Mariamaroskas

Jag är helt sjukt jävla... Kontrollkåt!! 
  
Jag kopplade ur batterierna från mig själv...
Ni vet dem här batterierna för min bariär jag har... Muren den här hårda jävla muren.
20:00 hade vi dejt jag och min sambo...
Ni vet att öppna upp mig själv i lugn takt...

Vi började med om jag har kontrollbehov eller inte?

Jag anser ju att jag har det...

Absolut inte så där fett mkt som....

Du får inte göra det...Å du får inte ha på dig det...Å du får inte göra si och så...

Utan jag vill gärna ha stor koll på min familj....

Jag pratade nog mest...

Hur jag känner och varför jag gör vissa saker.

Ärligt så vet jag att Nicke har fogat sig efter mitt sätt att leva eller vara. För att han vet att jag mår bra av det...Men är det verkligen bra?

Jag är absolut inte svartsjuk...

Men det handlar mer om att jag vill ha kontrollen vart tex Nicke är...vad han gör.. När han skall göra vad? Vad dem gör när han är hemma hos någon polare? Vilka som är där och så? Det är helt sjukt...

Det ska väl jag egentligen bara skita i... Iaf vad dem gör och vilka som är där och om han har ätit och när han åt och...ja va fan...

Jag är så less på mig själv...För det är väl så att om han vill berätta så skall väl det vara upp till honom.

Nicke i sin tur har trott att när jag sms:ar eller ringer  för att jag vill ha hem honom och fått dåligt samveta för att han vart borta. (kanske för länge)
Men så är ju inte fallet...
Jag har ett sjukt jävla begär över att veta vad som händer...
Nu gäller detta absolut inte jobbet och när han är där... Men på våran fritid... vårat liv.
Å jag vet inte när detta kom...eller det vet jag viste...
Jag har alltid velat veta å han har väl svarat... Å sedan har det väl escalerat. (eller hur det stavas)
Sen har jag muttrat om han svarat...med att inte svarat.... Det har blivit så jävla dåligt...
Jag är inte helt psyk det är väl helt klart eftersom jag insett och inser mina värsta sidor...
Jag jobbar på dem enormt....
Å jag är inte så varje gång han är borta...helt puckad är jag inte...
Å jag älskar att vara hemma själv... jag älskar att ha egen tid.... jag älskar att få längta...MEN... jag kan inte vara hemma själv utan att veta vart eller vad han gör..... jag kan inte vara lugnt i min egen tid om jag inte vet.... Å jag längtar verkligen inte om jag måste gå hemma och ha en innre oro.
Jag vet inte om jag tror att han skall försvinna eller vad fan det är??
Jag berättade iaf hur jag känner...från mitt hjärta... Å jag vet att han förstår mig och han kommer att påminna mig om det jag kallar kontrollbehov... att tona ner den.
Jag tror ju att om jag INTE skulle behöva vara så där så skulle kanske vissa saker vara så mkt bättre...

Jag har nog lite kontrollbehov när det gäller mina vänner med. I vissa situationer...
Jag försökte förklara för Nicke igår och ska göra det nu med...

Om tex jag och madde skall träffas så vill ju jag veta EXAKT...
VART; NÄR HUR OCH SÅ....
Jag är inte tjejen som bestämmer vid ses på stan vid 10:00 hörs då...
Jag är mer...
Jag vill veta... vi ses i morgon 10:00 utanför H&M å sedan ska vi... Osv.

Men jag har jobbat på detta med det senaste året. Att inte behöva bestämma allt....utan ta det som det kommer.
Det är klart att man måste planera OM man skall ses. Å självklart när med....Men vi har ju den underbara tekniska världen och där finns ju mobiltelefonerna. Så detta har ju blivit sjukt mkt bättre...
Jag behöver verkligen inte veta vad mina vänner gör och varför för att jag har kontrollbehovet...utan där är det ju mer för att jag bryr mig om dem...
Men jag kan bli fruktansvärt "nipprig" om jag inte har en Plan.
fan va sjuk jag är...

Men iaf till mitt liv...
Jag hoppas att jag skulle kunna vara den som lät... mina kära vara ifred. Utan att behöva kontrollera...
Å då menar jag inte att man skall sluta bry sig om varann...
Utan att om Nicke säger jag åker till Danne så ska jag bara säga okey. (om jag nu tycker det hahhha) Å inte komma med hundra följd frågor om vad dem ska göra? när och hur och sedan?
Att få veta när Nicke planerat att komma hem vill jag gärna veta...precis som när jag är borta så talar jag ju om när jag iaf planerar att komma hem.
Men jag vill bli hon utan följdfrågerna...
NU vet inte jag hur andra tjejer/kvinnor/partners/killar/män är?
Det kanske finns miljoner som jag...?
Men dem kanske inte tycker att det är något problem.
Jag tycker att detta är ett stort problem... Så därför måste jag ta tag i detta. Med hjälp av min sambo... Som ska påminna mig på ett bra sätt...
Inte påminna mig just när det kanske händer...utan som vardagligt prat. Någostans måste man ju börja.
Å jag har personligen fått för mig att tar man upp problem när den andra är arg, sur eller ledsen så skapar det bara ännu mer problem. Då är det bättre att ta det som en vardaglig grej.
Som att tala om hur mkt man tycker om varann...Eller som vi säger till våra barn varje dag att vi älskar dem och att dem är bra killar.

Jag ska iag jobba på att jag är så otroligt kontrollkåt... Kanske skulle jobba på att var kåt på någon annat... // MARIA MAROSKA