Mariamaroskas

17:10 kom vi ut till stugan. 19:10 åkte vi hem. Då hade jag fått nog av skogen och alla dess jävla äckelkryp.
En fästing jävlen kröp på Jojje....Å Alle var helt myggbiten. Jag själv började jaga äckliga kryp efter ca 1½ minut. Det var ungefär så lång tid jag pallade med att inte ogga om äckliga saker.

Det lustiga är... Skulle inte stugan vara en stuga utan ett hus. Å det inte skulle vara så jävla lantligt. (enligt mig och mina normer)  skulle det gå perffa.
Det funkar inte med ett gammalt hus och massa gammla saker och massa äckliga saker...

fast det är fint...det är underbart fint. Å mina familj älskar att vara där... jag själv avstår mer än gärna.
Å jag är glad att Nicke åker dit med våra barn så dem slipper vara som jag...

Å egentligen förstår jag inte varför jag blivit som en galen stadsbo i skogen...??
Pappa och Mamma har aldrig dalltat med oss när det gäller skog och natur. Pappa är ju från Norrland och där häckade vi ju flera gånger om året när vi var riktigt små. När vi började skolan var det 2-4 veckor om året. I stan och i stugan. Utan rinnande vatten och ja...

Jag är nog rätt töntig... jag är en vanemänniska och även när det gäller i vilken skog jag är...

I finland har vi hus... men jag kan säga att jag märker inte småkrypen på samma sätt. Även fast det med är landet. Mer landet än i Nicke´s stuga. 

Nej tacka veta betongens djungel.
Iof så ser vi skogen från vårat vardagsrums fönster. Å Zeb är ofta i skogen och leker. Men inne i stan har alla småkryp säkerligen dött av alla avgaser eller nå i den stilen??

NEJ jag fick pussa på mina skogslortiga barn. Å jag fick go mat... Jag fick mina kropp omsvept i Nickes famn. Å jag överlever tills dem kommer hem...  // MARIA MAROSKA