Ett tag trode jag

 att jag dödat pappas gräsklippare för alltid. Nicke ringde och väkte mig strax efter två. Då var dem äntligen äntligen på väg hem från stugan. Jag kastade i mig en macka och sedan ut för att klippa gräset. Kände att jag behövde få det gjort innan dem kom.
Gav gräsklipparen mat... I formen flytande.
Gasa igång den....Brassa på ca 25 meter sen dog den... Den dog.. Jag hade dödat en av pappas grejer. Inte för att jag var speciellt rädd för att han skulle bli arg. Utan mer för allt jobb jag gav honom med att laga eller kolla vad som skulle lagas.
Pappas granne Håkan kom som en räddning. Du får låna min... Han kollade på pappas då döda gräsklippare... Maria jag vågar inte dra och mojänga för mkt.
Fuck... Han som bygger om allt hemma i huset...Han borde ju kunna... Men.. NEJ...något satt helt fast.
Jag brassade runt med Håkans gräsklippare å då kom min familj.
Kanske inte blev det välkommnande som dem hade tänkt sig. Å inte jag heller för den delen. Jag skulle ju vara klar och jag skulle ha fixat klart inne. Med lite fika...
Jag fick dock hjälp av Alexander och klippa klart det som var kvar...


När jag jag lagade Middag kom pappas polare Gunnar. En välldigt händig karl. Det vet vi sedan långt innan. Det inte pappa kan så kan Gunnar. Å min pappa kan det mesta. (jag skryter om min pappa nu bara så du vet)
Jag talade om för Gunnar att jag dödat pappas gräsklippare...
INTE DÅ...svarade han bara...

Han ut i garaget och fixade liv i gräsklipparen... DEN LEVER!! Å Gunnar är våran gräsklipparupplivare... !!!
Jipppiiikajjjjej!!

Så idag blev Gunnar min räddare.... Eller egentligen är Nicke min räddare...Iaf från Ensamheten // MARIA MAROSKA

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0