Tänk vad livet är skört...
Jag satt och funderade här för en stund sedan, vad tacksam man skall vara för de man har... Det är ju många människor som skriker efter massor och oftast mister man hela stycket. Finns ju ett ordspråk som låter rätt lika... den som skriker efter mkt mister ofta hela stycket....
Jag kan inte mer än att tacka den som skrev mitt liv att jag har det bra.... Jag kan inte mer än att vara tacksam.....
Jag kund tex bara haft tre barn istället för fyra...!?!? Bara en sådan sak kan få mig att gråta. Jag tänker på det ibland. Den dagen när Jonathan hade planer på att lämna detta jordeliv....Hur jag lämnade över allt ansvar till sjukvården. En sjukvård som jag alltid vart så skeptsik imot... Men som jag är sjukt tacksam över idag. Hur jag såg hur alla streck på maskinerna bara dalade ut...hur alla värden började ticka ner mer och mer mot noll... Hur doktorerna gång på gång fick pumpa liv i honom. Jag kan på något sjukt sätt se mig själv bara kliva ett steg bakåt och jag ser hur jag står där och låter tårarna rinna och då var det bara att be. Be om att få ha honom kvar hos oss.... I flera dagar och nätter hade jag svårt att sova... Å ännu värre var det när vi skulle hem. När han hade övervakningslarm på sig...Å när det pep natte tid...Jag var livrädd att han skulle sluta att fungera inombords...hjärta och lungor...jag var livrädd för att hans mediciner åter igen skulle få honom att komma in i någon slags medicinkoma... 
Jag är evigt tacksam för att jag har fyra pojkar istället för tre.... Vist kan livet få tönar jag inte vet nu... det kan hända saker som jag inte kan rå för eller vara berädd på...
Det är ju inget man går och tänker på varje dag...Att tänk om det händer min familj något!?!?
Då skulle man bli sjuk i huvudet...Iaf jag!!
Tänk alla dem gångerna vi har legat inne på C-lass med våra barn. Eller vaddå vi...jag!! Inget ont om min älskade sambo men han har inte det tålamodet att infinna sig inom sjukhusets dörrar. Jag har legat inne han har tagit hand om saker och ting hemma och med dem andra barnen.
Av fyra barn har tre fått vistas på avd 64 med inhalationer varje timme. Jonathan och Alexander hade rs-virus och hade det super jobbigt... Alexander hade det super jobbigt...med honom låg vi inne en hel vecka över hela jul och nyår 2006. Han var bara 2 månader och fick sondas och inhalera i massor... Jonathan var 8 månader när det var hans tur med Rs-virus och sond. Han var oxå så där super sjuk... Det varade oxå en vecka i isolering och inhalationer.... Han hade även någon slags bakterie och fick bli i pumpad pencilin + att han hade dubbelsidig öroninflamation....
För 14 dagar sedan var det Christians tur... dock bara 4 dagar på sjukhus men med inhalationer varje timme... Vi slapp sonden tack och lov. Men jag var nog lite mer påstridig denna gång att försöka hålla oss borta från sonden. Har med erfarenhet lärt mig att bebisarna blir lite lata av att ha sond.... Iaf mina bebisar.... En vecka var vi inskrivna men fick vara hemma med egenvård....
Barn dör i RS-virus i sverige... Virus Virus Virus...alla dessa Virus....
Jag tror att för få människor tänker på att saker och ting faktiskt kan hända. Saker som man inte rår på...Men som man ibland måste ha i eftertanke... Därför ska man leva för dagen och göra det bästa av den...
Jag snöar oxå in i negativa perioder... TRO MIG... jag kan var neggo jag med!! Men jag försöker att inte göra det... Jag har blivit påmind allt för många gånger att livet är skört.... // MARIA MAROSKA
