Jag blir mer och mer sugen på sommaren...

Å jag vet ärligt inte varför? En tanke var att den här vintern har verkligen sugit fett hårt. Det blir ju aldrig någon riktig vinter. Där det är massor med snö och den faktist ligger kvar där. Så man kan plocka fram kälkar, boben, skridskor och hela ballunsen. Jag vill inte ha den här lossas vintern....

Jag vill ha den fast då ska den komma för att stanna och stanna i 1-3 månader. Där det är snö så det lyser upp kvällstid. Inte en gnutta gräsmatta eller asfallt skall synas.
(kanske på bilvägen då)
Det ska vara kallt...Men inte snorkallt. Det ska vara en härlig kyla och en sol som lyser för att man ska hålla sig glad och varm när man är ute på vinteraktiviteter med sina barn. Eller med sig själv om man inga barn har.
Det ska vara kallt nog så märlaren fryser till tjockaste isen för den som vill åka på isen.
Själv så går jag INTE aldrig ABSOLUT inte ut på någon is.
Inte äns under pistolhot. Då dör jag hellre...
Jag är livrädd för två saker här i livet. Å det är att isen skall brista under mig och att jag ska dö om jag sövs. SÅ dem två sakerna gör jag allt för att undvika faktist.

Det snöar här just nu... 
Jag mins när Zebastian var...ja.. inte vet jag fem år kanske? Å den vintern var det verkligen vinter. För då fick jag ta fram ett par gammla vinterbrallor för han älskade att vara ute och dem han hade haft på sig innan var kalla. Så vi gick och satt på oss varmare och nya kläder och packade med oss varm choklad. Å han åkte skridskor så fort det fanns ledig tid. Å tom skridor dem vintern. Men nu är ju frågan 04 eller 05? Å inget datum finns på varken kortet eller mappen som jag hittade vinterkorten i...
Ja ingen ordning var det förr..
  Men jag längtar iaf efter sommaren...Efter Jordgubbar, glass och grädde. Efter kalla sommar drinkar och bad och massa liv och rörelse runt oss. Jag längtar efter tiden då man faktist träffar sin släkt, vänner och sina grannar mer än någonsin. Alla är ute... Det stojjas och barnen är alltid glada. Å gnäller aldrig på varför det är så kallt när man kommer ut.
Ska det vara så ska det vara på riktigt. Å än så länge känns iaf sommrarna påriktigt... // MARIA MAROSKA


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0