Mariamaroskas

till två riktigt sjuka killar... Jonathan hade sovit över lunchen och hela skiten...Nicke var snorigare än någonsin. Dem såg ut som två hängburkar båda två.  Nicke hade precis gått in till Jojje när vi kom hem. Vi tog upp honom och det var som att ta i en kamin. En tempning senare fick vi beskedet 40.1 och han rosslade mer än igår...Så det var bara att sätta sig i telefon kö till hälso och sjukvården. Hade inte hans neurolog sagt till mig att ringa när tempen steg över 40 eller snuddade vid 40 skulle jag faktist inte vart så ihärdig som jag var idag...Å mer irriterande blev jag när man knappade in personnr och tror att man skall komma till en telefonkö när en röst säger...

Vi är för tillfället överbelastade så var god försök senare....
( 30 minuter försökte vi senare)

Tillslut fick jag en kö plats iaf... plats nr 14.... med telefonkö på en timme... EN TIMME... I en timme satt jag med telefonen i örat och väntade... räknade ner.
En timme tog det... Å så ville hon i växeln inte ta beslutet så jag blev komplad direkt till barnakuten.
Som det står i jonathans jornaler iof...
Å jag är glad för att hon inte bad mig åka in utan att jag faktist fick prata med en super trevlig tjej som medelande att väntrumet var fullt...
Vi kom överäns om att jag skulle ge en halv till alvedon + en halv ipren. Å om en timme ska vi ha telefonkontakt igen... För att se hur han mår...
Just nu verkar det inte bekomma honom så mkt... han sitter på sin matta och rosslar på. Kanske inte lika glad och nöjd som i vanligafall...men ändå helt nöjd.
Vi får se...tänker ringa tillbax om ett tag igen... Får vi se...hur han mår och vad han har för temp...

Om hela väntrummet är fullt på barnakuten har jag ingen lust att åka dit... ALLS...men måste jag så måste jag...// MARIA MAROSKA