Mariamaroskas

Om jag säger att jag tycker att alla föräldrar skulle gå en föräldrar utbildning tycker ni att jag är fett ute och cyklar då??

Jag kan nog säga med handen på hjärtat att jag tycker att alla skulle gå en. Å jag kan säga att jag tycker att barnavårdcentralen skulle stå för att alla föräldrar fick chansen att faktiskt gå en. Det skulle liksom ligga i körschemat för oss föräldrar.

Som något naturligt. Sedan finns det ju olika föräldrar utbildningar men dem alla grundar sig ju på att få en annan synvinkel på livet som förälder.

Dem flesta föräldrar skyller ju ofta på att det är barnens fel att dem beter sig illa eller jobbigt. Jag har ju mer och mer fått upp ögonen för att det faktiskt är vi som vuxna som inte ger allt det där krutet på det positiva som gör att våra barn får utlopp för sitt negativa beteende.

Sedan går alla barn genom vissa perioder i livet. Som dessa härliga sexåringarna. Tankspriddare varelser finns väl inte?

Man kan säga åt en sexåring att göra något å dem svara ja...Å när man tittat in 20 minuter senare så sitter dem kvar där man lämnat dem och tänker på livet eller leker med luftmolnen eller bara tittar ut i tomma intet.

Jag var och handlade på ica grytan idag. Ja undrar hur jag hamnade där men jag hamnade iaf där.

Jag hade med min Alexander för att handla.  Eftersom vi börjat köra stenhårt efter föräldrar utbildningens strategier här hemma så är det en fröjd att se att det faktiskt funkar i situationer men faktiskt haft det rätt tufft i. Även fast Alexander inte vart ett jätte stort problem att ha med sig vid handling så är det helt underbart att faktiskt se att om jag följer strategierna så hänger han bara på.

Som om han skulle vara typ vuxen och en kamrat till mig i min handling.

Inne där inne var det en stakars flicka som hade en pappa som hotade minste fem gånger bara vid frukten om att om hon inte skötte sig i affären så skulle hon minsann sitta i vagnen.

Vi handlade tillsammans. Delaktighet... Det rockar fett.

Väl nere vid påläggen ligger denna lilla flicka på golvet med en napp i munnen och en pappa som ropar. Ställ dig upp annars får du sitta i vagnen.

Alexander säger hej till flickan och hon blir glad och ställer sig upp. Jag tippar på att hon är i samma ålder som Alexander. Dem ser iaf jämngamla ut.

Pappan tittar på mig och ler men jag kan inte undgå att se svettpärlorna i pannan.

Vi bestämmer oss för hamburgare med bröd och klyftpotatis till middag.

Då kommer en vild mamma in med ett skrikande barn efter sig.

•-         hur många gånger har jag inte sagt till dig att om du skriker så där så mamma måste skämmas så blir det inget söndagsmys.

Pojken klampar med sina stövlar och fräser åt sin mamma

•-         du är dum

Mamman lämnar pojken vid mjölken och dem andra mejerivarorna och ropar

•-         kom nu det blir inge mys inte idag och inte någon annan gång heller.

Är det okey att man känner att man vill strypa denna mamma eller?

Nere vid mjölken har pappan fortfarande problem. Han hotar ännu tre gånger med att flickan måste sitta i vagnen ifall honom inte sköter sig.

Jag kan ju inte låta bli att kolla lite extra vad flickan gör för fel? Jag ser inget fel egentligen förutom att hon går lite före sin pappa eller stannar upp och frågar om dem ska ha det där eller det här.

Men alla har ju sina krav på sina barn så det där är upp till var och en.

När vi kommer tillback mot hyllorna för barnmat och barnartiklar får jag ögonkontakt med pappan som säger

•-         hur gammal är din son

•-         två år och fem månader

•-         Oj då är han lite yngre än min ********* (av respekt för att det kanske bor folk på gryta som känner denne pappa)

•-         Jaha svarar jag.

Känner att jag vet inte vad jag ska säga. Riktigt.

•-         går ni ofta och handlar frågar han mig

•-         Nja jo så där. När det behövs svarar jag

•-         Tänkte bara han var så duktig.

•-         Tack svara jag. Det var snällt.

•-         Hur gör du?

Å så skrattar han nervöst undertiden han har sin skrikande dotter i vagnen.

      - Ja du... Jag har aldrig haft något riktigt problem med handling och mina barn men jag kan rekommendera dig föräldrarutbildningen som kommunen erbjuder. Jag vet att dem brukar ha en som går här på gryta.

        - Jaha föräldrar utbildning säger du... Är det bra!

        - Den är riktigt bra den borde alla gå. ¨

Säger jag till honom med massor med positivt i min betoning. Allt för att verkligen höja den till skyarna. Följer man det är den DA SHIT!!

        - Jaha det ska jag verkligen ta med mig hem för vi har problem. TACK säger han och går iväg.

Tanten som står och tjuvlyssnar bakom oss vänder sig om och säger. Ja jag måste också berömma ditt barn. Bara två år och är så där duktigt.

Hon var så söt så henne ville jag bara krama, kanske i ett annat land och i en annan kultur skulle jag kramat henne men inte här. Inte på ica grytan i Västerås Sverige.

Jag brukar inte skryta om mina grabbar men ibland måste man det. Eller kanske om mig själv. Eller om oss själva för att vi faktiskt ger dessa strategier en chans.

Jag vet inte hur mkt jag ska understryka att denna eller någon annan utbildning skulle vara ett alternativ för alla föräldrar. Att alla skulle få chansen. Jag skulle aldrig fått chansen om jag inte häckat så mkt på våran Öppnaförskola här i vårat område som jag gör.

Å det är inte en utbildning för föräldrar som har barn med särskilda behov utan det är en utbildning för föräldrar med barn. HELT VANLIGA BARN. UNDERBARA BARN.

Man behöver inte tycka att man har några problem alls. Det tycket inte jag när jag valde att vi skulle haka på denna utbildning. Jag kände bara att jag ville bli rikare på idéer och knep för att få vardagen enklare Å det har jag fått...med råge // MARIA MAROSKA