Mariamaroskas

Har du också upptäckt det jag upptäckt den senaste tiden??

Nu vill jag inte skriva detta så att någon känner att jag klampar den som läser på tårna. Men något jag märkt dem senaste åren att det är så jävla helvetes många mammor eller pappor eller föräldrar som tror att deras barn ska vara välskapta i den perfekta formen.

Föräldrar som tjatar och gnäller över att deras barn inte lyssnar, att deras barn inte förstår, att deras barn bara gnäller att deras barn är mest i vägen.

Är det okey att vara en sådan förälder som endast tjatar, icke bryr sig eller bara tycker att sina barn är i vägen?

Alltså när jag skriver detta är det inte för att jag tänker på någon speciell utan i största allmänhet.

Jag har ju lärt mig med åren som förälder är ju mer jag ser mitt barn ju mindre bråk får jag med mitt barn.

Ju mer jag faktiskt bryr mig ju härligare dagar får vi här hemma. Något som föräldrar ofta missar är poängen med att vara förälder.

Det är upp till oss att vägleda vårat barn till att vara ett "bra" barn. Det är upp till oss att sätta gränser för vad som är acceptabelt och vad som inte är det.

Mina barn gnäller, mina barn lyssnar inte heller alltid... Men jag beskyller aldrig dem för att vara detta barnet.

Jag är inte mer än människa jag tycker också att det är jobbigt när barnen hamnar i det dåliga ekorrhjulet.

Men det dåliga ekorrhjulet beror på en sak...Å det är hur jag mår och vilken inställning på livet och vardagen jag har.

En förälder som utstrålar negativitet får inget annat än negativa barn. En förälder som inte visar sin kärlek genom positiv uppmärksamhet får inget "bra" barn.

Detta är ju något som vi alla vet...eller hur?

Vist vet alla att vi avspeglar våran energi på våra barn...

I dag pratade vi inte om detta på föräldrar utbildningen det är inte därför jag skriver detta. Detta skriver jag för att få det ur mig...

För att jag är less på föräldrar som skyller det negativa beteendet på sina barn och inte tar itu med sig själv eller familjesituationen först.

Å nu vill jag understryka att det finns diagnosbarn som faktiskt har svårt att avspegla sig på sina positiva föräldrar och behöver andra verktyg för att funka i vardagen.

Men det är inte dem jag skriver om...

Jag pratar om alla andra söta barn där ute som får skiten för att vara gnälliga, jobbiga, i vägen, tillbesvär, trotsiga och för jävliga.

Mina barn har med perioder i livet det testar sig, mig och omvärlden. Men det är inte dem situationerna jag pratar om.

Utan vardagen // MARIA MAROSKA