Mariamaroskas

för inners inne älskar man ju varann...
Jag tror att "domen" om Jonathan fick både mig och Nicke på ett relativt dåligt humör. Nicke försöker alltid hålla positiv anda här hemma. Jag är stolt över honom att han orkar... (fast han med tar slut) hålla de goda humöret uppe när det blir kaos här hemma. Jag är mer tjurskallig och stänger in mig i min själv. TYVÄRR...men jag jobbar på det...I massor!!
Men igår beteede varken jag eller han oss särkligt bra...
Barnen hade gått för att sova...Å sov då blev det diskution om när vi skulle klä granen.
Barnen ville klä granen igår så självklart skulle vi göra det.
Jag tyckte Nicke gjorde fel och han tyckte att jag gjorde fel.
DET SKA JU FÖR FAN VARA MYSIGT ATT KLÄ EN JULGRAN...
Helt klart att vi fick en strålande fin gran och jag tror inte någon av våra barn märkte nämdvärt att det var irritation i luften. Även fast barn känner så välldigt bra.
Vi tyckte olika...Absolut inte vart kulorna skulle hänga. Men jag tyckte att Alexander kunde vänta tills jag och Zebastian fått upp ljusslingan och Nicke tyckte jag skrek på Alexander.
Medans jag skjälv tyckte att jag röt till när jag tyckte att han skulle låta bli att röra ljusen och elkabeln tills vi var färdiga...Så skulle han få vara med sedan...
Nicke tyckte jag domderade för mkt med vart Alexander hängde sitt julpynt i granen medans jag tyckte att jag hjälpte till och talade om att glittret skulle ligga längs efter grenarna och inte hänga i golvet...
SE vad olika man ser på saker...
Där började det...
Å där är vi väl fortfarande...
För när barnen somnade försökte vi prata om det. Men vi sa bara massa dumma saker till varann.
Jag önskar att jag skulle vara mer vuxen i dessa situationer.
Jag kan ju bara stå för vad jag säger och tänker och gör. Å jag borde nog prata mer med Nicke än att stänga in mina riktiga kännslor.
PÅ någotvis viste jag redan att det skulle bli så här innan vi kom hem hela familj.
Jag skulle bett Nicke gå på sitt julbord på sitt snart fd jobb.
JAG KÄNDE DET PÅ MIG
Men istället tänkte jag...Denna gång klarar vi det. Denna gång kommer vi inte låta bakslaget ta oss med ilska och ledsamhet.
Det är jag som för övrig familj på dåligt humör. (tror jag iaf) Iof har ju alla ansvar för sitt eget humör...
Det mesta känns som mitt fel när det blir så här...
Jag tar inte på mig allt...Men ibland känns det så. Eftersom Nicke för det mesta är så jävla positiv. Hur fan nu han klarar av det...
Han mår så klart inte alltid bra.
Men han är min stöttepelare här i livet...Så är det bara!!
Tänk att en insident om en jävla julgran kan få en att gå och lägga sig osams. Sova dåligt hela natten och få en att vara ledsen när man vaknar.
Men jag ska be om ursäkt...Jag ska stå till svars för vad jag sa och INTE sa.
Det handlar nog mkt om vad jag INTE säger... Jag skulle må bättre...Å nicke absolut.
Jag skulle behöva lära mig att jag faktist ska kunna prata med Nicke när jag mår dåligt med. Men jag är så rädd för att han med ska bli ledsen.
Att tex ringa till en utomstående och berätta om tex Jonathan är lättare. Då får jag peppning och stöttning och den i andra änden är inte så nära Jonathan som jag är...
Jag är rädd att om jag pratar med Nicke så bryter han med ihop och då gör jag med det...Ännu mer...
FAN VA JAG HATAR ATT GRÅTA....
Å jag hatar att jag är ett jävla miffo ett äckligt jävla monster som aldrig lär mig att Nicke är bäst..
Förstår om han bli besviken på mig...vi har ju trotts allt kännt varann och levt ihop i 6 snart 7 år.

Min KÄRLEKS Depp låt idag....  Även fast det med otrohet inte stämmer... // MARIA MAROSKA