Mariamaroskas

För att inte kränka någons liv ska jag fatta mig kort som fasiken. Men det känns ändå som om jag måste blogga om detta.
Ett barn fick åka iväg med soc igår
Ett barn kom till dagis med soc idag
Ett barn har en fucked up familjesituation av något slag.
Detta barn har jag alltid gillat. Detta barn har alltid tagit kontakt med mig.
Jag pratade om detta barn när jag kom hem från dagis igår kväll. Då detta barn alltid har vart nå´speciellt fast jag inte vet varför.
I morse när hon kom med Soc. Brast mitt moders hjärta...
(shit jag har blivit så blödig)
Jag grät JAG MARIA grät när jag gick med vagnen hem. Jag grät när jag ringde till Nicke. Niklas vi måste ta henne. Fan vi har det inte fett med pengar vi har inte fett med plats men vi ger fan alla våra barn fett med kärlek. Snälla Nicke vi måste göra något. Niklas sansade mig i massor... Maria detta är sånt som myndigheterna tar hand om...

IN MY FUCKING AS...tänkte jag...  Mitt "riktiga" första förhållande hade mkt med mynderheter att göra. Å jag vet...Det bryr sig inte om alla barn. DEM gör det inte...eller så gör dem det men alla barn platsar inte in i ramen NORMAL. Å dem barnen blir bort tappade på vägen. Det finn så mkt barn som ramlar i falluckorna och inte ses eller hörs.

Så jag traskade upp till familjecentrum!
Nu vet jag hur saker och ting funkar.
Jag har fått mer klarhet i att just detta barn kommer att få det toppen med sin familj i fokus.
Tack fan för det.
Jag pratade med dennes mamma en morgon och hon mådde verkligen inte bra. Hon var trött och less. Å man ser på henne att hon är slut.
Nu hoppas jag verkligen att någon kan hjälpa dem. För jag kommer aldrig kunna släppa detta lilla barn ur min hjärnbalk.
Jag kan fortfarande bli ap ledsen när jag tänker på detta barn...Tänk att bli hämtad av en okänd människa sova där och helt ensam på en plats man aldrig vart med människor man inte känner. Så utlämnad. Nu kanske det inte är så hemskt för ett barn. Att komma till utbildade jourfamiljer som vet precis hur man ska ta hand om ett barn i en kris. Barnen kanske bara tycker att det är bra att få komma och sova hos någon snäll tant eller farbror. Som kanske har någon söt hund eller ruffsig katt. Glass i frysen och film och gosigt bad.

Men jag blir så jävla ledsen när barn hamnar i kläm för att tex samhället inte kan hjälpa till när det inte går bra för en familj.

Jag tog verkligen åt mig... När man ser glada barn som egentligen kanske har en mamma som inte klara sig ekonomiskt eller en mamma som har det jobbigt psykist och sedan kan ingen hjälpa...
NEJ FY FAN...  // MARIA MAROSKA