Mariamaroskas

Ensam mamma söker...Kärlek
Nicke springer till bussen...Kärlek

Så kom jag på när vi var riktigt nykär jag och Nicke.
Att vara nykär vet ju alla att det är underbart. Det pirrar i magen, man är nyfiken på varenda cm på den som får en att flyga fram genom vardagen med lätta steg.

Nicke och Min kärlek var förbjuden kärlek från första början.
Vi var riktiga svin...
Men det löste vi till det bästa trotts allt. Men Nicke höll på att mista en vän. Å så även jag... Men allt är ju bra idag. 6 år senare.

Men när det väl var vi...När allt hade lagt sig och vi blev vi...

Det var helt sjukt vad Nicke gjorde för mig.
Jag levde ju ensam med Zebastian på heltid på den tiden. Han var hos sin pappa lite hipp som happ. Mest hos mig...
Mins första sommaren...Zebastian var hos sin pappa en vecka och jag blev sjuk så fort Zebastian åkte på semester med sin pappa. Jag tror så här i efterhand att jag jobbat ut mig som mamma och för att klara min ekonomi. Som rasat till minus 0.0.
Från att blivit försörjd till att klara sig med ett barn med en tjänst på 68% var inte det lättaste. Men jag kämpade på...Men så fort Zebastian lämnat lägenheten sa det pang...

Jag blev så förkyld och hade feber och halsen värkte.
Pratade med Nicke i telefonen. Sent va det...mkt sent på kvällen.
Vi sa godnatt och hejdå... Å skulle höras igen på morgonen.
30 minuter senare ringde det på portelefonen. Där nere var Nicke...
Han kom med soppa och massor med kärlek...
Han gjorde varm soppa, kokade te och tog hand om mig där jag låg och huttrade i tre dygn om jag inte mins fel.

Å detta var inte den enda gången som detta har hänt innan vi flyttade ihop.
Som när vi hade bestämt att Zebastian skulle vara hos sin pappa torsdag-söndag. På riktigt...
Första gången när han packade väskan och det blev verkligehet. En rutin...
Då kännde jag mig super ensam och var tom ledsen på kvällen. Då super sent...ringde jag till Nicke.
Jag vet att jag sa något i stil med att jag önskar jag hade sällskap.
Jag kommer sa han...jag kommer på engång..
Klart jag ville att han skulle komma och rädda min ensamhet.
Men sa så klart Nej... det går inga bussar och det är för långt för att cykla på natten. Å det får du inte heller för något kan hända dig.
30 minuter senare ringer det på porttelefonen. Å Niklas kommer upp. Han tog en taxi.

Alltså jag kan rabbla upp så många tillfällen han har gjort såna där super gulliga grejer.
Å nu kommer han hem...så nu ska jag tillbinga lite vuxen tid med honom...kanske med slutet av Walladerfilmen i soffan // MARIA MAROSKA