Mariamaroskas

bebisen lever och alla dem jag älskar lever... Men ett tag var jag till 99.9% säker på att jag skulle dö... Vet inte vad som kan vara värre än gallsten och inflamation i gallblåsan. Iaf inte i smärtväg. Jag har fött barn, jag har brytit ben i min kropp, jag har haft hjärtsorg men detta var brutalt.
Jag går på mindre än halvfart. Något som är ovanligt enligt mig. Inte äns jag är gravid går jag på halvfart inte äns på 80% utan livet rullar på i 100% alltid och för jämnan.
Men detta var helt sjukt... Det sjukaste jag vart med om...
Så hur ligger det till nu då.
JAG ÄR IAF HEMMA!!
Natten till inte vet jag...natten efter mitt första besök på förlossningen var jag tillbacks på förlossningen igen. Välkända ansikten denna gång. (Tack Sari för att du var där.... din närvaro fick mig att må bättre av någon konstig anledning)
Jag kröp här hemma innan jag väkte Nicke. Å då menar jag kröp...som i krypa...det som bebisarna lär sig efter dem lärt sig åla. Jag kröp från Zebastians säng. Som jag bytt till för att inte väcka Nicke med mitt ajande och ojjande.
Vet inte vad det är med mig och smärta men vi vill gärna vara själva. Jag låg på toa golvet tills jag tillslut insåg att här kan jag inte ligga.
Hade telefonerna med mig in på toa.
öhhhhhh ifall jag skulle dö eller nå?? För det var den känslan jag hade...DÖD!! SMÄRTA!! DÖD!!
Ringde min bror...min underbara bror. Han med dem stora musklerna som orkar med sin syster i smärt tillstånd. Han som är likasinnad. "rör mig inte men hjälp mig gärna"

Att klä sig var ju inget jag klarade själv så det var bara att ta sig in till Nicke. Som för ovanlighetens skull blev klarvaken på 3 sekunder. Han klädde mig...
Jag var som ett barn tog tyst imot all hjälp. Brorsan hämtade mig...vägledde mig för jag hade så ont så jag tänkte inte äns klart.

Förlossning...Personal...remsor...doktorer...smärtstillande...Å så vidare till avd 86. Kirurgavdelningen var inget att prata om eftersom jag har en 31 veckors bebis i magen.

Ketogan, voltaren, ketogan, voltaren, morfin, ketogan. Pencilindropp och Vätskedropp och Äntligen måndag.
Tid för akut ultraljud för gallan..
Gallstenarna var brutala...BRUTALA...Inflamation i gallblåsan och gallgången. Hejsan hoppsan kanske inte så konstigt med ett CRP på 180 som i vanligafall skall vara mellan 8-10.



Jag var i en dimma och jag är evigt tacksam för våra föräldrar. HUR I HELVETE KLARAR FOLK UTAN SINA FÖRÄLDARAR SOM STÄLLER UPP SOM BARNVAKT!?!??!

Nicke var med på dem viktiga undersökningarna.

Så till det faktum som kom. Specialistmödrarvården vägrar att plocka ut en bebis som enlig mätning väger 1.9
Kirurgen vägrar operera en gallblåsa som ligger vägg i vägg med livmodern. För mkt risker åt alla håll. Ni som undrar om titthålls operation så funkar inte det när man är gravid över en viss vecka...Mins inte i mitt rus av medizinus!!

Så det var bara att snällt vänta in dem vitablodkropparnas lopp för att laga min inflamation något så när.

Så vad fasiken gör jag då hemma med gallblåsan kvar i magen.
Min smärta är borta. Jag är öm men den är borta. Jag är trött och matt och jävlig. Känner mig inte tillräklig. Inte alls om jag ska erkänna.
Bebisen mår bra det tycker jag är mer än huvudsaken just nu.
Den 3 september ska jag tillbacks till specialistmotagningen och får även träffa kirurgen för samtal om hur jag mår. Så länge som möjligt vill dem behålla bebisen i magen och gallan med för den delen. Sedan när bebisen är ute och jag är läkt från det planerade snittet ska gallan ut med stenar och hela helvetet.

Vad gäller nu då...SKONSAM kost...vad är fan är skonsam kost när man inte vågar äta något!??!?!  På sjukhuset var det en annasak där lagar någon annan mat till mig. Dem beställde skonsamkost till mig hela dagen igår och jag hade inte en ända magsmärta.... Men hemma då? Då är det ingen kock som lagar någon skonsam kost till mig.

Jag har forskat och hört mig för iof. Men jag är för matt för att ha egen fantasi till att laga någon skonsam mat själv...
Allt under 40% är skonsamt tydligen...

Sedan är ju gallan kännslig för olika saker beroende på vilken person den sitter. FUCK!!
Får väl sova på detta....

Jag är iaf hemma hos mina älskade pojkar!! // MARIA MAROSKA