Mariamaroskas

å tala om hur dum dristig jag är... I vanlig ordning pallar inte min mage med massa onyttigheter och mjölkmat. Men ÄNDÅ ska man försöka... 30 år och förstår inte bättre. Så här har jag haft sedan jag var... ja typ 14.

Det började när jag skulle gå och lägga mig. Det här sjukt onda kommer så jävligt att jag har ont i både mage och långt bak i ryggen. Gallan kanske? Det är väl den som reagaerar när man inte ätit så bra mat va?
Shit sånt här borde jag kunna...
Jag jobbar ju ändå inom vården..
Men jag lär mig aldrig...jag borde lära mig. Någon gång.
Jag menar... Vi åt fil och flingor till frukost. Ostmacka...  Jag åt lite choklad innan hab mötet...Vi åt Brugerking till lunch. Vi åt yoghurt till mellis... BRA...redan där skulle jag har stoppat.
Men är huvudet dumt får kroppen lida... Eller hur är det man säger?!?
Nej sedan åt vi relativt flottig middag... Inte mkt grönsaker...lite salladsblad och tomat. Cola till det med...
Sedan kastade jag i mig en liten skål med Chirre och drack ännu mer Cola till Let´s Dance. Plus att jag hittade 7 pollisar i skafferiet i en av reklamerna... Sedan var det kört...
FAN!! SÅ i natt har jag då haft en sånt där jäkla anfall...
Jag föder hellre två barn än att ha dessa anfall. Å då säger jag det inte för att bloggen ska låta bättre... Utan för att det är så...
"kanske skulle ringa doktorn?!"
Anfallen då... Ja... det gör så jävla ont så man tar sig knappt någonstans...Å när man väl tar sig upp så vandrar jag fram och tillbax i vardagsrummet eller i badrummet.
Jag vet att om jag spyr så blir det bättre... Men det är ju så jävla vidrigt...
Gick och la mig i fosterställning med vetekude på ryggen och värmedynan på magen...
Det blev bättre eller nej det blev det inte... det blev varmt och det känndes bättre.
Kravlade mig upp... halv två. Då hade jag legat och vridit och vändigt mig i två timmar...
Illamåendet kommer... dax att förbreda sig psykist på spyor...
Å så spyr jag... Å så spyr jag för att jag spyr...å så spyr jag för att jag måste och då måste jag spy för att jag spyr. Å så spyr jag för att jag snyter ut spyor från nästan...Å då måste jag ju självklart spy för att jag spydde.
Sammtidigt som man har kramper i magen och magen är uppblåst som en ballong... Å så där höll jag på i 2½ timme.
"jag borde nog ringa doktorn!?"
Å så tillbax till sängen... Värme kudde och ihopkrupen som en bebis. Så.. nu ska jag lova mig själv att aldrig mer ha eller äns tänka mig att ha sådana här dagar. Vet jag att jag ska äta chirre och halv flottig middag så kan jag ju faktist ge fasiken i mjölkprodukterna och burgerking.
Jag blir ju så här ibland när det gäller bara för mkt mjölkprodukter...då är det inte så där jätte farligt...Men det är iaf förjävligt...
När jag stod där över toan tänkte jag....
"nej nu ringer jag ambulans...jag dör... Men Maria...ingen dör av magont... fan Maria va dum du är... varför ska du äta på detta viset... att du inte lär dig... ÅÅÅÅ shit jag svimmar av smärta... Å nej nu spyr jag igen... 112 är det man ska ringa va?...Ska jag väcka Nicke... men vad ska han göra då? Doktorn kanske skulle ha nå bra medicin för detta? Å shit...nu måste jag spy igen... fan fan fan va ont det gör...!"
En timme låg jag kvar i sängen....sedan var det dax igen... Jag kravlar mig ur sängen...det är helt sjukt hur svårt det ska vara att ställa sig upp...men envis som synden står jag på benen och tillbax för att spy och att sedan spy för att man spyr...
Sedan fick jag nog... En värktablett... (i hemlig valör)...en påse samarin... och en varmdusch. Så ojade jag mig tillbax tillsängen.
Vet inte hur länge jag låg där förrän Alexander tyckte det var dax att vakna. Jag går upp... Känner mig forfarande helt jävla uppblåst men har inte ont...
Idag blir det ingen mat... tänkte äta rester...men nej... Det vill jag inte... nyponsoppa eller något i den stilen. Tänkte nästan ett tag att jag skulle ta kidsen och gå till konsum när det öppnar...men det är typ snöstorm. Det är ju inte upplagd för...snö storm. Jag är inte upplagd för att gå ut överhuvudtaget...
"jag ska ringa doktorn på måndag..." 
Eller? Allt ordnat sig... // MARIA MAROSKA