När barn får sina underbara utbrott jag har själv lust att kapitulera från jordens yta....


Men jag börjar bli mer och mer klar i att ordspråket
"småbarn små bekymmer och stora barn stora bekymmer"
Min lilla gris på 9 år blir ett monster i mellanåt.
När folk klagar på sina barn mellan 0-7 år får det mig att lee inombords. Jag tänker bara lite fint.... "vänta ni bara"
Sedan stöter man ju även på dessa mammor runt omkring sig som tror att deras barn aldrig ska göra en fluga förnär. Å när jag berättar om min stora grabbs utbrott så tittar dem ibland på mig som om han skulle behöva medicin för adhd eller något i den stilen.
När våra små gnäller eller gör sina små utbrott så ler jag även åt dem. Tänker... tjura du dina utbrott kommer bli värre eller de du krigar om nu kommer vara större om några år.....
Det är ju så att jag har lättare att säga NEJ med vetskapen om att det är lika bra att vara tydlig i sina nej. Visa vem som bestämmer och vara ett lag med min sambo.
När någon av dem andra gråter och tror dem ska få sin vilja igenom blir det lixom mkt lättare att acceptera deras gråt. För man vet att värre saker kommer hända och ske....

Zebastians fina raseriutbrott idag var för mig enkelt...men för honom jävligt jobbigt. Jag bad honom att fixa en grej.... En lätt sak men som inte han hade tänkt göra alls. Å det slutade med att grannarna tittade ut från sina balkonger och tjurgubben på mitten tittade ut i trappen på honom...

Jag själv tog det lugnt...
Pappan i sandlådan flinade lite fint till mig och nickade som om han tyckte synd om mig eller om mitt barn eller han kanske tyckte situationen blev jobbig att se på...

Efter min kära föräldrautbildning har jag lärt mig att fokusera mer på det viktiga. Å säga till när det verkligen måste sägas till....

Även jag har mina brister...

Men iaf... Han kastade sin hjälm där ute...skrek i trappen. DÅ gick jag in och HYSSA hårt åt honom!! Det accepteras inte...
Ja han var helt super arg...galen är fel ord... för det var han inte. Han var arg...

Alle tittade på mig...Å säger...
Mamma jag tror Zebastian är arg...
Gick till sandlådan och började leka.
Jonathan blir ledsen av höga ljud och även idag i trappen. Så jag gick ut på gården och lät Zeb härja loss i måttlig dos dock.

Det pinsamma är ju att grannarna tittar ut. När han bli arg skulle man bo på en öde ö där endast djuren och vattnet hör honom...skogen och löven... Ja ni hajjar!!
Han skriker inte så mkt han härjar mest... Saker låter... som cykelhjälmar kastas och han sparkar på saker. Dock som är hans egna.
Så nu stor båda cyklarna låsta i stället...Jag har nyckeln...
Han får snällt ta av sina sparpengar och köpa en ny hjälm. Jag köper inte något som han haft sönder med flit. Nog för att hjälmen inte har någon spricka men om han skulle ramla på cykeln eller skateboarden så hjälper den inte till 100%
Fast allt sånt här som köpa nytt och ge mig nykeln tar jag när han kommer krypande tillbacks och vill ha den här kärlek...Å vara den här fina killen han egentligen är.

Sedan blir han ju ledsen.... Gråter... tycker att allt är mitt fel... Då gick jag upp började med en middag som var 30 minuter försenad. Han kommer moloken efter... Säger förlåt...skäms...

Jag själv har börjat med att kan man inte respektera andra eller våra regler så får man inte vara med. Det funkar super bra.

tex
~du slåss du får inte vara med nu när vi leker
 ~du skriker du får inte vara med oss förrän du slutar

Lite så där orsak värkan system.

Det är ju lite det här jag eller vi lärde oss på föräldrautbildningen att ignorera det negativa och dra fram det positiva.
Därför är det ju viktigt att berömma när skriket faktiskt upphör eller när slagen inte kommer.

Va duktiga ni är som leker som fint tillsammans....

Så idag berömde jag bara det positiva... Men det är svårt...
Innerst inne ville jag bara skrika...

DIN JÄVLA UNGJÄVEL ÄR DU HELT FRÅN VETTET VAD ÄR DET FÖR JÄVLA FASONER OCH KASTA HJÄLMAR SOM VI KOSTAT PÅ FÖR MASSOR MED PENGAR, SPARKA PÅ DIN CYCKEL...DU KOMMER ALDRIG MER FÅ CYKLA FATTAR DU DET.....
EN GÅNG TILL DU SKRIKER I TRAPPEN SKA JAG TA DIG I ÖRAT OCH SLÄPA UPP DIG PÅ RUMMET OCH DÄR FÅR DU STANNA TILL HÖSTEN KOMMER........ FATTAR DU DEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEET!!!!!

så har jag lust att göra...nu gör jag inte det...men jag har bra lust att få det här MEGA utbrottet på honom. Eller på alla mina barn när dem gör saker som är går över min mamma gräns.

Min stora underbara 9 åring är inne i en väldigt gnällig period. Han är i perioden Stor eller Liten nu tydligare än någonsin. Å att han sedan är typ utan sin pappa hela sommaren gör inte saken lättare. Något som han förstår men har svårt att handskas med känslomässigt. Är man van att vara varannan vecka unge så är man...
Men nu har inte hans pappa ekonomiska möjligheter i dagens lågkonjunktur så detta är något vi jobbar på tillsammans.
Under denna sommar har vi båda jobbat mkt på att faktiskt visa våra beslut tillsammans. Som idag...Som dem andra gångerna i sommar han har gjort saker som vi inte accepterar. Trots allt så har han en pappa som bryr sig...som ställer upp när han och jag behöver honom. Som faktiskt sammarbetar super bra med mig. För att Zebastian ska ha det bra...
Jobba eller inte... jag är glad att han faktiskt är en så bra pappa som han är...
INGEN FUCKER PAPPA....
För det finns faktiskt dem stackar barnen som har det...pappor som är fuckers trotts att dem inte äns har nå fel. Fel så som missbruk eller dylikt.....




Så vad ville jag säga med det här då.... Inte vet jag...njut och mins när dem var små och oförstörda...hahhaha!!!  Nej barn är underbara alla sina år och alla sina perioder i livet. Även mitt 9 åriga monster... // MARIA MAROSKA


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0