Mariamaroskas

det är fan da shit... det rockar mer och mer att följa föräldrar utbildningens alla   strategier.
Nyckeln till en bra förälder är positivt tänkande... Eller?

ÄÄÄäää skit samma att behålla sitt lung är fan nyckeln till det mesta. Att inte brusa upp att absolut inte gå på det här med att härja om saker man inte gillar...
Å vad fan menar jag med det då??

I vilka eller vilken situation hemma hos dig skulle du kunna tänka dig att ignorera negativt beteende? Det var den frågan vi fick som läxa tills nästa tisdag.
Min tanke var...Hur i helvete ska jag mariamaroska kunna ignorera negativt beteende.
Jag som ska styra allt med en järnvante på min högra hand? (eller något i den stilen)
Men jag har kommit på det...det finns massor i ens vardag man faktist kan ignorera.

Vi har i denna familj haft problem med det här med händerna i maten.
Jag är kontrollfreak och tycker att man SKA äta med kniv och gaffel och ett finger eller en hand i maten är bara FÖR fucking mkt.
Men jag har valt att ignorera det. Å tro det eller ej det funkar... vist fasiken kommer det ett finger lite då och då som hjälper till men då har jag flikat in med kommentarer i stil med.

~kolla kniven vill oxå vara med.

inte som förr (det eviga fucking tjatet)

~Använd både besticken, snälla sluta ät med händerna, en gång till jag ser händer i maten är det slut ätit, vi har faktist kniv och gaffel av en annledning, Snälla sluta ät med händerna, hur många gånger ska jag behöva tjata om det här med gaffel och kniv. osv osv

Är det konstigt att mina barn äter med fingrarna?? Fan man är ju inte riktigt frisk som morsa...

Alltså det är ju så svårt att förklara tycker jag men här om dagen
Satt Alexander och skrek på pottan. (inte grät)
Utan han skrek... Ghhhhaaaaa AAAahhhaaaaaaa whiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiii
Ivanliga fall hade jag bet honom att vara tyst och med all säkerhet hade hans skikit igen.
Jag hade väl sagt något i stil med

~sluta upp att skrika Alle, jonathan försöker sova. eller nu får du vara tyst...shyyyyy (med skapr ton)

Men jag ignorerade beteende skik!!

Nu är det ju inte BARNET man skall ignorera UTAN beteendet. Å då gäller det ju att behålla sitt lung.
(är det något jag är känd för så är det väl inte mitt lugn??)

Men hur som...så skrek han och jag ignorerade hans skrik och gav han positiv feedback för att han fixade pottan själv.
Gav honom närkontakt med hjälp av att tala om att det var snart dax att klippa håret och strök honom genom håret.
Vips så slutade Alle skrika och bad om få hjälp med att dra upp kallsonger och byxor.

Hade det vart en annan dag då jag inte lärt mig stategin att ignorera negativt beteende. Hade med all sannorlikhet slutat i kaos. Eller iaf att jag hade blivit sur och han hade tyckt att han skulle testa mig ännu mer.

Men jag tror verkligen på dessa strategier vi lär oss. Sedan väljer man ju själv vad man vill ta in och inte ta in. Det är ju som allt...
Fem minutersmetoder, belöningsstystem, konfrontation, kbt osv osv.

Men någon man nog måste ta en funderare på är iaf hur man är som förälder.
Utan att kritisera någon som läser detta så är det faktist rätt klart att om du som mamma eller pappa är en positiv förälder som ger ditt barn berömm, närkontakt och faktist ger ditt barn bra självkänsla. Så blir man än mkt mer harmonisk familj.

Sedan finns det ju absolut negativa beteenden som man absolut inte ska ignorera.

Om store bror jagar lillebror med köttyxan eller när barnen faktist gör något som man asbolut INTE accepterar.
Du väljer dina strider...

Att bevara lugnet har vart min svåraste läxa hittils.. Men det har funkat... Å vi har roligare än förr... // MARIA MAROSKA