Mariamaroskas

När barnen åkt kastade vi oss i soffan för BANDY FINAL...

I vanlig ordning är jag hes efter att jag kollar på sport. Jag är den här hemma som gapar och skriker mest. Som vevar och gömmer ansiktet i mina händer. Jag suckar och jag kan absolut inte sitta still.

Jag skriker åt spelarna att åka skridskor jag påpekar deras fel fast jag aldrig spelat bandy i hela mitt liv.

Jag har alltid vart så här.

När jag var mindre hänge jag alltid på alla VSK´s hemma matcher. Det var en fröjd att se laget spela live. Men sedan blev det mindre tid och mer sällan. Nu är det bra länge sedan. Även fast jag har lovat Zebastian en vsk match eller tom fler. Det får bli nästa säsong.

Hur det än är så kan jag inte vara tyst...

Det kan jag inte vilken sport jag än tittar på som jag verkligen bryr mig om.

Det har alltid vart så. När brollan spelade fotboll var det lika jag stod där som en galen åskådare på sidan om. När det är innebandy var jag lika...När mitt lag spelade och inte jag. Jag kanske var lika aggro på plan med. (men det hör väl inte hit?)

När Roma spelar fotboll på söndagarna i tv kan jag inte heller sitta stil och jag framför allt inte vara tyst.

När Nicke spelar Am fotboll har jag med svårt att inte skrika... Jag håller nivån nere för barnen skull. Jag har vrålat rätt ut någon gång så barnen blivit så rädda så dem börjat gråta. Så där skärper jag mig verkligen för deras skull.

Jag är glad att mina små grabbar är för små för lagsport och jag är glad att Zeb har vart karate som relativt lugnt än så länge. Där hoppas jag att jag inte kommer skrika så mkt för där är han ju ensam. Då kan jag ju inte skälla och gorma... Fy vad jag är pinsam!!!

Sådan är jag...

Så rösten som hade blivit näst in till återställd kraxar igen. Men det är det värt.

VSK van SM GULD I BANDY å det kan inte bli bättre. // MARIA MAROSKA