Mariamaroskas

Jag har länge funderat på hur acceptabel man är som människa...Alltså hur mkt man accepterar utan att säga ifrån eller säga till!? Något jag förstått sedan länge är ju hur olika vi är som människor....
Jag har ju accepterat mkt skit i mina år... Alltså inte nu i detta liv jag har med fyra barn och sambo, utan tidigare...
Men jag har lixom uppmärksammat att i min vänkrets så accepterar några av mina vänner saker som jag blir så förvånad över...
Fy på mig att hänga ut andras liv i min  blogg och det är väl inte tanken riktigt... men jag funderar lite hur man tänker när man lever ett liv och sedan accepterar att den man kanske lever med halvt som halv använder droger i ens närhet. Å framför allt i barns närhet. Jag är ju så anti knark i alla valörer så jag tror nog att alla mina vänner vet det...
Knarka...FINE... bara du inte knarkar i min närhet. Är du min nära vän kommer jag spöa upp dig om du knarkar... Det kommer bli krig...
Men åter till det här jävla skiten att man låter en nära dra en bång när barnen gått och lagt sig är för mig helt jävla förvirrande. Inte en jävlen skulle få bånga äns lite i mina barns närvaro...Å inte heller tro att dem får komma in och vara med mig eller oss sedan.
AJJABAJJAAAA....sedan får jag vara en jävla torrfitta. Men det är min regel...
Jag blir så förvånad när starka kvinnor nära mig accepterar detta...
Hasch...ÄR KNARK!!
Å sedan får folk tycka vad dem vill...Men för mig är det lika mkt knark som amfetamin eller heroin.
Man rökar för att uppnå ett rus eller kännsla. INTE BRA!!
Å att man sedan gör det när man är en Pappa (i detta läget nu) Är bara så jävla fucket....
Nej jag ska väl vara glad att min vän inte har barn med denna man utan att dem endast....Ja inte vet jag vad dem gör egentligen. Men Ja dem gillar att vara med varann.
Jag ska inte sticka understolen med att min vän är mkt glad i denne mans sällskap. Men vad går gränsen till att icke acceptera...
Å när som utomstående ska man lägga sig i.... PÅ RIKTIGT...
Jag menar jag säger ju direkt vad jag tycker...spelar ingen roll om folk vill ha min åsikt eller inte.
Inga jävla bångar när man har barn...
SÅ FUCKING FEEEEEL!!!

Sedan är det ju massa andra saker som förvånar mig... Men detta var bara ett av måna exempel på hur mkt man accepterar i vissa lägen??!!
Accepterar man mer som nykär?
Accepterar man mer av vänner man verkligen håller av??
Accepterar jag detta och bara lallar med fast det finns barn i bilden!??!

// MARIA MAROSKA