Mariamaroskas

haft zebastian i dag...Alldeles nyss...vet jag inte hur jag skulle ha klarat mig... Hade väl fått ringt på någon granne? Det låste sig i ryggen igen...när vi gick under tunneln på väg hem från skiljebo så sa det pang... Zebastian hjälpte mig på en gång. Han såg nu helt klart hur jävla ont jag hade... Å på vägen hem hade vi ju så klart handlat på ica... 5 kassar + blöjor till små skitarna. SÅ jag hade ju lite att bubba upp två trappor upp och så en sovande Jojje i syskonvagnen, som oxå skulle bubbas upp. Å så en galen två åring som bara grät och hade sig i hela trapphuset. Kastade sig på golvet har var helt vedervärdig. Hade vid det tillfället kunnat ge bort honom till bästa behövande.
Vi packade ner allt fint i vagnen. Sedan hjälpte Zebastian mig upp för trappen med syskonvagnen... Vi bumpade upp den en trapp... Alexander låg fortfarande på mage längst ner och sparkade brutalt med benen i väggen... Som tur var inte till någon granne utan till fd sopnedkastet. Där fick han ligga... Zebastian hämtade Alexander... Det gick inge vidare...I ren ilska tog jag tag i hans jacka och släpade upp honom en trapp... Där la han sig och sparkade på nästa sopnedkast...

TOMTEN KOMMER INTE TILL HONOM....
Det var min tanke... Ingen tomte kan komma till ett sånt där obstenat barn... Zebastian tog blöjorna och en kasse... Jag tog resten av kassarna...
Då börjar Alexander sparka på vagnen...
GHHHHAAAAAAAAAAAAAAAA!!!!
(mörda var min tanke)
Jag orkade inte äns bry mig om att han väkt jonathan vi fortsatte med matkassarna. Hade ont så in i helvete...Å har det än iof.
Jonathan började gallskrika och jag ner igen en trapp...hämtade Jonathan han tystnade tack och lov och gillade läget av att ligga på hallgolvet och se på och även höra när jag skällde på Alexander.
Då tänker Alexander gå ner igen... Då av ren vilja sprang jag ner efterhonom och släpade upp honom två trappor upp. Hit upp till oss... Sedan fick han ligga i trappen och sparka... tills han var klar och märkte att vi faktist var inne och inte brydde oss. Jag hade sagt för länge sedan att barnen skulle hänga av sig sina blöta och leriga kläder utanför våran dörr tills dem torkat och vi kunde torka av dem...
Så där satt han utanför dörren och tog av sig stövlarna och var så glad... Försökte ta av sig överdragbrallorna med men det gick inte så bra. Zebastian hjälpte honom medans jag låg på hallgolvet brevid Jojje med benen upp på våran stol i hallen.
Zebastian plockade in alla våra varor... och klädde av jojje.
Han hämtade två värktabletter och vatten...utan att jag äns bad om det. Undrar om han blir nya "janne på ambulansen"
Jag tackade honom mer än 30 gånger tror jag. Nu håller han på att plocka fram lunch. Som redan är färdig att bara värma som tur är. Då vi hade matlåder i frysen.
Alexander är hänvisad in på sitt rum tills Zebastian är klar i köket och Zebastian hänvisade mig hit.
Lyckos den Tjejen som får honom när han blir stor...
Något bra har jag gjort iaf... Uppfostrat min son till att hjälpa och se och höra när andra behöver hjälp.
~Mamma du behöver vila ryggen jag fixar fram det vi skall ha till lunch. Så äter vi sedan...sätt dig du vid datorn en stund.
Han är bara helt underbar.... Nu ropar han så det är dax att äta lunch och ge Jojje lite med...
Värker vidare tills tabletterna hjälpt // MARIA MAROSKA