När Alle fastnade i matstolen...

Hur många har någon gång fått sitt barn att fastna i en matstol!??
INGEN ELLER HUR??

Ring inte soc... jag fick loss honom. Fast med en såg...  som hjälp!

kom på att jag har väl inte bloggat om när Alle fastnade i matstolen. *skrattar*
Vi var hos mormor och morfar och ska äta lunch. Barnen ska ner i vagnar och sedan ska jag och mamma ta en promenix runt skälby. Det är mysigt att ta den promenaden med mamma. Å se och berätta historier som hon inte vetat om tidigare. Om vem man palla äpplen hos, vilken tomt vi genade igenom, vilken tant som jagade oss med kvasten och när vi gömde oss i hästhagen för polisen.
JA! Jag var mer vild än tam som barn.

Men iaf pappa hade gjort iordning godmat till Alle. Å han skulle sätta sig..Men han sätter sig utan att sätta i benen först. Utan ska som sitta på huk.
Det går inte att sitta så där säger jag...
Men vips så har han satt sig.
Ungen går inte att rucka varken fram eller bak.
Mamma får panik i vanlig ordning. Alle börjar då gråta.
Lugnar ner min mamma...Får du panik får Alle med panik. Så hon går för att hämta Jonathan och lägger honom i vagnen. Han gråter på en filt på golvet.
Där sitter alltså Alle...Kommer varken upp eller ner. Spelar ingen roll om om pappa med sin styrka försöker att benda ut sitsen. Nej han sitter fast. Om han ändå hade haft byxor på sig. Då hade han aldrig suttit så hårt.
Nu mera sitter Alle alltid med byxor på sig i matstolar
Där satt han FAST...
Pappa säger vi får såga ur honom.
Då börjar jag skratta... va vadå ska vi såga ut ungen.
Ja säger pappa! För där kan han ju inte sitta hela hans liv.
Å det stämmde ju så bra så... där kunde han ju inte sitta dag ut och dag in.
Alexander är inte ledsen han säger mer...
Alle sitter past... eller Lelle past mamma.
Ja, du sitter fast säger jag. Men snart skall morfar fixa så du kommer loss och kan äta din mat.
Ja mamma offa hälpa Alle.
Men när morfar kommer med sågen är det kört...Alle börjar gråta.
Jag tröstar och han slutar gråta... men är fortfarande ledsen...
Å vips så är ena benet loss... Om ändå andra med kunde lossna. Men nej Morfar får såga engång till.
Alle ringer hem till Nicke..
Alle past i stolen offa åga åååååhej å lelle äta.
Nicke fattade ju nada...men jag fick fylla i alla luckor. Han bara skrattade. Å vist skrattar vi åt det nu. Å så fort Alexander ska sitta i stolen säger han. Fötterna först!!
// MARIA MAROSKA

Kommentarer
Postat av: maddo

en tro de eller ej så har TOwas pappa snudd på gjort samma grej.. fast medTOwa i stolen! haha... så då kan du ju tänka dig att de gick som de gick...

jag läser och följer "min familj var dag.. så jag vet ni har de bra.. :-p puss & puss..=)

2008-10-29 @ 20:58:34

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0