Mariamaroskas

Hur är det här med vänner egentligen?

Jag kan ju med handen på mitt hjärta säga att jag lyckats mkt bra med att få en underbar vänskaps krets.

Det är faktiskt inte så där jätte vanligt att man hittar nya vänner när man blir äldre. Utan att man faktiskt håller ihop med dem man känt sedan ung.

Alltså det är klart att man hittar nya vänner det är väl inte riktigt det jag menar. Det jag egentligen menar är väl att det är svårt att leta efter vänner eller kanske tom komma in i ny vänskapskrets när man blir äldre.

Som vårat sammansvetsade bäckby gäng, vi är 10 olika individer. Men som häckat ihop sedan vi var barn. Vissa redan från tidiga skolåren. Men summa summarum har vi hängt ihop sedan vi gick på högstadiet i princip. Vi har lärt oss gilla varandras dåliga sidor med.

Jag förstår när folk har svårt att komma in i vårat gäng. Även fast vi verkligen är snälla och öppna och glada. Men det är mkt interna skämt, vi har massor med minnen ihop.

Kicki är ny i vårat gäng.

Hon är väl egentligen den enda som hängt med ett tag nu. Jag tycker det är mer än härligt.

Men nu är ju frågan....

Är vi dåliga vänner för att vi inte bjuder in andra att umgås vid våra tillställningar. Eller är det mer än okey att inte bjuda in våra andra vänner i våra traditionella tillställningar. Vi träffas ju faktiskt regelbundet varje år.

Någon fyller år...Någon bara bjuder för att vi skall ses osv.

Sedan kommer det här fenomenet ytliga vänner....  Kan det vara så att vissa känner sig utanför....kan det vara så att vissa bara har ytliga vänner.

Kan det verkligen vara så...? Jag vill inte äns tänka tanken att det kanske finns folk där ute bland mina ytliga vänner som bara har ytliga vänner.

Som inte har den här bästaste kompisen.

Jag tror att jag är mkt lyckligt lottad som faktiskt har vänner som respekterar mig som jag är. Som tar mig i med och motgång.

Jag försöker också vara en bra vän. Så gott jag bara kan...

Sedan har vi ju dem som går på våran jord och bara förmedlar negativ energi. Som bara gnäller och gnäller och det finns inget bra i varken det ena eller andra. Jag har super svårt att umgås med folk som inte kan tillföra något positivt. Jag har svårt att umgås med folk som inte utstrålar något positivt.

Jag har försökt så många gånger att vara med folk som har den negativa inställningen till livet. Men det tar för mkt energi från mig att umgås med dessa människor. Jag försöker verkligen verkligen hitta något positivt hos dessa människor....

Jag tror alla har stött på denna sortens av människa...kanske tom någon upplever mig så?

Det är verkligen den jobbigaste vännen. Det är vännen som inte kan se något gott i livet. Som bara hittar fel i allt och alla.

Nej det bästa är nog att tillföra massor med positiv energi runt om kring sig. För hur det än är så är det ju upp till mig som vän att ta mitt ansvar för vänskaps relationen. Sedan är det så skönt att man har vänskaps relationer utan krav. Det är dem bästa.... Där man kan få vara precis som man är.  

Har man negativa tankar eller negativ inställning till livet ska man ta hand om det först...Annars kan man kanske bli ensam...??

Nej massor med positiva tankar till folket // MARIA MAROSKA