Mariamaroskas

jag skall strax kasta mig i soffan...känner att jag behöver det. Väntar in Nicke som är på styrelsemöte.
Jag har i flera veckors tid tänkt och tänkt och tänkt... Diskuterat mindre...
Men ibland väljer jag att inte diskutera mina beslut förrän jag är säker på min sak. Ibland är jag lättpåverkad. Å det vill jag inte alltid skall styra mina beslut. Att andra skall få säga vad dem tycker och tänker.
Därför när Nicke kom hem i torsdags från sektionen så satt vi oss i köket...

Jag talade om hur jag tänkte och han lyssnade och gav olika förslag och lite så. Sedan sa jag...jag har helgen på mig. På måndag ska jag ha bestämt mig...

Om mitt beslut är en kvinnofälla...  
Nej min tid kommer med skulle jag vilja säga.

Jag har idag ringt ner till sektionen och sagt i från mig mitt uppdrag i styrelsen. Det känns bra och det känns som en sten lättat från mitt bröst.

Varför gjorde jag så här då?
Det finns bara en annledning och det är min familj går i första hand.
Jag känner att jag inte har tiden att springa på möten och inte tiden att engagera mig så mkt jag vill heller. Däför känns det som att saker och ting blir halv gjorda eller inte alls. Å det känns inte bra...

Jag har resonerat så här...
För att våran familj ska fungera till 100% behöver vi rätt så mkt barnvakt...iof bara periodsvis. Men nu kommer den här perioden. Å den enda som jag kan förlita mig på är egentligen min pappa. Men han är sjukpensionär och har ont. Så honom vill jag inte ha här hela tiden med tanka om honom. Även fast jag vet att han skulle göra det...
Nickes mamma ställer upp när hon kan men hon har egna intressen som tar massor med tid.
Mamma ställer oxå upp mer än gärna...Men jag tycker inte mamma ska sitta här flera gånger i veckan när hon kan njuta av tiden med pappa efter sitt skit jobb. ( vi tycker det alla att det är ett skit jobb)

Hur som...så när säsongen kommer för mkt barnvakt får jag panik...Jag får panik för att Jonathan är sjuk 7-24 i veckovis. Sedan i oktober har han haft 4 veckor frisk tid. Det är nästan så man kan slå klackarna i taket för dem 4 veckorna.

Nicke börjar sin Amerikanska fotbolls säsong med träningar och läger. Något jag absolut inte äns tänker oponera mig i mot för det är hans grej.
Det kommer bli träningar flera gånger i veckan...

Vi har nu våran föräldrar utbildning + att vi behöver barnvakt var tredje helg när jag jobbar och Nicke har match eller träning.

Jag känner att det är INTE okey att lämna bort mina barn så mkt även fast det är till våra föräldrar. Det är inte bara en gång i veckan... det kommer bli flera gånger i veckan.

Varför jag inte låter Nicke backa i vårat fackliga engagimang (eller hur det stavas) är inte ett dugg konstigt tycker jag. Han sitter med i styrelsen sitter där nere på heltid just nu och brinner för det med kropp och själ. Det är inte ett dugg konstigt.
Han har erbjudit sig att baka...men jag har klart och tydligt sagt NEJ!!

Om det är meningen att min tur skall komma så gör den det sedan. Kanske sen...jag ska väl som alla andra minst jobba 20 år till inom kommunal. Så jag har nog tid på mig jag med....

Å jag tänker inte sluta vara fackligt engagerad bara för att jag inte sitter med i styrelsen.
Jag kommer gå på våra ombudsträffar och jag kommer gå på våra medlemsmöten. Jag kommer ha kvar min nominering i valet av valberedningen.

Jag kommer att göra min röst hörd på min arbetsplats och jag kommer fortfarande engagera mig i samtal som gäller den röda politiken och fackets underbara hjälp man faktist kan få. Det folk inte förstår så här i morderna tider som 2009 är att man måste engagera sig lite själv för att få... 

facket är vi...vi som jobbar...vi som vill ha bättre arbetsvilkor...vi som verkligen VILL ha ett bättre avtal och tryggare på jobbet!!

NEJ PEACE LOVE AND UNDERSTENDING...// MARIA MAROSKA