Mariamaroskas

Vad finns där igentligen undrar Zebastian!!
Hmmmm andra sidan vad...vägen fnissar jag tillsvars...
Då blir han lite sur...Du vet vad jag menar. På andra sidan när man dör?
Ja du.. Vad händer igentligen??
Zebastian är helt på att har man levt ett gott liv så blir man en stjärna. Som tittar ner på alla sina nära och kära. Å att man blir någons ängel. (undrar om någon pratat om detta med honom jag är det inte)
var bara tvungen och fråga vad han menade med det....vadå ängel.
JA men mamma en sådan som vakar över en och ser till att man mår och har det bra.
Som man kan prata med...
Nyfiken i en strut som jag är var jag tvungen att fråga honom...
Vad heter din ängel då?
Mamma det kan jag inte säga riktigt men jag vet att det är en han
   
Hur kan han veta det? Skojar han med mig eller vadå?
Jaha...Ja hoppas att han är snäll med dig då!!
Vi pratade lite om vad jag tror på och inte.
Jag tycker ärligt det är svårt att ställa upp på att prata om detta med min 8åring. Vet att jag själv var livrädd när min hispiga faster pratade livet efter döden och vad hon såg och hur hon spådde och hur hon skrek och någon dog och fy!! Jag tyckte det var helt super läskigt.
Idag kan jag ju hanskas med det på ett annat sätt. Å Malin (min häxa i söder) ventilerade jag massor med ett tag. För att få lite klarhet i vad som är "rätt och fel"
Alltså det är väl inget som är rätt eller fel men hur jag skulle ställa mig till visa saker som sades och hände runt mig.
Men Zebastian pratar på om änglar, döda, livet, spöken och fän som om det skulle vara vardagsmat. Han ser så lätt på detta.
Han är inte rädd alls... Jag mins bara hur jävla ap rädd jag var!! Men jag blev väl skrämd.
Mins än gång...
ELLER VÄNTA...
Ska man blogga om sådant...
JA...va fan!!
Jag var iaf 13 år. Vi satt i stugan i Märtajjärvi uppe i Norra sverige och drack kvälls te och macka. Å helt plötsligt så skriker min faster till som en dåre. Rakt ut.. Å springer runt och skriker om människorna som går på andra sidan sjön.
DET FANS INGA MÄNNISKOR DÄR... Iaf inte för oss kusiner
Farmor skällde och Pappa skällde och sa skräm för fasiken inte upp barnen nu.
Vi kusiner skulle sova i tält utanför stugan. Då stugan endast består av ett kök med rum och ett kapprum/tambur.
Hon ylade iaf runt där och dessa människor som gick på vägen. Å sa något om en hatt och jag mins hur rädd jag var. Äldsta kusinen som jag var skulle jag hålla skenet uppe och tog med mig dem andra ut i tältet och vi skulle sova. 4 kusiner...Å alla var vi helt vättskrämda så vi tog med oss 3 hundar med och skulle sova där ute. Å vi hörde hur pappa pratade med min faster om att hon inte kunde vara så där när barnen är med. Ser du dina saker så kan du vara tyst sa bara pappa. Sånt där jävla drabbel behöver du inte skrämma upp barnen med.
Vi kastade oss in i stugan alla 7 (hundar och ungar) Så det slutade med att vi var 7 vuxna 4 barn och 4 hundar som sov inne i stugan. Eller jag sov inte alls jag låg helt tyst och väntade på att någon skulle komma och skrämma mig. Vågade inte äns springa ut på dass på morgonen utan jag höll mig och väntade tills farmor vaknade och skulle ut.
Å vilka historier farmor och faster har berättat för oss om allt mellan himmel och jord. Så jag var ju helt skadad av massa "på hitt" som pappa säger.
Det är nästa som när krösa maja i Emil berättar om varulvar och mylingar   

Men Zebastian är cool!! Även fast jag själv gärna skulle slippa höra om hans inställning. Men det är hans sätt att tro på livet och döden. Å det är bara att lyssna och tala om att hans sätt är det sättet som är sant. FÖR HONOM!
För det jag tycker och tänker behöver ju inte vara rätt.
Å det som är verklighet för honom kanske inte är det för mig...
Som med massor här i livet. // MARIA MAROSKA