konflikt ja vist

Vet ni vad det värsta jag vet är... Oärlighet. Vita lögner är okey... Men vem avgör om dem är vita? Den som ljuger eller den som faktiskt kommer på lögnen?


Men det var inte det jag skulle skriva om utan det var något helt annat kom bara på det där hipp som happ.


Jag har länge funderat på det här med konflikträdsla. En rädsla där man medvetet bakar undan för att man är rädd för att stå upp för sin åsikt eller för vad man har gjort.

Jag har funderat på detta....

Hur kommer det sig att vissa faktiskt inte törs stå upp för saker och ting man faktiskt tycker är bra. Eller dåligt...


Sedan kan jag köpa att man väljer sin strider. Å vad som är viktigt eller ej.

Men vissa människor runt om kring mig i vardag och arbetsliv eller tom vänskapsliv drar sig ibland för att ta konflikter.

En del är rädda andra gör det inte för att man just väljer sina strider.

Men när jag funderar på folk runt om kring mig så möter man faktiskt dem som ofta INTE går in i en konflikt. Spelar ingen roll vad det gäller?


Sedan finns det dem som faktiskt är konfliktmakerskor/makersker.... Dem som bygger upp en stor stor grej av något och sedan när dem blir konfronterad så drar dem som en rädd katt med en svans mellan benen.


Det finns tom dem som drar igång saker och njuter av att det blir en konflikt där dem själva snällt kan stå och titta på vid sidan om.


Men jag vet inte riktigt hur jag ska förklara men jag kan ibland bli arg på folk som inte vågar stå upp för vem dem är eller vem dem tror på eller stå upp för sitt eget liv.


Jag kan bli as förbannad. Fast har jag rätt att bli arg? Nej inte va? För var och en måste väl faktiskt ta ansvar för sitt eget liv och faktiskt se till att man våga ta för sig här i livet.


Tänk hur många runt om kring oss i våran vardag som kanske lever i en relation med någon där den ena parten är konflikt rädd. Gör allt den andra säger eller gör som man tror att den andra faktiskt gillar för att slippa alla onödiga konflikter.


Jag har mer och mer börjat lyssna på folk runt om kring mig hur dem talar om sina partners/sambos/män, och vänner jag lyssnar tom på folk på bussen eller på ica

Hur dem kan säga tex?


•-         Jag måste skynda mig hem för annars blir XXX arg.

•-         Jag måste hem innan XXX kommer hem för det ser ut som skit i köket

•-         Jag kan inte berätta för XXX om det här så kan det vara något mellan oss

•-         XXX blir så arg så det är bäst att jag

•-         XXX skulle aldrig acceptera att jag

•-         Jag måste fråga XXX innan vi går

•-         Jag ska bara höra med XXX om det är okey

•-         Ni skulle bara veta hur arg XXX skulle bli om XXX viste.

•-         XXX gillar inte detta så säg inget


Jag kan med handen på hjärtat säga att vist i min vardag så ringer jag ofta och dubbel kollar med min sambo så vi inte bokar upp oss samma kväll eller så. Jag hör alltid med min sambo om det är grönt att jag går ut och äter. Som i kväll tex.


Men det är stor skillnad på att höra efter om det okey för att det inte ska bli dubbelbokat eller strul med barnen.

Å faktiskt på att fråga eller göra bara för att den man lever ihop med blir arg, sur eller vresig.


Men vem är jag att döma andra hur dem har det hemma egentligen?

Jag har själv levt i ett förhållande där jag var rädd att göra min sambo arg. Jag gjorde allt föra att inte göra honom arg. För jag viste vad som kunde hända om han var på ett fitt humör.


Men jag måste nog säga att med handen på hjärtat kunde jag gå in i konflikter där jag faktiskt tyckte något vad fel eller rätt.


Jag är inte konflikträdd. Jag säger allt för ofta vad jag tycker. Men ju äldre jag blivit ju mer tänker jag på vad som är viktigt för mig att framföra eller inte...


Visa saker stör mig...som kappan efter vinden människan. Alla känner väl en sådan. Som vänder sig dit kappan blåser.

Är den med A så tycker den som A och är de med B så tycker den som B.

Å när A och B är med båda två flyr kappan som en katt runt het gröt.


Något som med stör mig är när personen som pratar med mig tycker en sak och jag vet vad hon eller han tycker men att denna inte tar upp det. För att den är rädd för konflikten. Eller att dem inte vågar säga vad dem tycker om mig fast jag egentligen vet det.

Folk som undviker vissa ämnen för dem är rädda för att stå upp för sig själv.


Nu menar jag absolut inte att man behöver skrika ut till alla i ens omgivning när man tycker att något är åt helvete men jag tycker man ska stå upp för vad man tycker, tänker och vill leva.


Så alla konflikträdda. Säg som det är det uppskattas mer än undanflykten...


MER KÄRLEK TILL FOLKET //  MARIA MAROSKA


Kommentarer
Postat av: Tania

Jag är konflikträdd med vissa människor och i vissa situationer. Tex när jag känner mig osäker på vissa "fakta" (som med jobbet) och när jag känner mig svagare än personen som konflikten uppstår med. Då backar jag hellre än står på mig. Eller rättare sagt...då startar jag inget som jag inte kommer att fullfölja.



Jag känner inget behov i att alltid säga vad jag tycker om någon annan tycker olika. Men jag håller inte med då utan är tyst helt enkelt. Om någon frågar mig om min åsikt så svarar jag självklart men jag behöver liksom inte försvara min åsikt utan jag tycker som jag tycker och så är det. Man behöver ju inte försöka övertala folk att tycka lika.



Sen finns det ju de gångerna då Micke är på pisshumör och jag känner att jag hellre åker hem tidigare och har honom någorlunda trevlig än att behöva umgås med en grinkärring. Det gör jag endast för att slippa bli på samma humör som han.



Men som sagt... det är bara med vissa människor och i vissa situationer som jag är konflikträdd.

2009-06-26 @ 09:39:33

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0