Mariamaroskas

men när andra skillsmässobarn regerar på detta tycker jag att våran "kärn" familj rockar så jävla fett.
Alltså vist fan kan jag bli super irriterad och tom besviken på Zeb´s pappa ibland. Men jag biter ihop för vårat barns skull...
Men när andra barn reagerar och tycker att det är konstigt att vi umgås då skär det i mitt moders hjärta.

Inga namn tänker jag skriva ut....
Ingen vet vems barn som var här igår... (eller jag tror inte dem familjerna läser min blogg ever)
Men igår så hade Zebastians en kompis med sig hem. Vars föräldrar är skilda/separerade.
Zebastians pappa stod här uppe och väntade på oss när vi kom hem från öf.
Då säger det här barnet till mig.

~Maria vad gör han här?
~Vi skall strax åka på karate med Zebastian
~Men varför ska ni göra det tillsammans?
~Därför att det är vårat barn och vi följer alltid med honom.
~Båda två...  (funderade blick)
~Ja båda två..Å är inte jag med följer Nicke med...
~ Va...  du ljuger...
~NEJ det gör jag verkligen inte... det är sant...

Sedan lekte dem... Eller förde ett jävla liv skulle jag vilja kalla det...
När jag står och lagar mat så ropar denna kompis...

~Maria varför ska Zebastians pappa äta här för? (för nyfiken för min smak av barn men en go kompis ändå)
~Han är oxå hungrig svarar jag
~Mhee va konstiga ni är varför äter han här för...
~vadå bjuder aldrig din mamma eller pappa hem sina kompisar för att äta mat?
~va kompis...Är han din kompis...
 ~Ja...en av mina bästa kompisar oxå...
~ vet du att du är konstig...
~Nej jag är inte alls konstigt det är helt normalt att vara kompis fast man inte lever ihop. Å det är bara sunt för Zebastian att se att vi är vänner och kan prata med varann. (kanske inte helt vettigt att säga men jag var bara tvungen)
~Men.... vadå vad säger Niklas
~Han är Nikas kompis oxå... Det är inte alls konstigt...

Dem fortsätter att leka... Hör att Zebastian berättar för den här kompisen att mamma och pappa träffas flera gånger i veckan med mig. Å Nicke med för dendelen. Hör denna kompis fråga flera gånger...Är det sant zebastian??
Tillslut tröttnar Zebastian och ryter...
Jaaaa det är sant, varör skulle jag ljuga om det....
Sedan berättade den här kompisen hur den hade det...
Det är väl kanske inte nå fel med deras familjekonseltation heller...
Å jag vet att dem träffas på födelesedagar och så...
Men jag kan och kommer kanske inte kunna förstå varför inte separerade/skilda föräldrar kan göra det bästa för barnet. Jag har bloggat om detta minst 14 ggr men jag fattar inte.

Många kanske tycker att vi ska skita i att ses...har vi en gång separerat varför träffas så jävla ofta...
Har fått spydiga komentarer i stil med

"fan va gulligt då kul att det funkar för er då"
"men ärligt är ni inte lite kära så mkt som ni ses"
"hemma hos er råder det ju dock ingen svartsjuka"

Men nej... Vi är varken kära eller svartsjuka...detta gör vi för Zebastians skull. Vi separeade för att vi inte älskade varann mer..för att det inte fanns någon sådan kärlek.
Ni vet kärleken som man ska ha för att ett kärleksförhållande skall funka. Ni vet... att man ska vilja ta på varann, vilja kramas, villja ligga, vilja pussas, vilja åt samma håll.
Men det ville vi inte... Vi hade ett barn och gör det tillsammans nu.

Sedan förstår jag inte mammor som inte låter papporna vara med barnet. Mammor tror ofta att dem har ägande rätt om sina barn.
Nu pratar jag ABSOLUT INTE OM OPASSANDE PAPPOR.
Utan om pappor som är helt normala som dem en gång har älskat...Som vill ha barnet men som får käppar ihjulet från mamman.
Nej bort med alla sådan mammor.
Jag ville inte heller att Zebastian skulle bo hos sin pappa första tiden på 50% det ville inte hans pappa heller för den delen.
Men vi träffades iaf i veckorna.
Man kan faktist träffas...
Å mammor har ingen ägande rätt om sina barn...utan pappan skulle inte barnet finnas...
Vill man ha ägande rätt om sina barn...Finns spermabanker.

Normala pappor finns tro mig... det gäller bara att ge dem chansen // MARIA MAROSKA