Jonathan...
Jag känner lite att jag har mega mkt att skriva om men vet inte vart jag ska börja!! Men så är det väl när det händer massa spännande i mitt liv...eller kanske inte just nu känns det mer som kaos. Vissa saker käns så jävla barnsligt!!
Kanske skulle jag börjar där jag själv känner… ÄR nog bäst så!!
Jag tror jag börjar med min älskade Jonathan. Med min egen lilla kära familj. Jojje och jag var i fredags (valborg) på EEG besök hos fysiologikliniken. Duktigare kille får man leta efter…(eller så tycker kanske alla mammor) Men han vaknade 05:15 och skulle hålla sig vaken till 12:45. Han som sover senast halv tolv tolv annars. Han var mega trött, han verkligen verkligen kämpade. Å klarade av det så bra. Han somnade när dem satt på honom alla sladdar. Denna gång var det dock bara 16 då dem ville kolla om han hade ytliga kramper eller hur det nu var… shit va pinsamt att jag inte ens vet!! Men ja jag fick iaf en vättig förklaring!!
Vi väntar på att få komma in...gör allt för att hålla honom vaken. Han försöker göra sig förstådd med några äldre väntande herrar i väntrummet men dom ville inte vara med på bild. 
Mammas sötaste.... // MARIA MAROSKA
