olycklig jag är lycklig men skulle behöva vara mer lycklig.

Ibland är jag inte alls lycklig då är jag inte ens olycklig då känns det som om jag är i ingenmansland i den gråmassan och bara är. Så där likgiltig till livet.

Den känslan är otäck... Där i den känslan är det nästan som om man inte bryr sig om något. Allt skulle kunna hända och jag bara ser på utan att påverka. Den känslan är hopplöst ruskig.

När man skiter i vart folk tar vägen eller vad som händer med sina relationer till livet.

När inget har någon vidare mening.

Det är inte ofta jag är där och gurglar runt i den grå massan i ingenmansland. Men ibland svajar jag på kanten dit och som tur vaknar man upp och ser det goda i sin underbara vardag.

Jag kan vara arg på livet eller andra och det går ut över den som står mig närmast. Den som man egentligen älskar mest av allt. Den vuxna som alltid stöttar och ser på när man trillar och hjälper en upp. Det är ofta honom som jag ger skiten som jag nästan skäller på utan att ha anledning till det. Det är han som får stå där som en mur eller med armarna öppna för att ta emot mig när jag inte mår bra. Det kan vara både känslomässigt och kroppsligt det kan tom höra ihop. Jag kan vara sur på systemet vi lever i på massor med konstiga saker och där står han och pallar av mina gungande känslor mina utbrott som egentligen är helt icke tillåtna.

Jag har alltid haft svårt att prata känslor har svårt att säga som det är när det gäller mina känslor. NI vet dem här känslorna och den relationen man inte har till sina vänner.

Utan dem man faktiskt bara har till den man lever ihop med eller som är en nära.

Jag kan säga att det inte är något fast det egentligen är massor. Men jag orkar inte ens vara ärlig mot mig själv.

Jag var på god väg ett tag att faktiskt kunna lita på mig själv och tala. Eller iaf försöka tala.

Jag tror att om jag börjar tala så kommer jag bara gråta. Gråta hejdlöst och aldrig mer kunna sluta.

Jag gråter jag kan tom gråta när jag är arg men det är inte den gråten jag är rädd för det är den här känslomässiga gråten.

Har du gråtit så där mkt någon gång så nästan luften tar slut. Man kan inte andas varken från näsan eller från munnen. Det tar stopp!
Det tunga trycket mot ens bröstkorg får en att känns obehags känsla.

Det är den känslan jag vill slippa. Känslan att blotta sig...Men det är egentligen löjligt att inte kunna göra det till någon man faktiskt känner fullt förtroende för och faktiskt älskar.

Kan tänka mig att det nästan kan vara som när någon har panikångest. Jag har ju bara läst om det i skolan om trycket över bröstet och hur paniken och ångesten kommer.

Nej tack!!

Människan är ju grymt påverkningsbar och så även jag. Men inte alltid. Ibland har jag stått ensam kvar med min åsikt eller mitt val. Ibland är jag ärligt stolt över mig själv för att jag sagt NEJ i stora grupper.

Som när man var tonåring och "alla" andra tog droger men inte jag.

Ja jag har provat...men när  "alla" andra fortsatte och inte jag. Jag har vart nyfiken och jag har provat i min takt.

Jag gick tom själv till en kille som hade det jag ville pröva för att få pröva i min takt och få se vad dem egentligen höll på med.

Inget har varit min grej egentligen men jag vet vad folk pratar om när dem pratar om kickar och bortsvepande känslor.

Men det är inget och var inget för mig!

Jag måste ha kontroll över mitt liv, jag är en kontrollmänniska jag måste ha koll på det mesta som jag faktiskt själv anser är mitt ansvar.

Jag kan sjukt nog ha mer koll på Nickes saker eller grejer som han måste göra. En vad han har själv och då är han en vuxen människa. Ibland mer vuxen än vad jag själv är.

Nej jag behöver visa mer respekt och ge mer kärlek till mitt liv!! Till dem runt om kring mig och dem som faktiskt ställer upp för mig!! // MARIA MAROSKA

Dagen har vart rätt hektisk måste jag erkänna. Jag har hängt med hela dagen och vart glad. Fast jag har vart rätt besviken inombords. Men det räknas inte... Inte alltid.

Började dagen med att halvspringa till dagis. Då vi var tvungen att göra ett ombyte av kläder. Men på 11 minuter var vi framme vid dagis och hela åtta minuter innan avgång till skogen för dagisgruppen.

Sedan bar det av in på ica för att inhandla lite till dagens aktiviteter.

Jag och Jonathan började våran dag med Öppnaförskolan i Tomaskyrkan. Vi lekte och han var helt galen när han kom nära bollarna. Det var riktigt roligt...

Sedan var det sångstund och ljus tändning. Det där med ljus är väldigt spännande.

Lunch intog Jonathan på öf och jag själv intog en god sallad på Pizzan vid ica. Fick sällskap av en sovande bebis, en tonåring och en vän. Det blev en givande lunch.

Sedan bar det av för möte på Rehabiliteringen. Vi hade bokad tid för att träffa handspecialisten. Det gick väl som jag trodde som jag hade tänkt i mitt huvud.

Han är duktig min lilleman men vi skall få tum grejs till båda händerna. Även vänster tumme har den senaste tiden velat skjuta in i handen mer än den borde. Därför var jag innerst inne redan beredd på vad som skulle sägas.

Vi kommer ha en personlig kontakt med denna läkare från Uppsala en gång i halvåret.

Vi/Jag märker ju mer och mer att det inte är så populärt när vi tar tag i höger arm och hand och det kan bro på hjärnskadan eller på nerver som inte är som dem ska. Jonathan säger mer ofta till när det inte är okey med att han spänner sig eller skriker Ghhaaaa rakt ut när det ska kläs på eller när man helt enkelt måste ta tag i högersidan.

Sedan var det dags för inhandling och Alexander från dagis. Vi tog en skön promenix hem för att leka lite i sanden och sedan var det dags för middag.

När vi intog middagen kom det en blyg grabb i trettio årsåldern och ringde på dörren. Han kom in...klättrade upp mot taket...bytte brandlarm och gick. Bra förening vi har va... :-)

Henke och Jessica och deras super söta hund Nova kom hit en sväng för att hämta lite partylight grejer. Pratade lite och båda mina barn var rädda för Nova som är typ mindre än en fotboll... Så söt så!! Det kanske går över...

Så nu sitter jag här... känns himla bra!! Skönt..

Har en orolighetskänsla i magen som jag inte kan beskriva vart den kommer ifrån. Men den finns där...

Jag tror det ligger i att vi var fett oense om Nickes resa till Estland och att jag faktiskt inte tyckte som min sambo.
Det är ju rätt ofta vi inte tycker lika. Men denna gång var jag fett arg.

Unnar honom självklart resa till Estland med tiden på resan var fett fel. Förra gången sa han nej pga fotbollsmatch. Jag tyckte att dagens aktivitet var en mkt bra anledning att faktiskt avstå från en sådan resa. Å att han sedan har borta match och jag jobbar min helg hade ju också med min frustration.

Men vi är olika så är det. Å jag är jävligt tacksam att vi är det. Ingen har fått mig att känna mig så trygg med mig och jag är en jävla bra person tack vare min sambo. Det är inte honom i sig jag var och är besviken på utan hans sätt att faktiskt prioritera denna gång.

Men vad är det man brukar säga. En bra kvinna reder sig själv. Å jag gjorde det denna gång med. Jag var ju trots allt redan förberedd på resultatet och är nöjd med den hjälpen vi faktiskt får.

Vi har en helt fantastisk sjukvård just nu i Sverige och det som hänt med valen som blev gjorda och orden som sagts är ju redan gjort. Å så är det ju... Gjort är gjort och sagt är sagt.

Nu är Nicke i Estland eller iaf på väg han kommer till hamnen i Stockholm vid tio lördagmorgon där han blir hämtad för match  och är åter lördagkväll.

Jag själv jobbar denna helg och kommer att lämna våra barn hemma själv... 

Nej det kommer jag ju så klart inte...

Barnvakt är fixad av Nicke annars hade han väl blivit strypt... Nej det hade han inte.

Nej hur det än är så är jag glad att han åker iväg och har det bra. Men utifrån mitt synsätt och våran familj så var det fel tid i tiden.

Jag njuter ärligt av min ensamhet det ska jag inte sticka under stolen med. Det är skönt att vara hemma själv. Bara få göra som man vill fast det får jag ju annars med.

Men bara få vara...

 Det är så skönt...  Jag njuter av min ensamtid. Nu är ju barnen hemma...men inte i morgon när jag kommer hem då är dem inte det. Att bara få tända ljus lägga sig i badet. Lyssna på min musik, sova i mitten av sängen äta vart man vill och ja bara vara...

Njuta helt enkelt... 

Tid är min bov... // MARIA MAROSKA

Hur gör ni när ni väljer val här i livet...Vilken väg ni tar för att göra saker?!

Själv tar jag alltid den lätta vägen....Hahhaaaa!!

Nej men allvarligt.

Denna vecka har jag blivit besviken och besviken igen på hur folk runt omkring mig gör i sina val.

Men vem är jag att döma andra egentligen...INGEN va!!

Inte kan man väl döma andra bara för att man tycker att andra har fel eller gör fel...

Jag själv prioriterar på mitt sätt och kanske framför mig själv som en martyr många gånger.

Hur prioriterar du!??

Jag prioriterar nog först mina barn. Sedan mig själv och sedan Nicke. Sen kommer familj och sedan jobbet tätt in till efter mina kära vänner. Sedan kommer allt annat.... Fuckers tex. ;-)

Mina barn står mig närmast. Sedan Nicke....tror nästan att Nicke känner mig bättre än jag gör själv. Men när folk säger eller påstår i meningen "man är alltid sig själv närmast" Så förstår jag dem helt till 100%

Självklart ska man bry sig om andra men ingen kan väl säga annat än att man är sig själv och sin familj närmast....

Är det någon som påstår annorlunda så kommentera gärna det. Du har ju ändå chansen.

Jag själv gör inte alltid kloka beslut...Ibland gör jag väldigt klumpiga beslut här i livet.

Det finns massor med påståenden där folk skulle kunna kommentera om när man inte ska vara det.

Som jag själv påstår när det gäller politik tex.

Även fast jag klarar mig och har mat på mitt bord och tak över mitt huvud. Jag är inte sjuk och jag faktiskt ett jobb så anser jag att i politiken måste man tänka på alla iaf alla som har det sämre eller värre än jag själv.

Där tycker jag det är fruktansvärt svårt att vara eller gå in med inställningen "man är alltid sig själv närmast"

För i politiken gäller det väl att vi har ett land där alla har det bra, även dem som inte kan annat än att leva på bidrag från olika inrättningar...

Man behöver ju inte alltid vara en lat fucker för att få bidrag...

Nej jag är fan bäst...hahhaa!!! Nej då det är jag inte alls det...jag är långt ifrån bäst.

Du är nog bättre...? // MARIA MAROSKA

En del människor är fan fuckers på heltid. Vet ni det...Jag håller mer och mer på att analyser folk om dem till hör facket fuckers eller inte?

Idag fick jag iaf uppleva att det finns fuckers.

Ack den som försover sig!!

Glöm inte att icke försova dig...du kan tom bli huggen vid fotknölarna av dem man minst anar skulle göra en sådan sak. Hugga en vid fotknölarna...

Undrar och funderar än en gång på hur folk gör och varför dem gör vissa val här i livet.

Dumma val gör jag själv i ren ilska eller frustration. Enligt mig själv då!

Jag undrar och funderar över morgonen händelse och funderar på tal sättet som heter som man behandlar andra vill man bli behandlad själv.

Man skulle också kunna använda talesättet som man bäddar får man ligga. Fast det är inte riktigt okey att använda det vid detta tillfälle tycker jag.

Allt kommer igen till en här i livet!!

Jag förvånades enormt i morse och var mer arg en den som blev drabbad av det hela. Konstigt nog...eller egentligen inte eftersom personen i fråga "alltid" är lugn som en filbunke.

Skit samma... Alla blir straffade förr eller senare för fel man gör här i livet.

Det tror jag stenhårt på....

Nej själv skulle jag skämmas vid såna dumma beslut! // MARIA MAROSKA

Livet är en berg och dalbana som går upp och ner... Som stannar och skakar om en och sedan fortsätter vidare....


// MARIA MAROSKA

Gårdagen var i sin ordning eller hur man nu skall säga... Öppnaförskolan med gott sällskap. Härligt väder ute. Även fast regnet visade sig mot eftermiddagen kvällen. Så var dagen helt okey.

Zebastian hade problem med skolan....eller skolan hade problem med Zebastian!? Vrid och vänd det som ni vill?!?

Hans pappa och Nicke var där på samtal. Vi har ställt högre krav och Zebastian har nu en plan för dem veckorna som är kvar i skolan.

Hoppas på resultat....

Eller vadå hoppas jag ger mig inte förrän jag ser resultat.

Zebastian är precis som sin mamma...Som jag... Temperament så det bara skriker om det. Hoppas att han blir liks klok dom jag innan han är färdig ung man och lär sig tygla det.

Kvällen bestod i min lillebror...

Å en härlig kväll på soffan. // MARIA MAROSKA

Dagen har vart i sin ordning...

Åt lunch med Claudia och Linda med små kids och vi fick även sällskap av världens bästa sambo.

MIN!!

Jag och barnen var ute efter skola och dagis. Vi lekte i parken och käkade lite Mellis där. Träffade Melle med hennes barn.

Sedan var det dags att gå in för att göra i ordning middag.

Rosie med små följde med upp för att leka lite med Alexander och samtala med mig.

Dagen har vart som den ska...Toppen!!

Det blir vad man gör det till... Eller vad säger ni??

Tummen upp för god energi..

Kastar över bra och positiv energi över mina läsare innan jag kastar mig i säng. // MARIA MAROSKA....

Idag talade Sverigedemokraternas Sven-Olov Sallström in för ett antal människor här i Västerås. Han talade om Eu och att han ville att Sverige skulle gå ur eu. Han står förstå på Sverigedemokraternas valsedel in för eu-parlamentets val den 7 juni.  

Vi lever i demokrati där alla skall ha rätten att tycka och tänka om allt och om inget. Men det stör mig ändå att ett parti med sådan främlingsförjäntlighet ska få publicitet i våra tidningar.

Kanske ger jag dem med en skuff i rumpan genom att blogga om det? Vad vet jag...

Jag åkte bussen ner på stan tidigt i morse för att invänta Claudia som jag bestämt dejt med.
En herrans massa poliser åkte eller gick nere på stan. Dock inte så många som 50 st som det stod på vlt.se men iaf det var många fler än dem tre stycken bilarna jag såg på vårat 1 maj tåg.

I all min hast hörde jag en del av talet att vi har inga jobb och de jobben vi har tar våra utlänningar på grund av det öppna gränserna vi har via Eu. Sverige skall vara tryggt...

Men har inte Sverige ont om jobb som det är...Å det är väl inte utlänningarnas fel utan det är väl iaf lågkonjunkturens fel?

Läste mig sedan till att han talade om att sverige får med kriminalitet pga eu.

Någon hade frågat vad dem menade med vem som var svensk?

Dem med svenskt medborgarskap.

ÄR det så?? ÄR alla med svenskt medborgarskap svenska? Är man svensk för att man springer runt midsommarstången och för att man är svensk i sitt pass...

Nej jag hoppas fan att Piratpartiet får röster än fuckers som Sverigedemokraterna!! // MARIA MAROSKA...demokrati i all ära men inte alltid!!

Barnen och jag var hemma hos mamma och pappa i helgen. Å vilket härligt väder det var...

Jag stötte på en gammal kompis sedan förr. Härligt att se att faktiskt vissa inte ändrar sig. Han var så gla och go då och han är det än. Han och hans tjej har köpt huset bredvid mamma och pappa. Så vi hade massor att prata om...

Sedan cyklade jag och Alle till Åsa och Vesa för lite saft och skit snack. Dem bor på kvarteret bredvid mamma och pappa.

Kanske skulle flytta till skälby!!

Nu är det skit väder...super bra väder för mig som är pollenallergisk. Men inte för alla dem andra. Å även jag börjar bli lite halv less på regnet och det kalla som kommer med regnet.

Zebstian har vart ute med sina vänner iaf. I regnkläder och stövlar.

Finns inget dåligt väder heter ju det så fint.

En super fin koja har dem gjort här vid oss. Det skulle vara super synd om någon skulle pajja den för dem har lagt ner mkt besvär på det hela.


 Alexander hos mamma och pappa....planterar blommor så det ska vara fint när dem får främmande.
Pint nu mormor säger han och är super stolt över hans plantering!!

Storebror och mellan bror.... Njuter av solen!! Fattas endast poolen!! // MARIA MAROSKA

Helt plötsligt fick jag bara sådan energi för att skriva. Om saker som faktiskt har hänt.. Å kommer att hända.

Det är helt sjukt va roligt livet blev av att jag fick lösen till en annans tjejs blogg.

Jag vet ärligt inte vart jag ska börja...

Denne tjej har iaf fått sluta blogga öppet. Är det inte sjukt så säg...Hennes arbetsgivare har gett henne kicken för att hon har en blogg. För att hon har en BLOGG. Där jag anser att hon är jävligt anonym. Eller iaf anonym när det gäller hennes jobb och arbetsplats.

Fuckers säger jag bara!!

Fuckers är förövrigt mitt nya ord. Det är ett jävligt jobbigt ord som följer med mig dagligen. Överallt. Hur kan ett ord bara sätta sig så där som svetsad stål i mitt vardags språk.

Men det går väl över... eller något i den stilen. Snart så... Kanske när jag blivit 31½ år?

Livet då? Mitt liv har och är ett bra liv. Jag är ju lite så där lagom självdestruktiv i mellan åt. Men det är jag. Jag vill inte ta livet av mig.. ABSOLUT inte... men jag är lite så där tyck synd om mig eller allt är alla andras fel. Inte alltid men ibland i mellan åt.

Nickepitts amerikanska fotboll har börjat å återigen är jag själv vissa kvällar i veckan. Kanske låter helt sjukt när jag säger att det är skönt. Skönt att bara få rå om våra barn själv. Skönt att bara få vara själv... Han är mitt allt inget ont om honom. Men ibland räcker det väl med att man bor ihop? Eller? Vi har det bra just nu...Han är rätt less på mig emellanåt. Men jag kämpar på med mina brister precis som han kämpar på med sina...

För vist fan gör du det?? Hahhaaaa!!

J

Jag har fett många brister, inget jag själv lider av men kanske som andra lider av mer.

Som när jag själv är irriterad, less, stressad eller labil helt enkelt. Är jag fröken irrevirra, hetsar upp inte bara mig själv utan även min familj. Skäller på Nicke som försöker göra sitt bästa när jag sätter igång. Ja...jag kaosar i mellanåt.  Men jag försöker jobba med det med.

Jag känner själv att vi fått in värsta morgon rutinerna här. Inget kaos behöver ske. Vi är i tid till våra aktiviteter och en glad mamma ger glada barn.

Jag har ändrat mig en hel del. Alltså inte som Maria men med mig själv.

Å det lär behövas!! För ju fler barn ju mer rutin behövs för vist är det så??

Barnen och jag.... Har fått rutiner på våra vecko aktiviteter. Vi går till öppna förskolan på måndagar alla barn och jag. Eller Zeb kommer efter skolan.

Tisdagar lämnas Alle på dagis och jag och Jojje åker till öf på gidde.

Onsdagar har jag och Jojje en mamma och Jojje dag en dag då vi kanske träffar någon vän eller bara är. Brukar försöka att få tid till att bara se honom. Träna lite fast det går bra för honom. Han är verkligen Da Shit!!  Alle är på dagis och Zeb i skolan

Torsdagar lämnar vi Alle på dagis och Zeb i skolan. Vi får på Öppna i Tomaskyrkan och sedan en sväng på Odensvis öppna. Ibland tar vi oss till Giddes öf även på torsdagar.

Fredagar är det ledigt för Alle från dagis då är det öf på Odensvi som gäller.

Fredagar ska även bli en sim dag för Zebastian. Vi ska ta oss och simma några längder i badhuset.

Vi börjar på fredag. En gång i veckan ska det simmas. Han har karate två gånger i veckan. Måndag och Onsdag. Så jag känner att jag har ett bra aktivt liv med barnen.

Å peppar peppar har dem hållit sig friska... å det är DA shit!! // MARIA MAROSKA