Klago bloggen här kommer jag!!!
fuck va less jag är på det här... Höfterna göra ont..jag har ont i ena skinkan och det strålar ända ner i vaden fan.... Humöret är inte på topp å i allt detta skulle jag göra ett tappert försök att lyfta Jonathan 14 kilo med en arm och sträkte arm jäveln. Såååå nu har jag ont både här och där..Jag har alltid njutit av mina graviditeter...eller nu ljög jag. Jag har inte njutit hela mina graviditeter för en del av dem har jag mått illa som fan... Å speciellt i början. Med Jessica B jag lovar dig att om några veckor är du ur den här värsta jag mår så jävla dåligt perioden och jag är så trött perioden. Si så där runt vecka 12 eller 13 brukar det ge sig.....
Själv är jag i perioden KOM UT FÖR FAN UNGJÄVEL....
Jag är så less på att ha ont och vara en grinig jävel...även fast jag inte är det på heltid. Men näst in till. Jag kämpar hela dagarna för att vara positiv för att mina barn skall hålla en bra och positiv chargång mot varann och andra. Jag kämpar hårt med mig själv och allt vad en Cope förälder är. För det är A och O.
Men jag känner att ibland orkar inte äns jag som tror på detta till 100% att vara en positiv förälder som ignorerar det negativa ska hjälpa våran familj i kaos situationer.
Det är inte ofta vi har kaos situationer men det händer även i denna familj...Som i vilken annan familj som helst.
Det vikiga är att barnen vet att det är vi vuxna som bestämmer oavsett utbrott eller grin och att vi älskar dem mer än allt annat på denna jord.
Men jag som kör stenhårt på detta copande märker så väl skillnaden på mina barn när jag är ur ballans. Dem läser mig bättre än någonsin...
Å hur ska det då bli med en bebis som ska ammas, skrikas och bytas på lite när som på dygnets alla timmar...
Jag kan inte mer än tacka min älskade sambo föra att han finns... För att han verkligen stöttar och peppar i vilket humör jag än är på.
Jag har mkt att ge igen till honom när allt med graviditeter och hormoner har lagt sig...
Ibland känner jag mig inte äns som jag...utan som en HORMONBOMB...
Mitt största mål är iaf att nästa år gå ner i vikt...alla dessa extra kilon jag lagt på mig när jag vart gravid... förstå 27 månader av 36 månader har jag vart gravid...Å på det en hel del kilon... Så det är bara att göra något vettigt åt fläsket...
Jag känner mig mer laddad än någonsin just nu... Å jag hoppas verkligen inte att det skiter sig... Men även här vet jag att jag har Nicke... Som kan peppa igång mig...
Nej nu ska jag göra något vettigt åt min arm.... // MARIA MAROSKA
Känner mig ensam...
Jag har vart lite halvt som helvt nedstämd i två dagar nu. Har inte alls velat ens försöka vara på topp. Det är inte likt mig....Inte alls. Det känns som om all min energi går åt till att överleva själv. Till att ta sig upp att överleva att man har ont att försöka vara så glad jag bara orkar för att mina familj ska orka med mig.
Jag känner väl mig ganska färdig med den här graviditeten nu måste jag nog erkänna. Jag känner mig färdig på att vara less....
Jag vet inte hur jag ska förhålla mig till vissa människor...
Nu kanske inte detta gör att jag känner mig ensam just i kväll. Men det var de jag kom på bara av farten.
Alltså jag har mina nära och kära dem har jag inte alls svårt att förhålla mig till. Jag har dem som inte är så nära men jag har inte det problemet med dem heller....
Men hur förhåller man sig till folk som man tror ska höra av sig och inte gör det...? Är det upp till mig då att göra det...höra av sig? Eller är vi vuxna människor och ser till att man faktiskt hör av dig då och då.... Eller om man fakstiskt har bestämt att man ska göra det... träffas...
JAG VET...jag är en gravid jävel som glömmer och är glömsk. Å även jag kan glömma....
Nej jag känner mig förvirrad. Å jag kommer bli sur som fan och jag kommer få det upptryckt i min hals att det var upp till mig att höra av sig...
Men skit i det.... Det är inget som har hänt än... Å det kanske inte äns händer...
Varför i hela friden känner jag mig ensam då.. Har ju tre underbar barn och en fantastisk sambo... Iof så sover barnen och Nicke är på 20 års fest med Amerikanska fotbollsklubben.
Men jag har ju allt jag någonsin velat ha...
Eller är det bara så här man är då och då... jävligt nego sin ensamma tid. Jag som brukar njuta av min ensamtid..jag brukar ju verkligen gilla den...SOM FAN!!!
Nej ge mig kraft och styrka till den 20 oktober någon... // MARIA MAROSKA
Man behöver fan inte vara ett dugg intresserad av kyrkoval eller kyrkan...
Det finns två anledningar att gå och rösta tycker jag....
Nr1: Du är engagerad i kyrkan och vill se ett/ditt politiska engagemang i din kyrka.
Nr2: Du går och röstar för att inte Sverigedemokraterna ska få fler mandat inom våra politiskaorganisationer.
(som det ser ut just nu när inte alla röster är riktigt färdigräknade så har sverigedemokraterna fått ytterligare ett mandat i stiftelsen)
Jag själv tycker ju inget parti som är främlingsförjämtligt har något i våra politiska val överhuvudtaget...
Sedan är ju den stora frågan om kyrkan och politik verkligen ska höra ihop. Men det är en anna fråga... // MARIA MAROSKA
Berör något dig mer än annat?
Det finns ju massor i livet som berör oss mer än andra saker... Så är det ju bara. Men på senaste tiden har kämpar glädjen hos folk jag känner berört mig mest. När livet kanske inte alls ser så positivt ut men när man ändå kämpar på iaf. Trots motvid när det gäller både ekonomi och allt som hör till den.
När livet går i tusenbitar... Kanske tom miljoner. Det kan vara för att man själv ställt till det eller för att man råkat ut för något. Så tycker jag att det är så starkt när man tar tag i sitt problem hel hjärtat och sedan faktiskt försöker att fixa till det till det bästa.
Å att man sedan gör det av egen vilja och helt ensam gör mig berörd.
Vist finns det ju folk runt om kring denne som stöttar och peppar. Men att man sakta men säkert jobbar på sin självinsikt och försöker göra livet till det bästa är fett bra enligt mig...
Sedan finns det ju saker som berör mig i massor. Kärleken jag känner att jag får från min familj varje dag. När mina barn gör något eller säger något som verkligen känns i hjärtat...
När man ser eller läser om folk som har det dåligt det kan med beröra mig men då på ett negativt sätt. Å sånt vill jag inte skriva om idag.
Jag vill skriva om det där bra... När folk vet att dem ställt till det. Å faktiskt fixar till det så gått det bara går...
DET ROCKAR // MARIA MAROSKA
Jag har kommit på en sak...
Att skriva om vardagen har för mig börjat blivit så trist. Ni vet...först gjorde jag det där och sedan det där. Å efter det gjorde barnen det och sedan så hände det där och vips var det ny dag och samma sak.
Jag säger inte att jag har ett trist vardagsliv för det har jag inte... Jag har ett väldigt rikt vardagsliv. Med massor med utveckling när det gäller mig själv och mitt liv. Speciellt när det gäller barnen. Dem upptäcker nya saker om sig själva varje dag och vi kan ha livliga diskutioner om allt möjligt...
Alexander är den som är våran tänkare... Han grubblar i massor för att sedan säga något genomtänkt...
Han säger roliga saker...Som egentligen någon som är mkt äldre skulle kunna säga.
Som när han efter mkt eftertänksamhet säger en morgon.
-vet ni...när jag blir stor skall jag höja skatten. Å jag är redan med i A-kassan. vet ni det?!?
Han har väl kanske iof hört mina vilda diskutioner med både politiker och med familjen om att förskole/skolnämden ska dra ner till för barnen som har en förälder som är arbetslös eller föräldrarledig.
Han har väl hört mig säga att detta med skattesänkning bara slår på dem som inte har det bäst här i vårt samhälle...
Vi pratar nog ofta politik hemme eller kanske inte just politik i sig men runt samhällsfrågor. Jag pratar ofta med barnen eller iaf med Zeb om människor som inte har det så gott ställt. Å att vi även med tillhör dem ibland.
Vi är inge rika blårockar alls... Å hade jag vart det hade jag haft en rödrock på mig iaf. Jag hoppas och vill tro att pengarna inte skulle slå till i huvudet så jag skulle bli knäpp...
Jag vet att jag försöker att lova att jag ska skriva... Men det är inte alltid så lätt.
Ibland skulle jag vilja skriva om massor men visa saker är att trampa över till andras liv. Ja...vi får se... // MARIA MAROSKA
En bra blogg som jag läser..
OJ...
Jag vet inte hur jag ska förkorta allt på några meningar. För det är väl det som det känns som om jag har tid med just nu!!!
Jag kan känna ibland att min "riktiga" liv tar över hand.
Det ska ju helt klart vara så... Man ska ha saker att göra man ska verkligen det.
Fast när jag tänker efter så struntar jag i att blogga vissa dagar för att jag känner att dem bara rullar på som vilken dag som helst. Som vilken annan familj som helst.
Även fast vi har våran familj och vårat liv.
Jag känner mig glad... Jag känner mig lycklig att jag lever ihop med en människa som faktiskt låter mig få göra precis som jag vill.
NU menar jag inte att jag gör massa ur flippade saker.
Utan att han faktiskt har förstålese för val jag tar och tagit här i livet.
Om det är någon som är mänsklig bland alla jag känner och känt så är det min sambo.
Många kan tycka att jag sliter mkt med hem och barn. Å han jobbar och tränar och gör...Ja va fan gör han.
Men jag är nöjd med det....
Jag kan inte annat än att vara stolt över honom.
Han erkänner sina brister...Å han erkännde dem redan för mig i lära känna stadiet. En del saker har jag faktiskt kunnat bearbeta bort. Andra sitter där fast som sten.
Men så är det ju med mig med...
Jag har brister som jag ärligt hade i mitt första riktiga förhållande. Dem är kvar.. Även fast jag ibland vill lossas som om dem nyss skapats.
Jag är en fucker...Då och då iaf!! //MARIA MAROSKA
Helt seriöst...
Jag skulle aldrig klara mig utan min pappa!!! HAN SKULLE BARA VÅGA GÅ OCH DÖÖÖÖÖ!!!
jag känner det på riktigt...vem skulle dela med sig med all den kunskap han sitter inne på. Vem skulle lära mig att göra saker rätt och inte göra saker som var fel!?!? Vem i hela världen ska ersätta min pappa när det är dax för honom att vandra vidare...
Jag känner hur magen drar ihop sig varje gång jag tänker på ett liv utan min pappa... Jag känner nästan klumpen i halsen när jag tänker några år frammåt. Han kanske inte kommer finnas i vårat liv allt för länge till...Även fast jag önskar honom minst 20 relativt friska år till. Men det som skrämmer mig mest är att hans hjärta redan vart med om massor med skit och hans kropp är inte ung...
Han är 64 (snart)......
Jag känner mer och mer hur mkt jag vill ta vara på den tiden som finns kvar även fast det kanske är 20 år kvar.
Jag sa till Nicke här om dagen...Våra föräldrar kanske inte äns hinner med och fira våra barns student eller konfirmation eller ja...sånt som kan vara barns högtider genom skoltiden.
Fy jag kan itne äns tänka tanken.... skit i detta nu!!
Min pappa rockar fan!!!! // MARIA MAROSKA
välkommen svamp helvete...
Svamp i vaginaluz fittituz pulleruskfan!!!!!
Fattar ni vilken plåga...
Jag har alltid haft oturen att få svamp när jag äter pencilin. Å trodde att denna gång kommer det inte.. Det har gått för lång tid. Men lagom ca 1 vecka efter pencilinkur eller tom tidigare ibland kommer helvetet.
Varför i helvete ska detta växa mellan mina ben och svida och kila för ett hel regemente!??! Jag tar fan hellre hela benet med myggbett än en svamp mellan benen.
Nu är det ju så...bara att inse fakta att svamp går vi kvinnor med i sliduz hela tiden. Dagligen..I vårat sekret typ. Men va fan... Då ska helvete klia och svida när jag ätit pencilin.
Å som gravid har jag tydligen ännu sämre imunförsvar.... GRATTIS till mig!!
GRATTIS jag har vunnit en svamp fan... // MARIA MAROSKA
