gårdagen var väl lite så
där halv jobbig med allt snö överallt... Men det var ju helt meningslöst att det äns snöade igår. För det mesta är ju borta idag. Sånt trist väder för ingenting.
Jag tror jag börjar dagen med ett inlägg om föräldrarutbildningen Cope.
Vi var en skara på ett rätt stort antal föräldrar som anmält oss till denna Cope utbildning för barn från 3-11 år. Dem har två till föräldrarutbildningar för dem med barn från 0-3 år och sedan för Tonåringar. Jag ska helt klart anmäla mig till tonårsgruppen om den finns kvar när Zeb är 12.
Första träffen var mkt information om kursen och presentation om var och en och våra familjer. Det var några ansikten jag kände igen från öppna förskolan. Andra var helt okända själar. En del föräldrar hade helt klart låtit familjesituationen gått för långt. Med de jag uppfattade om deras familjer och problem. Medans andra var där som jag..för att få verktyg till att bli en gladare mamma. För hur det än är...
Så är det så här!!
(å detta är inget jag lärde mig igår)
Att om vi föräldrar är på ett sett får vi barn som söker uppmärksamhet blir trottsiga och vi som vuxna säger att våra barn är jobbiga.
Men det är så här... Våra barn speglar sig från hur vi är som föräldrar.
Sedan är det ju så...trots hör till barn. Å vanligt trots och prövningar gör alla barn hur glada föräldrar man än har.
Ni som har barn...har ni vart med om situationen när man har en tid att passa.
Man börjar själv stressa... Å vips så förändras sitt underverk till ett monster!!
Barn känner ju verkligen av sina föräldrar...
Jag är ur usel i situation stress... Då "herrjar" jag vilt med mina barn och blir sur för att dem lägger sig på golvet eller går in i sitt rum och smäller igen dörren och tänker inte alls hänga med på nå läkarbesök eller vad det nu är vi har tid till.
Skynda dig nu...klä på dig jacka...men har du inte klätt på dig jackan än...men hörde du inte vad jag sa... snälla kan ni inte hjälpa varandra ser ni inte att mamma har händerna fulla... osv osv.
När vi inte har någon tidspress här hemma rockar vi fett.
Jag märker klart och tydligt på mina barn att dem känner av mig för att se hur dem ska vara...
En glad mamma med Cope tänk i ryggmärgen ska jag bli...SÅ det så!! // MARIA MAROSKA
Jag tror jag börjar dagen med ett inlägg om föräldrarutbildningen Cope.
Vi var en skara på ett rätt stort antal föräldrar som anmält oss till denna Cope utbildning för barn från 3-11 år. Dem har två till föräldrarutbildningar för dem med barn från 0-3 år och sedan för Tonåringar. Jag ska helt klart anmäla mig till tonårsgruppen om den finns kvar när Zeb är 12.
Första träffen var mkt information om kursen och presentation om var och en och våra familjer. Det var några ansikten jag kände igen från öppna förskolan. Andra var helt okända själar. En del föräldrar hade helt klart låtit familjesituationen gått för långt. Med de jag uppfattade om deras familjer och problem. Medans andra var där som jag..för att få verktyg till att bli en gladare mamma. För hur det än är...
Så är det så här!!
(å detta är inget jag lärde mig igår)
Att om vi föräldrar är på ett sett får vi barn som söker uppmärksamhet blir trottsiga och vi som vuxna säger att våra barn är jobbiga.
Men det är så här... Våra barn speglar sig från hur vi är som föräldrar.
Sedan är det ju så...trots hör till barn. Å vanligt trots och prövningar gör alla barn hur glada föräldrar man än har.
Ni som har barn...har ni vart med om situationen när man har en tid att passa.
Man börjar själv stressa... Å vips så förändras sitt underverk till ett monster!!
Barn känner ju verkligen av sina föräldrar...
Jag är ur usel i situation stress... Då "herrjar" jag vilt med mina barn och blir sur för att dem lägger sig på golvet eller går in i sitt rum och smäller igen dörren och tänker inte alls hänga med på nå läkarbesök eller vad det nu är vi har tid till.
Skynda dig nu...klä på dig jacka...men har du inte klätt på dig jackan än...men hörde du inte vad jag sa... snälla kan ni inte hjälpa varandra ser ni inte att mamma har händerna fulla... osv osv.
När vi inte har någon tidspress här hemma rockar vi fett.
Jag märker klart och tydligt på mina barn att dem känner av mig för att se hur dem ska vara...
En glad mamma med Cope tänk i ryggmärgen ska jag bli...SÅ det så!! // MARIA MAROSKA
Kommentarer
Trackback
