Om att inte tillåta intressen och hobbys
Jag kom på värsta grejen att blogga om.
Är det fler som irriterar sig på dem som fått sina boys/girls där hemma att sluta upp med sitt stora intresse för familjen och kärleken?!
Jag kan bli galen...På ren svenska kan jag bli galen. Men det är ju i vanlig ordning att jag lägger energi på saker som jag inte behöver bry mig om.
Så jag skiter i att skriva om det istället.
Eller ska jag...
Jag har levt ihop med tre karlar...eller jag kan inte kalla alla tre karlar men iaf. Pojkar, Boys, män, killar, pitts, kukhuved. (använd det ordet som passar dig bäst)
Jag är långt ifrån den perfekta sambon. Glöm inte det...
Men jag har alltså levt ihop med tre andra duds innan eller räknat med Nickepitt. Alla tre har haft intressen som tagit mer än massor med tid.
Men jag skulle aldrig tvinga någon att sluta med sitt stora kall här i livet för kärleken.
Å sedan köper jag att alla lägger ifrån sig det stora intresset en stund när man är nykär. Då glömmer man ju bort allt och alla runt om kring sig.
Man blir ju näst intill dum i huvudet. Man gör inget annat än ser den man är kär i. Man hånglar och pussas och sliskas och gör allt tillsammans.
Dem sanna vännerna är kvar när nykärs perioden är över.
Men då skall man även få gå tillbacks till sitt stora intresse.
Nr1 han hade träningar varannan dag i veckorna, matcher varje helg, läger och cuper borta. Träningsläger och allt vad man nu gör när man spelar fotboll. Vinter som sommar som vår. Inne eller ut. Ett stort intresse...
Nr 2 hade sina bilar där var han dag som natt som ledig tid. I början var jag kär och dum i huvudet så jag häckade i alla dessa garage. Jag var med på bil race mitt i nätterna och jag frös när han hade roligt med sin bil. Jag sa aldrig åt han att sluta med sin garage tid men jag tror han valde det lite själv när vi fick barn även fast han var kvar i garaget men inte lika mkt. Men aldrig att jag skulle säga åt honom att lägga ner...
Nr 3 Nicke pitt han har jag ju som min på höstarna. Det är ont om träningar på hösten. Men när vintern börjar närma sig sätter dem fart. Dem tacklas som galningar och gör illa varann med flit. Snart börjar det med träningar flera gånger i veckan och dags långa träningar. Matcher som tar timtals och borta matcher och träningsläger i dagar.
Men jag skulle aldrig säga till honom att sluta.
Det enda jag begär är...
DET ÄR JÄVLIGT LITE... det är att när man är hemma. DÅ skall man vara närvarande. Man väljer själv sina intressen och hur mkt man vill lägga ner på intressen och saker.
Å då ska man inte vara helt slut när man kommer hem till sin familj. Utan den tiden skall man vara närvarande. Man ska vara en bra sambo eller pappa.
Familjen eller förhållandet skall inte gå i stöten för att man inte kan fixa att göra det till en bra ballans gång.
Vem är jag att döma andra egentligen?
Det får jag inte göra...
Jag tycker alla är värda att ha ett intresse eller en hobby. Alla borde unna sina kärlekar något sådant kul på sidan om... hahhhaaa
ja inte vad som helst på sidan om.. // MARIA MAROSKA
AMEN!!!!! Skulle kunna skriva under på det där, helt klart.
Skulle vi inte få ha våra intressen här hemma skulle vi inte ha samma bra relation, det är jag helt övertygad om. Han behöver få sitt spelande med grabbarna och jag behöver min dans, så är det bara =)
