Mariamaroskas

hopplöst....eller är det jag som är hopplös? Det kvittar... jag är så jäkla kass på att hålla reda på mina nycklar. I alla år...har tappat nycklar till hög och vänter om mig i hela mitt liv. 
SÅ GE MIG ALDRIG EN NYCKEL...Å BE MIG HA ANSVAR ÖVER DEN!! OKEY!!


Jag kastade mig ut från hemmet idag. Kastade upp Jonathan på höften och ropade på Alexander.
"skynda dig nu morfar är redan här"
Låste dörren... Å sedan halvsprang jag ner med ena ungen på höften och andra i handen.
"shit tänk om vi skulle ramla ner för trapporna...dax att varva ner kände jag"
När vi kom ner hade min älskade pappa kört fram bilen redan... Ambulansen hade kommit före honom i en jävla fart...Så han hängde på när dem ändå hade öppnat grinden.
Men det var inte så brottom när dem väl kom fram till rätt trapp visade det sig... Skönt!! Men det är så det kan vara när folk börjar bli till åren. Tur att det går fort när man ringer 112 iaf.
Sprang tillbax upp till oss för att hämta soporna....dem var bara tvugna att komma med ner till soprummet. Även fast vi bara har 1½ blöjbarn nu så blir det en del... SOM LUKTAR APA!!
Lämnar soporna och får skjuss till C-lass och sjukgymnasten och arbetsteraputen.
Pappa och Alexander hämtar oss efter ca 45 minuter.
"donalds mamma snälla"
Klart jag är snäll...världens snällaste men det blir Burger King istället.
Jojje somnar i bilstolen så jag bär upp den, maten och Alexander för tre trappor...

NYCKEL JÄVLARNA ÄR BORTA!!!

River ur skötväska...allt jag har i alla fikor...ringer pappa...

Fan pappa kan du kolla om mina nycklar ligger i dit baksäte... på bilen. Dem har säkert ramlat ut... RING MIG...jag fortsätter leta här...

"tankarna viner i min skalle...vart var jag, hur var jag, fan för att jag ska stressa, jag blir tom arg på Nicke som inte äns är hemma...tänk om han ändå kunde vara med mig såna här dagar...då hade jag inte tappat nycklarna för då hade jag inte äns tagit upp dem eftersom han alltid låser... fan fan fan.... vart är dem, har jag tappat dem på hab, nej... "

Mobilen ringer...
-Maria du glömde dem väl inte i soprummet i dörren där hemma??

"gjorde jag det? Hade jag dem i dörren och lämnade dem där... vem var efter mig... ANKI... ANKI var efter mig..."

-Pappa jag ringer dig snart...jag ska springa till Anki hon bor här på våran gård och gick efter oss med sina sopor...

Anki var hemma och hade självklart tagit hand om mina nycklar men hon hade lämnat dem till sören...

Jag kastade mig tillbax upp i våran trapp. Alexander...fick följa med mig medans Jojje satt och sov i bilstolen.
Vi sprang ner till kontoret på hörnet...

Fan Sören hade gått på lunch rast... FAN FAN FAN.... en timme...ska vi verkligen vara i trappen en timme. Maten kommer bli kall..Jonathan kommer vakna hysteriskt hungrig...

ÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅ!!!

Vi gick tillbax upp till oss. Jonathan satt vaken...lekte med reflexen som hänger över honom. Nöjd som bara den...
Jag började göra mysigt framför våran dörr. Satt Alexander på min kappa... När jag ställde mig upp för att hämta Grannens bob som skulle bli vårat bord såg jag Sören gående på gården...

- Alexander vänta här...vakta Jonathan...mamma kommer snart...Sören går där nere och han har mammas nycklar... VÄNTA HÄR....

Jag sprang verkligen ner för mina trappor.... Hoppade verkligen över dem tre sista trappstegen och hoppade.

Andfådd ropade jag...på Sören. Men han hade inte mina nycklar...dem hade Bengt... Å han var inte hemma... VADÅ INTE HEMMA!! Han skulle iväg någonstans med tog mina nycklar...

"men helvete... fan fan fan... man får svära när man är arg...å speciellt i sina tankar"

Sprang tillbax hem... Öppnade porten där nere...
-Alexander...går det bra
- Aaa mamma vi leker reflexerna
-mamma springer till Bengt och kollar om mina nycklar är där. Sören hade varit emd våra nycklar till Bengt..
-vem Bengt mamma?
-Han som bestämmer här där vi bor
-Han bor?
-Mitt i mot oss. Mamma kommer snart... Vakta Jonathan du är super duktig...
-Aaaa inte gå någonstans mamma Alle Jojje väntar här.
-Bra...Mamma älskar dig...
-pappa älskar dig mamma han sagt mig
- Ja Alle mamma vet...kommer strax


Kastar mig över gården och upp till Bengt...

"snälla sig att han är hemma, snälla säg att han är hemma, snälla säg att han är hemma"

Bengt var hemma!!!!

-Men Maria Maroska där...det är inte första gången dett händer... Hur ska du lärar dig att hålla reda på dina nycklar. Det enda som är bra när du tappar dem är ju att vi börjar känna igen dem.
-Tack fan du är en klippa...jag måste rusa smågrabbarna väntar i trappen. Du är bäst Bengt...ses nästa gång jag tappar nycklarna...  

"han såg rätt trött ut... han jobbar ju natt eller iaf super tidiga mornaroch i stockholm så jag kanske väkte honom eller om han nyss kommit hem och var super trött... han har lite konstiga arbetstider den karln"

Så summa sumarum...Jag önskar att det var cyber tider 2030 eller något och alla hade ett datachip inopererat i sin hand som passade till sin hemma dörr. hahhaaaa  
Då skulle jag inte tappa det så länge ingen högg av mig handen...

Med kall mat i magen ska vi nu kolla på Landet för länge sedan och lillefot. // MARIA MAROSKA