Mariamaroskas

hur mkt påverkas vi dagligen av hetronormen??
FÖR mkt enligt mig...
Det är helt sjukt.... Eller det är det väl inte egentligen. Hetronormen är något som så många växer upp med dem flesta faktist.
Men något som jag tycker man kan ta i åtanke lite då och då. Hur vi pratar, ställer frågor och hur vi lär andra.

Exempel kanske jag ska ge.

-Jag har vart hos doktorn
.jaha vad hette han då?

Vi tar förgivet att doktorn är en man. (inte alla men många)

-Ska inte ni ha barn snart?
- Nej det är inget vi har diskuterat
-Nehe vadå då
-Jag lever ihop med en av samma kön som jag själv så det blir lite kompiliserat att göra det naturligväg.

Vi tar förgivet att tex kollegan på arbetets sambo är en man och inte en kvinna el tvärtom.

jag kan komma på mig själv massor med gånger....
Som när tex Zebstian här omdagen skulle ut och leka med en kompis.
(eller det var inte här omdagen det var längre sedan men iaf)

-Mamma jag har fått en ny kompis som bor i villorna över gatan är det okey att jag ringer och cyklar dit efter maten.
-Självklart va roligt att du fått en ny kompis vad heter han då?
-Va...Vadå... Viktoria i min klass. Det är Kristinas dotter...

Shiii fick jag...
Men jag tror att det är viktigt att man ibland tänker till hur man pratar. Som vän, arbetskamrat, förälder och människa.
Nu förtiden försöker jag att fråga så könsneutrala fråger som det bara går.
Jag har fått för mig att de är lättare att svara då om man inte håller sig inom ramen "hetronorm"

Jag vet inte... folk kanske bara tycker att jag svammlar.
Alltså spelar det någon roll hur vi pratar till folk. Men jag måste ju säga att det är nog lättare att svara på en fråga som lyder..

-vad heter din sambo/livskamrat
än
-vad heter din kille/tjej/man/fru

Jag tänker iaf göra allt för att inte sylta in mina barn i för många hetronorms tjossanhejjsan saker.
Fast jag måste ju säga att mina barn har alla soters konstellationer av familjer runt sig. (heter det så? Konstellationer?)

Vi är ju inte Hetronormens kärnfamilj tex. Eller vi lever ju ihop man och kvinna, men jag hade barn sedan tidigare.
Våra poker vänner lever i ett homo förhållande och döljer inte det på något sätt för våra barn.
Våran fackliga vän lever med sin bi-kille.

Jag har förklarat från första stund att man kan älska alla oavsätt kön. Om man vill bli kär i en tjej eller kille spelar ingen roll.
Brukar skoja med Zebastian att marknaden är större om man kan gilla alla. Han skakar då bara på huvudet och tycker att han mamma är jobbig. Men jag tror att det är viktigt att tala om för äns barn att det är okey.

För vem vet...Det kanske är just din son eller dotter som kommer hem med orden. Mamma och Pappa jag är kär i en med samma kön som jag.
Jag vill iaf att mina barn skall komma hem till oss och tala om det om det nu blir så. Å det på en gång. Dem ska snacka med oss om det på ett naturligt sätt om det blir så.
Dem ska inte vara rädda att komma hem och snacka om kärlek till samma kön som dem själva...
Dem ska förövrigt inte tycka det är jobbigt alls att komma hem och snacka vad som än hänt eller händer. I kärlek...
(Å i övriga samtals ämnen oxå så klart)  // MARIA MAROSKA....(telefonen ringer)