Mariamaroskas

Jag känner mig fruktansvärt irriterad. Jag blir så här störd ibland. När jag stör mig så mycket på hur andra sköter sig, sitt och sina egna.

Om man ska vara riktigt ärligt gentemot mig själv så fattar jag inte varför jag gräver ner mig så i andras val i livet… Den negativa energin drar ner mig fruktansvärt. Jag går runt hemma och irriterar mig på andras liv…. VARFÖR i hela friden. Andra människor måste ju lära och se sina egna problem. Dem kanske inte ens ser detta som ett problem!??

Den senaste veckan har jag haft fler barn hemma än mina egna. Alla barn som inte känner sig helt trygga med sin hemma miljö är välkomma men denna vecka har bara vart för mkt. Tre dagar utbildning och sedan barn som man verkligen måste SE.

(man ska se alla barn, men mina barn känner sig sedda utan att jag måste vare med dem 24-7)

Jag har försökt att hjälpa till med att locka med att det är roligt att göra läxor. Jag har vart ett bollplank för bekymmer.  Det har ätit upp mig…

Jag har vart extra känslig! Jag har mått dåligt för att vuxna människor inte kan stå på sig lite. Morska upp sig och göra det BÄSTA för sina barn.

Jag förstår ju NU idag varför jag vart extra motaglig… MENSEN kom som ett brev på posten i morse.

Jag brukar drar ner mig och älta om andras liv och irritera mig på saker och ting. KVINNLIGT??? Inte vet jag?!?

Jag är kvinna och jag är sååå!

Jag stör mig på hur folk hör sina barn men inte ger sina barn feedback på de dem signalerar.

HUR I HELVETE KAN KÄRLEKEN TILL EN MAN VARA VIKTIGARE ÄN HUR SINA BARN MÅR??

HUR I HELVETE KAN OBEKVÄMA ARBETSTIDER OCH ALKOHOL VARA VIKTIGARE ÄN HUR SINA BARN MÅR?

Hjälp mig att förstå…..

Jag är inte den bästa mamman alltid.. jag kan både säga och göra sämre saker än vad jag egentligen strävar efter.

Men jag har vart där nykär och ensamstående med barn. Jag såg mitt barn… När Zeb ville vara själv med mig så fick han det. Niklas sov inte hos oss förrän han blev inbjuden av Zeb. Han lät Zeb komma till honom och bjuda in honom i våran familj. Niklas kom när Zeb somnat… Niklas kom på morgonen ibland och åt frukost med oss. Han och jag bestämde att han skulle komma in i våran familj på Zeb´s villkor. Å jag sa redan från dag ett! Mitt barn går först kan inte du acceptera detta är du inte välkommen. Mitt barn måste tycka om dig annars kommer detta inte gå…

Nu är ju Niklas en karl utan knussel och bekymmer och Zeb välkomnar nog dem flesta in i livet. Eller gjorde iaf då. Han har blivit mer och mer skeptisk till en del människor och ifrågasätter ofta varför och hur!?

Detta är ju mina värderingar i livet jag kommer ju ALDRIG att kunna bestämma över en annan vuxen människa. Men för mig är det oförklarligt att man inte låter sina barn gå före en kärleksrelation.

Det finns tom lösningar som är tvär enkla. Träffas när barnen är på dagis/skola.

Men vem är jag att bestämma över andra!!!  INGEN!!! 

Tyvärr så är jag inne i två tre dagar… IRRITATIONSMOMENT!!

Jag är expert på att tycka mer än vanligt i mensfas…. Men stå ut med mig snart är det över igen…..//MARIA MAROSKA