Mariamaroskas

Min sambo ringde... 21:39
-Jag är på G till bussen. Har du saknat mig något då?
-Ja det har jag själklart gjort. Har du kollat när bussen går då?
-Nej...men den kommer väl när den kommer, men det är rätt kallt ute.
-jag kollar åt dig...

Bussen skulle gå från Järnbruksgatan 21:47 och Nicke hade två gataor att traska. Det är en bit. En bra bit...

-när går nästa?
-22:22 du är hemma vid elva...
- Men shit... då sover ju du.
-Njaaa jo det gör jag nog...ligger iaf.
Men spring då... (jag skojade faktist hade aldrig sprungit själv den låååånga biten)
-Okey...ring mig snart och kolla om jag hunnit med bussen. KLICK sa det i örat...

21:48 snackar jag med en flåsande Nicke...

-jag han med bussen, jag sprang som fan ska du veta för att jag ville hem till dig. För att hinna få lite tid med dig.

Är det inte kärlek så säg... Han hade tom blod smak i munnen. Det är inte meningen att man skall hinna springa den biten på de där minutrarna. Han måste fått eld i arselt...Bra eld!

Nu kan jag ju inte annat än att sitta uppe och vänta på honom.
Man blir så där pirrigt kär... // MARIA MAROSKA