PartyLite

Jag har vart på ljusparty hemma hos Vickan nyss. Det var riktigt trevligt måste jag säga. Mkt trevligt. Med massa härliga dofter och mindre härliga dofter med så klart...   ...Det var helt klart bra att jag gick. Fast jag i stundens minut när jag väl kom på att shit jag glömde det tänkte skita it. Men jag hade ju lovat vickan sedan länge att jag skulle komma.
Hur kunde det bli så här då?
Nicke kom hem efter lunch super trött. Snackade lite i telefonen med sina polare. Dem andra Wow spelarna skulle spela redan 18.
Nicke hade tackat nej då han tyckte att han skulle finnas till för familjen.
Jag tyckte ju att det är klart att han ska vara med. Vi förbreder grabbarnas säng gående.
Så jag hämtar barnen med moppe och när vi sitter och äter middag ringer Vickan.
Du kommer väl i kväll...
FAN FAN FAN....
Ja det gör jag...
Måste då berätta för Nicke att jag ska iväg... Klart han blev sur. Vi diskuterade inte äns en kompromiss eller liknande. Utan för mig var det ju självklart att något jag lovade för flera veckor sedan var viktigare än hans WOw. Det tyckte väl kanske han med kan jag tro men blev ändå besviken på mig. Å det är helt förståligt...
Men jag gjorde så gott jag kunde för att hjälpa honom och för att få honom på ett bättre humör. Jag tog med mig barnen när jag duschade. Fixade klart välling till båda och la i kylen. Jag fixade på dem pyjamas och gjorde så gott jag kunde. Mitt dåliga samvete fick ett spratt...
Men jag kunde inte säga Nej till Vickan.
Å va fan lite dataspel... vad gör det... Mkt kanske....men men. Det är ju iaf inte IRL.
NU är jag iaf hemma. Och Har köpt in en ny luckt till vårat hem. Sist jag var på party så köpte jag en välldigt behaglig lukt. Å det är även denna. Det får inte störa med våran astma... Det ska bara dofta till då och då... // MARIA MAROSKA








Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0