Mariamaroskas

bla bla bla bla.... Å så var Alexander lämnad på dagis och jag gick endast och väntade på att vårdcentralen skulle ringa min mobil. Jonathan har fett med feber igen. Alltså jag har tröttnat rett fett på hans feber toppar var och varannan dag. Men jag ringde iaf Barnlabb och det gick bra att vi kom iaf. Det var ett stick i fingret och kom vi vid 10 skulle dem flesta barnen iaf ha lämnat labb. Dem flesta kommer tidigt, då man inte får ta sin morgonmedicin.
Så jag traskade sakta mot lasarettet och då ringde våran vårdcentral. Kan ni vara hos oss 11:15. Det kunde jag väl egentligen inte av mig själv...men det är tur att jag har min pappa. Å att Madde kunde låna ut sin bilbarnstol... TACK JAG ÄLSKAR VERKLIGEN DIG MADDE!! (dig med pappa)
Men iaf jag sprang in på barnlabb... Å min sötnos Jonathan ler så glatt till henne som stack honom. Han sket blanka fan i att han blev stucken i fingret och att dem tog massa blod från honom. Vi var själva där....det var som hon sa inga barn där efter 10.
Pappa kom och vi åkte till vårdcentralen.
Vi fick komma in på engång... BARNAKUTEN... misstänkt lunginflamation.... Så det var bara att ringa till pappa igen... Vänd!!
Å så åkte vi tillbax till C-lass.
Väl på Barnakuten kommer ett gäng läkare...  
 

Det var blivande läkare som följde med... Lärde sig...Så dem lyssnade och kollade...BRA tycker jag!!
Men doktorn som pressenterade Jonathan pressenterade honom på ett jävla idiotsätt...
Iaf enligt hans mamma....
Det slog mig rakt i ansiktet... Jag blev ledsen...Jag blev ap ledsen...Jag blev så ledsen så jag skulle kunna börjar gråta nu...  (men det ska jag inte göra)
Han pressenterade honom så här...
Det här är Jonathan och han har en CP skada... 
Vadå han har en CP skada... Har han en CP skada...Det är aldrig någon som sagt... Har han det?? Jag frågade inte äns...jag blev bara så ledsen i mitt moders hjärta. Alla läkare har hela tiden pratat om en förändring i hjärnan.
Om en syrebrist som dem inte vet vilket resultat den ger...
Å det enda jag tänkte på då...var min Littel J som dregglande rullstolsbunden pojke.. FY FAN!! Jag kunde inte äns konsentrera mig på vad dem sa där...
Dem stack honom igen och han log på i vanlig ordning... Det var bara som liten bebbo han gallskrek. Nu är han så nöjd när någon bara pratar med honom.  Jag var ledsen hela tiden där idag.... Tänk om han blir så då... Tänk om??
Kan det bli så??
Fan Fan Fan...men det är väl så här vi kommer ha det med Jojje... Resultatet av hans syrebrist kommer att hålla oss på streckbänken tills han blir stor...
Jag hatar det...JAG HATAR att jag inte kan ha resultatet i min hand...
Fan Fan Fan... // MARIA MAROSKA