Om livet skulle vara en dans på rosor
Jag menar jag är ju trotts allt välldigt ärlig i mina vännförhållanden. Iof så kanske inte vänner kommer en in på livet som en kärlek gör? Dem lever ju inte med en 24-7. Men Nicke tjatar ju ofta nästan för ofta på att jag ska börja tala om hur jag verkligen känner. Inombords... FAN... Jag är så rädd att jag ska bli vek. Detta är mitt största problem. Detta är vårat största problem.
Jag säger en sak och menar en annan. Iaf när det gäller kännslomässiga diskutioner. Mår du bra. JA...Jag mår alltid bra...Jag är aldrig sur och jag är aldrig ledsen...Men så är det ju inte... Jag mår inte alltid bra och jag är fan fett sur rätt ofta och ledesen är jag ofta inombords. Jag är nog mest ledsen för att jag inte kan säga som det är på en gång.
Jag är som en bomb. Jag är BOMBEN!
Jag samlar på mig en massa och sedan smäller jag. Å det är då det går och H-vete här hemma. Jag tror att om jag skulle vara som Nicke och vara mer ärlig i vad jag känner och hur jag vill ha det så skulle det blir mkt bättre. Å skulle han sedan inte vara så jävla seg så skulle jag få ett liv med massa danser på en vacker rosenäng.
Finns det äns Rosenängar... Men vi kan ju lossas....!!
Jag skulle kunna tänka mig att mitt liv såg ut som en ingrid bergman buske. Kanske låter super konstigt...Men Rosen är vakert röd och inte alls så vass. Det jag vet om Ingrid bergman rosen är att den är tålig och är inte alls imot regn. Ingerd Bergman pryder mammas trädgård.
Hon har fått ett antal av dessa Rosor av mig när hon fyllt och det vart morsdag. Å dem växer och frodas än trots vårat konstiga klimat.
Nej jag vill att mitt liv blir mer lik en Bergman Ros. Men då gäller det ju att bli mer öppen i sina kännslor. Alltså jag är ju egentligen en kännslo människa långt ut i fingerspetsarena. Jag är inpulsiv och är inte rädd för att visa när jag är glad eller ledsen. Men sedan ska man tala om det med. Å då blir det ju bara skit av allt...
Som jag skrivit förr. Jag tror att mitt JAG kommer rasa om någon kommer mig för nära in på livet. En har lyckats och denne förstörde det med. En har lyckats få mig att tala EN men sedan förstörde denne så mkt...Fast mamma säger att jag pratade massor med kännslor innan med och att jag efteråt blivit mer tillsluten. Men livet innan tonåren då var jag barn... Jag var barn som tonåring med fast jag trodde att jag var mer vuxen än vad jag egentligen var. Men så tror väl dem flesta tonåringar. Att man är så jävla mogen...
Jag har igår lovat Nicke att jag ska jobba ännu hårdare på att tala om vad jag egentligen känner. Å att istället för att gå omvägar ska jag gå rakavägar med ärlighet på en gång.
Jag har lovat att jag skall börja med vardaglig ärlighet. Tala om när jag INTE tycker saker är okey. Å tala om när saker är okey med förståss. Men jag ska...Jag ska börjar med vardaglig ärlighet. Jag ska öppna locket på maria muslan...
Shit...
Men om mitt liv ska bli en dans på rosor med lite törnar lär jag börjar nu. Å inte när jag ångrar det sedan! // MARIA MAROSKA
om du åker till polen igen, lägg märke till skyltarna ;)
fin bild :)
jaa 3 veckor det är verkligen plågsamt, vi funderar på en helt anann stad :D får se
skoj med rosor är så fina
Nu ska jag säga vad jag tycker/tror i det hela - helt grundat på det jag läser och det du säger här:
Ja, jag tror ni får det mycket lättare om du försöker öppna dig och lätta ditt hjärta tidigare, innan du exploderar. Det är lättare att kunna ta det på ett lättare sätt då, att tänka efter innan man säger nåt osv.
Ta det lugnt och stilla, inte öppna upp hela Maria på en gång, utan lite i taget.
Sen en annan sak som skulle göra det hela lättare är ju om Nicke börjar bita ihop och inte skälla så förbannat. Tycker han inte om maten, nä men låt bli och ät och fixa nåt annat då. Gillar han inte besök som kommer, nä men gå o gör nåt annat då, skäll inte! Finns ingen anledning att skälla och bli otrevlig.
Jag förstår också att det är tufft, det är inte lätt att kommunicera, det är inte lätt att få ur sig sina tankar och känslor på ett bra sätt alla gånger.
Ni brottas både med att vara en stor småbarnsfamilj precis som vi + att ni nu också brottas med att bryta ett beroende. Det är inga små lätta bitar.
Jag finns här för er alla, bara att hojta så kommer jag! o jag vet att vi är fler som finns för dig/er.
Kram på dig!!!!!!
