Mariamaroskas

jag kom på när jag skrev mitt förra inlägg hur jävla ont det gör... Å kom på att jag ska dela med mig av min äckligt vidriga smärta... det var fan värre än att föda barn... Så fuck... den som säger att det inte gör ont att ramla...  Sommaren 1992 eller om det var sommaren 1991 det kommer jag inte riktigt ihåg. Men det var iaf sommar... Den sommaren hände det förövrigt massor... Måste ha vart 1991... Då var der alko, johnsilver utan fiter och moppe som gällde... Hels sommrarna tillbringade vi i finland eller uppe i kiruna eller på båda ställerna.
Skit samma denna sommar var vi iaf i finland...
I vårat hus där... ÅÅÅ ni som inte har varit där någon gång... Så är det mitt himmelrike....min plats för frihet...min oas....

(i denna fina kyrka gifte sig min mamma och pappa sig för 40-år sedan i finland)

Men hur som... hela släkten var i våran fina stuga i finland... Tonåren...härliga tider...eller var det inte? jag tycker ju det...att tonåren var härliga tider...
Hur som har vi en moppe som står i ladan och väntar på oss varje sommar. Å även denna sommar. Felet var bara att bromsarna tog inte riktigt som det skulle... Dåligt med andra ord..Riktigt dåligt...nästan inget alls...skorna funkade fin fint och en galen farsa som minsann inte tänkte köpa nya skor till mig...
Jag vet att jag vid ett tillfälle försökte fixa det där med bromsarna men det var annat som var roligare...

Ja vi åkte moppe mellangårdarna och vi sommarjobbade ihop lite pengar för att kuna vara tonåringar. Ni som vart i finland vet hur många växthus dem har...så att blada tomaterna och plocka gurkor var helt klart bland det roligaste jobben jag har haft. Åka runt på sin lilla stol i gångarna i växthusen och blada av och plocka tomater och gurkor.
Hur som har jag väl alltid vart en fartdåre när de gäller moppar... Mina kusiner hade trimat och vi tjejer åkte. Självklart så tävlades det i massor...
Å jag vet inte hur många gånger både min farfar och min morfar varnat oss för grindhålet till stugan.

Ta det försiktigt när ni åker ner till stugan det är grus och de bara rullar under era små moppehjul. En vacker dag kommer någon av er ramla...

Den där vakra dagen blev min dag... tog försnävt in i svängen ner på gården...Å vips så gled jag med ena låret ner i gången med grus med moppen över mig och i alldels för hög fart... Hade jag haft en fungerande broms kanske jag skulle kunnat bromsa och sladdat imot...men den hade ju ingen haft intresse av att fixa...
Så där låg jag...
Med låret fult med sten..eller smågrus ska jag säga...
Å jävlar vad det gjorde ont...
Bet ihop...
Gråta kunde jag ju inte göra...för så mkt som dem äldre hade förmått mig om att ta det försiktigt så skämdes jag nästan...

På moppen igen och körde in framför huset...
Ner fö rstentrappen kom farfar...med spritflaskan i högsta hugg... Å med ett gäng trasor från garaget kom min pappa.
La mig på sängen i mitt rum på vinden och bet i kudden medans pappa plockade grus med pincet ur låret på mig och farfar baddade med sprit...

Min morfar han gick... I vanlig ordning när jag gjorde illa mig. Han klarade aldrig av att se mig ha ont eller om jag ramlade eller var ledsen. Han gick...tog en promad upp mot landsvägen och kom tillbax och tog hand om mig efteråt istället...

Å jävlar säger jag... det var smärta... det var sådan smärta så man fick blodsmak i munnen. En sten efter den andra plockades bort... en del försvann när farfar drog trasan mot benet...

Jag lärde mig denna sommar att ta det lungt...Å att laga det som är trasigt innan man beger sig upp på en moppe. Det var ju faktist lite tur att det bara var jag som gjorde illa mig...det kunde ju gått värre utan bromasar.
Pappa pratar ofta om när han plockade bort småsten ur mitt lår..

Å jag känner ibland smärtan än...Fy fan!!
Om du aldrig känt blodsmak i munnen har du aldrig haft riktigt ont... // MARIA MAROSKA