Mariamaroskas

Jag måste bara säga...att jag kan bli galen...på mitt stora barn ibland. Jag är helt förkrossad när det gäller Zebastians sätt och attityd mot mig. Han tycker helt ärligt att jag kan dra åt helvete...Å hållt på i tre dagar nu och talat om vilken jävla dålig familj han har...För Vi hatar honom...Ingen av oss här älskar honom. Vi har för stränga regler..Å går tänkte han stanna ute och dö i e snödriva...
Iförrgår hade Nicke ett samtal med honom på 1½ timme.
Han påstår fortfarande att vi inte gillar våra barn för vi inte har nå tvspel och så har vi regler på datorn och så har vi äckliga regler överhuvudtaget...Han får ju inte göra något.
Han skall minsann stanna kvar hemma hos hans pappa nu och aldrig mer komma tillbax till oss. För hans pappa är mkt mkt snällare än oss. För han har faktist både playstation 2 och 3.
Å där får man spela hur mkt man vill...

Det gör mig galen... Inte att Zebastian är som han är...men att han väljer att vara hos sin pappa för att få spela. Eller han väljer inte heller det är vi som valt att han skall vara där varannan vecka. Det är jag och hans pappa som valt det. Nu är hans pappa en jävligt snäll pappa. En pappa som är alldels för snäll...

Å om jag var barn skulle jag oxå vilja vara hos den förälden som älskade att sitta i soffan och spela tve spel från morgon till kväll. Åka på roliga bilgrejer och bara ha kul.

Här hemma är vi ju helt åt andra hållet...Här ställer vi krav på varandra, vi begär att alla ska visa respekt och att regler skall följas för att man skall få göra det som är roligt. Regler är ju regler...Så är det...
Här hemma har vi belöningsystem för att man ska få...tex spela. Å sköter man sig inte..Så blir det inget spela...eller tv eller vad det nu är man spelar om.

Danne har väl med regler...men danne är inte lika sträng.. eller han har inte samma regler. Eller så är det kanske så att man inte straffar dåligt beteende??

Jag blir iaf helt galen på honom...Å han blir galen på mig.
Men jag har börjat att tala om vad jag känner när han börjar bråka...

Å jag menar nu inga vanliga trotts bråk...utan när han blir helt GALEN... Det är inte många som sett min underbara 8 åring på detta vis men dem som har det blir chockade att den fina killen kan. Men nu har han kunnat för många dagar...

Jag vänder och vrider på allt...försöker se saker positivt som man ska. Men hur kul är det då...när den ena saken går sönder efter den andra. När dörrar smälls igen och inget straff i hela världen inte hjälper.
Han bryr sig inte längre om man drar bort tv, dator, godis, kompisar och ger honom rumsarrast för han ska ju iaf hem till sin pappa sedan som älskar honom för han fick faktist ett playstation 3 i julklapp.
Å av oss fick han bara massa skit och biokort....

Jag ger honom tid... Heldagar på bio...jag ger honom mitt hjärta och talar varje dag om hur bra han är...
Men han säger iaf att han är så jävla värlelös och ett pucko...hmmm jag har aldrig kallat honom pucko...Å jag har fan aldrig sagt att han är världelös...

Nej det ska bli så jävla skönt när den här föräldrar utbildningen börjar till våren... Det ska bli min livlina till mitt barn.

Å jag vet ju att någonstans så är regler och rutiner A och O för ett barn. Å kärleken jag ger till honom är äkta..Å jag vägrar att köpa mina barn kärlek.
Kärlek ger man med sin tid...inte med saker... // MARIA MAROSKA