Mariamaroskas

det är fan da shit... det rockar mer och mer att följa föräldrar utbildningens alla   strategier.
Nyckeln till en bra förälder är positivt tänkande... Eller?

ÄÄÄäää skit samma att behålla sitt lung är fan nyckeln till det mesta. Att inte brusa upp att absolut inte gå på det här med att härja om saker man inte gillar...
Å vad fan menar jag med det då??

I vilka eller vilken situation hemma hos dig skulle du kunna tänka dig att ignorera negativt beteende? Det var den frågan vi fick som läxa tills nästa tisdag.
Min tanke var...Hur i helvete ska jag mariamaroska kunna ignorera negativt beteende.
Jag som ska styra allt med en järnvante på min högra hand? (eller något i den stilen)
Men jag har kommit på det...det finns massor i ens vardag man faktist kan ignorera.

Vi har i denna familj haft problem med det här med händerna i maten.
Jag är kontrollfreak och tycker att man SKA äta med kniv och gaffel och ett finger eller en hand i maten är bara FÖR fucking mkt.
Men jag har valt att ignorera det. Å tro det eller ej det funkar... vist fasiken kommer det ett finger lite då och då som hjälper till men då har jag flikat in med kommentarer i stil med.

~kolla kniven vill oxå vara med.

inte som förr (det eviga fucking tjatet)

~Använd både besticken, snälla sluta ät med händerna, en gång till jag ser händer i maten är det slut ätit, vi har faktist kniv och gaffel av en annledning, Snälla sluta ät med händerna, hur många gånger ska jag behöva tjata om det här med gaffel och kniv. osv osv

Är det konstigt att mina barn äter med fingrarna?? Fan man är ju inte riktigt frisk som morsa...

Alltså det är ju så svårt att förklara tycker jag men här om dagen
Satt Alexander och skrek på pottan. (inte grät)
Utan han skrek... Ghhhhaaaaa AAAahhhaaaaaaa whiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiii
Ivanliga fall hade jag bet honom att vara tyst och med all säkerhet hade hans skikit igen.
Jag hade väl sagt något i stil med

~sluta upp att skrika Alle, jonathan försöker sova. eller nu får du vara tyst...shyyyyy (med skapr ton)

Men jag ignorerade beteende skik!!

Nu är det ju inte BARNET man skall ignorera UTAN beteendet. Å då gäller det ju att behålla sitt lung.
(är det något jag är känd för så är det väl inte mitt lugn??)

Men hur som...så skrek han och jag ignorerade hans skrik och gav han positiv feedback för att han fixade pottan själv.
Gav honom närkontakt med hjälp av att tala om att det var snart dax att klippa håret och strök honom genom håret.
Vips så slutade Alle skrika och bad om få hjälp med att dra upp kallsonger och byxor.

Hade det vart en annan dag då jag inte lärt mig stategin att ignorera negativt beteende. Hade med all sannorlikhet slutat i kaos. Eller iaf att jag hade blivit sur och han hade tyckt att han skulle testa mig ännu mer.

Men jag tror verkligen på dessa strategier vi lär oss. Sedan väljer man ju själv vad man vill ta in och inte ta in. Det är ju som allt...
Fem minutersmetoder, belöningsstystem, konfrontation, kbt osv osv.

Men någon man nog måste ta en funderare på är iaf hur man är som förälder.
Utan att kritisera någon som läser detta så är det faktist rätt klart att om du som mamma eller pappa är en positiv förälder som ger ditt barn berömm, närkontakt och faktist ger ditt barn bra självkänsla. Så blir man än mkt mer harmonisk familj.

Sedan finns det ju absolut negativa beteenden som man absolut inte ska ignorera.

Om store bror jagar lillebror med köttyxan eller när barnen faktist gör något som man asbolut INTE accepterar.
Du väljer dina strider...

Att bevara lugnet har vart min svåraste läxa hittils.. Men det har funkat... Å vi har roligare än förr... // MARIA MAROSKA

Här hemma har dessa 13 filmer vart en favvo sedan första början
Jag funderar starkt på att köpa dvd boxen med alla 13 filmer. Dem är att rekomendera faktist.... Våra filmer har vi dock på vhs band så dem börjar bli lite hoppiga...Å filmerna med mkt tid av vasständer är otroligt hoppiga...en film funkar inte äns...Zenastian tittade sönder filmerna med mkt vasstandstid.


Zebastian tittar även idag när Alle vill se...Å kan vissa filmers repliker än idag fast det var länge sedan han såg dem... Det var ju ett par år sedan han såg dem.

provsmak dock med engelska sång röster  // MARIAMAROSKA

här hemma....  // MARIA MAROSKA (KLICKA PÅ GUBBEN)

Hur ofta ger vi våra barn effektiva uppmaningar? Å hur många gånger berömmer vi dem för att faktist klarat av situationen efter man gett en effektiv uppmaning?

vad menar jag egentligen...vad surrar jag om. Vadå effektiva uppmaningar...? Jag ger mina barn effektiva uppmaningar varje dag. Men jag är dess värre dåliga...riktigt sämst på att berömma när den effektiva utmaningen verkligen fungerar.
Å vid positivt berömm blir barnet alltid lättare att handskas med. Det vet alla...eller det borde iaf alla veta om. Positiva föräldrar positiva barn...

vad menar jag då?

När tex Alexander eller Zebastian ska gå och borsta tänderna innan lägg dax.  Det är ju verkligen en situation jag kan ge en effektiv uppmaning...
hur gör jag då? Det är verkligen skit enkelt att guida barn i det dagliga livet.... Töntigt enkelt egentligen. Det gäller bara att förmedla vilja och positivitet.
Gå fram, ta ögonkontakt ~ Nu är det dags för dig att borsta tänderna. Säg till om du vill ha hjälp.
Se till att han går till badrummet .
När tänderna är borstade~så duktig du har blivit på att borsta dina tänder själv.

Det gäller att vara tydlig som förälder. Just det här med....
Vi skall gå ut. Innan vi går ut skall du klä på dig så mkt du kan själv. Sedan ber du om hjälp med det du inte kan själv. För vi skall gå ut.
Det gäller att vara tydlig....

Jag har verkligen övat på mina barn denna vecka... först känner man sig något töntig. Just för att visa saker är så självklara.... Men att berömma i situationer man vill ha förändring hjälper faktist. Det är helt sjukt...
Utan att ljuga har vi inte haft en konflikt här hemma på en hel vecka. INTE än enda...

Att tala om för barnen NU SKA VI...DU SKA...Å inte VILL DU eller KANSKE.
Självklart skall barn få välja saker och ting själva...
Men det är under ansvar från mig som vuxen...
Ett barn med för mkt allternativ blir ofta bråkigt. Jag har slutat ge för många allternativ.
situation hemma hos oss jag stört mig på är att Zeb springer runt och letar kläder en kvart innan han ska gå till skolan.... Så här har vi gjort...

Zebastian är stor...han får själv lägga fram kläder till dagen efter.
Men i hans situationer tar jag med ögonkontakt och framför allt kroppskontakt.
Nu är det dax för dig Zeb att lägga fram kläder för skoldagen i morgon. När du har valt dessa kläder är det dem som gäller.
Å när han är klar kommer det här viktiga berömmet.
Tro det eller ej men torsdags kväll åkte kläderna fram av sig själv och jag behövde bara berömma att dem var framme.
Det gäller att som mamma/pappa/vårdnadshavare att man ser det lilla. Att man faktist tar sig tid att se...

För barn fiska hela dagarna efter uppmärksamhet. Får de inte positiv uppmärksamhet vänder dem kappan och ger sig fan på att ses och då blir det att dem tar till den negativa sidan hos dem och gör saker där dem verkligen syns.

Bara dem för uppmärksamhet spelar det ingen roll om den är bra eller dålig.

Nej mer effektiva uppmaningar och mer beröm när dem fixat det.

Någonstan finns detta i ryggraden hos föräldrar med det sunda förnuftet men vill man ha en förändring så är det värt att tänka på. // MARIA MAROSKA...

jonathans nya favvo låt...    Klicka här....Jojje!
Vi rockar på med den minst fyra ggr varje morgon... Å så minst fyra gånger varje eftermiddag...Å så minst fyra gånger innan han somnar.... //MARIA MAROSKA

Idag ligger han ju inte längre i bebisittern dock...utan just nu sitter han i sin matstol här i vardagsrummet brevid mig. Kanske inte det optimala...
Men när han leker på golvet envisas han bara med att åla sig bakåt å så blir han ap sur... Men nu ska jag börja brottas med Pencilinet och inhalationerna..... fy bubblan. Det är jag absolut inte på humör för idag...
Jaha...sätter på mig det underbara goda humöret med det långa tålamodet... // MARIA MAROSKA

Min prutt gurka...är helt tyst...sitter framför tven och kollar på Bompa...Nickenyfiken...inte ett ljud...han svarar inte när man säger något till honom...det är som om han är med Nickenyfiken där inne i tven.

Mina barn kollar på tv. De ni... ;-) // MARIA MAROSKA

Ibland har det faktist sina fördelar att man har en bebis som är en mat och sovklocke bebis... Jag kan inte minnas att Jonathan någon sin sovit över en matstund...hahhaaa!! // MARIA MAROSKA

jag börjar väl där jag slutade... Eller vad tycker du?!

I måndags åkte jag med Jonathan till våran underbara familjeläkare. Jag blir alltid så glad av att se honom, även fast han ser ut som världens tristaste gubbe.
Han lyssnade och kände och gick igeonom Jonathan från topp till tå.
Han har helt klart rådnad på vänter öra men det är svårt att se på de högra. Å sedan har han bi-ljud på lugorna så jag remiterar er till barnakuten på engång. Dumt att vänta tills i morgon var hans svar.
Så jag flörtade till mig skjuss av min pappa. Som lämnade Alexander, mat och en potta på Nickes jobb. Jag själv fick skjuss till skolan för att tala om för Zebastian att han tyvärr inte kunde gå hem själv från skolan utan att hans pappa skulle sluta tidigare och komma kl 15.
Kvart över 12 var jag på barnakuten 18:00 var vi inskrivna på isoleringsrum på barnavdelningen.
Jonathan hade ätit en halv barn yoghurt på hela dagen. Inge vatten, Inget gick.. Han fick inhalera adrenalin, ventolin och inget hjälpte. Hans 40gradiga feber gick inte ner heller.
På barnavdelningen gäst spelade våran neurolog läkare för kvällspasset.

Det roliga med barnakuten var faktist att flera av Jonathans läkare från avd 69 var och pratade med oss och ville se hur bra det gått för Jonathan. Det var riktigt roligt...Även fast sjukhus och Jag inte är speciellt vänner så var det kul. Å av någon konstigt annledning hamnar jag alltid på sjukhuset med mina barn.

Dem andra föräldrarna i väntrummet undrade nog där ett tag varför deras barn inte fick lika mkt uppmärksamhet och gulliga kommentarer. Dem tittade iaf lite konstigt på mig när vi gick tillbax till väntrumet för att vänta på att en barnsköterksa skulle visa oss vårat rum.

Jonathan vägde ungefär lika mkt som Alexander...  Nej det var väl att överdriva...Men lite över 11 kilo vägde han när vi kom in till akuten. När vi vägdes in på avdelningen hade han gått ner 200g. Det är ju tur han är en tjockis... Nu är jag 200g inte så mkt  men hade han vart liten hade det vart en del... Med tanke på att en ammande bebis går upp mellan 200-600g i veckan.
Men nu är han inte ammande och ingen liten bebis...
Han låg där i sin säng... kunde inte sova för han hostade och andades super snabbt.
Prover skulle tas tisdagmorgon.
Dem inhalerade honom en gång i timmen.
Koksalt, adrenalin och ventolin

Tisdag morgon togs prover... snabbsänka 134, remiss till öron, näsa, hals och rs och bakterie prov togs. Han hade nu gått ner 450g. Tur han är rund och gooo
Han fick i sin en flaska välling och en flaska bebisdryck på hela tisdagen.

Grejen med Jonathan är att han alltid är glad...han är alltid vaken eller alltid är han inte men han är så med.
Vi eller jag ska faktist skriva JAG har ju vart inlagda me dem andra barnen vi har med. Å dem har absolut inte vart glada, dem har absolut inte leet en enda gång förrän dem är på väg att bli friska, dem har sovit sig igenom sjukhustiden. Det är så stor skillnad på Jonathan och dem andra grabbarna. Jonathan bubblade på där med personalen när dem kom in. Blev iaf arg och skrek GHAAAA precis efter dem tog bort masken för inhalation men sedan log han igen.

Samma på öron, näsa, hals kliniken. Där satt han verkligen fast...medans den super rara öronläkaren tittade i hans ögon.

Oj här var det öroninflamation. Det vänstra örat...
Oj här var det  oxå öroninflamation. Det högra örat...

Sedan klappade hon på Jonathan och sa...Å du är så där glad....

Hon tittade även ner i hals och gröpade runt...  Bläää
*ryser på hela kroppen*

Jag och Jonathan gick tillbax till vårat rum. Härligt... Provsvaren kom strax innan min mamma kom för att sitta barnvakt till Jonathan.

Så summa sumarum.

Jonathan har rs virus
Jonathan har dubbelsidig öroninflamation
Jonathan har bi-ljud på lungorna som kommer från bakterierna
Jonathan har koloniserade bakterier i näsa och hals.

Koloniserade har dem blivit för att dem har fått bo så bra där i flera månader och grott på sig. Förkylningarna har aldrig blivit riktigt bra helt enkelt.

Lungor, öron och bakterierna får han antibiotika för. En sju helvetes kur. Han började redan efter två doser pencilin luckta så där äckligt... Jobbrelaterat till döden och gammla människor.
Rs viruset vad gör man åt det då?
Nja det gäller ju att få bort slemet från luftrören och näsan. Virus är ju ett virus som sagt...

Så vad i hela friden gör jag hemma då?

För att jag är så jävla bra så klart... 

Nej det fanns två alternativ. Att stanna kvar och inhalera eller att åka hem och inhalera.

Jag hatar sjukhus men skulle aldrig ha åkt hem om jag inte kände att jag skulle klarat av situationen. Har man aldrig inhalerat själv eller andra. Å han aldrig sett mojängen så kanske jag skulle stannat kvar ett par dagar till.

Men jag inhalerar varje dag på jobbet... Jag hade "harry" hemma när Zeb var liten... Å jag har haft "harry" hemma som barn.

För att få bukt på rs får man inhalera koksalt kanske jag ska skriva med...

Rs viruset är ju en förkylning som eller jag ska skriva så här... Om jag, nicke eller dem andra två barnen skulle bli smittade skulle dem få som en förkylning. Det är en förkylning men små bebisar och gammla är i den stora riskgruppen där rs kan vara farligt.

Så idag har jonathan iaf ätit en flaska på 200ml välling och 1 dl gröt. Han har även druckit 80ml fruktbebis dryck...så det går framåt.

Jonathan har även fått en nubinett med sig hem från apoteket. Han har oxå fått utskrivet airomir och pulmicort.
Har man en gång haft rs virus så kan den här hostan komma nästa gång han är förkyld och Jonathan har inte så bra ods när det gäller att inte få det då jag har astma och Alexander och Zebastian har ju med det.
Så nu ska han även få 2 doser pulmicort morgon och kväll. Å airomir vid behov för att vidga rören.

Nu är jag iaf hemma...Ska se om jag fått nå barnvakts kort från Mamma som jag kan lägga in // MARIA MAROSKA

den sjukaste av dem sjukaste... Nej men allvarligt nu börjar jag rent ut av tröttna på att denna lilleman ska vara sjuk hela tiden. Har han vart frisk från förskylningar mm högst två månader av sitt idag åttamånaders liv eller?
FAN!!!

Feber...rossel...lite mer feber...hosta...lite mer feber...rossel... Å så där kan vi ju forsätta tills fan avlöser oss eller något?
Han har under denna kväll inte sovit speciellt mkt. Han låter som en akvariepump. Det bubblar från lugorna så det står härliga till... Å så hostar han..Å så vaknar han...Å så somnar han om...Å så håller vi på så där.
Febern går inte ner heller...men han fick nyss en 125 alvedon och en halv ipren. Så vi får se hur det går? Om det blir nå bättre eller?
Den första iprenen han fick  tryckte han ut och efter kom bajset....rakt ner i hans säng var de på väg... Som tur var har han en snabb mamma som fångade upp det med papper....hahhaa  
Men han är fortfarande vaken... Ligger och pratar med sig själv...eller med någon där inne.
Dag tid säger han inte så mkt...låter kanske jag ska skriva...därimot på kvällarna innan han ska somna "pratar" han på. Han har nog mkt att säga till dem som håller honom sällskap där inne på nätterna...Eller kanske går han igenom dagen för sig själv? vad vet jag?
Jag ska i morgon ringa hälso och sjukvården för att rådfråga dem vad jag vi skall göra. Alltså våran Jojje har vart sjukare än sjukast....
Alexander har väl vart sjuk rätt mkt men det är ju långt ifrån vad Jojje vart.
Nej... fy för sjuka kids... Mina, dina eller andras...fy!! // MARIA MAROSKA

jonathan var inte lika glad och med som han brukar vara... han ville mest vara med mig. Nära mig...in på mig. Gärna kind mot kind. Men han lekte lite...
Å dem fick hålla i honom och kolla lite. Han lekte lite så där...så dem fick känna av honom lite. Kanske är han i den här ålderna snart att man börjar bli lite blyg för andra...?
Jag vet inte...?
Han visade iaf lite grann...
Vi har fått plats på vänte listan för Handspecialist.
Vi har ny tid med både sjukgymnast och arbetsteraputen första veckan i mars.
Vi ska öva på här hemma... Vändningar... balans... Ja...
Dem tycker som alla andra att han är en glad kille som är med och följer med och håller koll vart man tar vägen. Precis som vi tycker...  
Ska bli kul att se hur det blir... Å vad hand specialisten säger...Han är ju som sagt försvagad i ena haden, speciellt tummen. 
Det återstår att se vad som händer och sker... // MARIA MAROSKA

Jonathans nu förredetta sjukgymnast ringde nyss.. Hon undrade så klart hur det gått i tisdags. Om vi hade blivit väl omhändertagna av det nya teamet.
Å det hade vi ju... Helt strålande mottagande även om det var mkt info om hur det kommer att gå till och så.



Åsa kommer att avsluta oss nu på sjukgymnastiken. Hon undrade mest om vi behövde boka någon ny tid eftersom det kan dröja med tider ibland. Men vi fick ju tid redan på fredag. I morgon...
Hon blev lite förvånad... att det går så fort. Men Cecilia våran  nya sjukgymnast tyckte att vi skulle ses så fort som möjligt eftersom vårat möte i december blev avbokat. Så jag är glad att vi sätter igång... Å ser hur Jonathan kommer att utvecklas med tiden...
Den fösta tiden kommer vi ses mera...å det är ju för att han själv utvecklas så mkt. De första åren är ju en resa i utveckligen verkligen...massor händer ju då. ligga, sitta, stå, krypa, åla, ta sig fram, ta sig tillbax, prata ja you name it.
Jag blev super glad när Åsa ringde och hörde hur det var och hur det kommer att bli...
Strålande...
Hoppas att det kommer gå bra på fredag... jag är nog lite nervös om jag skall vara ärlig... // MARIA MAROSKA

Efter en snötur till ingång 20 här vid vårat C-lassa var jag rätt så blöt. Kännde mig som en dränkt katt... Eller som jag tror att en dränkt katt skulle känna sig iaf.
Vickan och Julia var snällt barnvakt till Alexander. Eller Julia var barnvakt och Vickan fanns tillhands. Eller så var det Julia som trodde att det var så...Å Vickan hade ansvaret.

Jag har ju vart super nervös för att den som ska "överta" Jonathans sjukgymnastik ska vara en som jag inte alls skulle känna någon kemi med. Då jag kände att Åsa verkligen var våran klippa... Men ack så fel man kan ha.
Våran nya sjukgynmnast heter Cecilia. Det roliga med det var att jag kännde igen henne så väl. Men jag kunde inte plasera henne alls.
Våran kurator var oxå med... Maria. Jag har alltid haft svårt för psykologer och kuratorer. Men denna människa var ju helt normal... Det var helt sjukt. Med henne skulle jag verkligen på riktigt kunna prata med och lätta mitt hjärta om det skulle vara något med Jonathan eller med oss som föräldrar.
Vi samtalade...Mkt var ju grundat på hur det går till, vad vi kommer göra. Att vi kommer sätta om en plan. Precis som på mitt jobb. Snacka om brukar perspektiv.... Socialstyrelsens regler. Inget jag har imot för det är självklart man ska ha en plan att jobba efter. Så man inte ramlar ur systemet och att man faktist som brukare, förälder eller från teamet vet vad man ska jobba mot. Vilket mål.
Vi fick berätta om Jonathan och det kändes så enkelt...så naturligt.

Efter att Jonathan hade bajsat och jag vart och bytt på honom var jag bara tvungen att fråga varför jag kände igen cecilia. OM det var så att jag kände igen henne från vårdgymnastiet eller var det var ifrån. Å jag sa även att det är som vi setts på flerställen.
Å det hade vi... på vårdgymnasiet...i grundskolan (7-9) och så är hon kompis med våran granne här under oss. Med Alina. Där damp min polett ner...

Det känns iaf bra. Å vi har sjukgymnast tid redan på Fredag och då skall även arbetsteraprften vara med.
(var det arbetsterapeften som skulle vara med?)
Joooo jaajaa det är en till som skall vara med iaf.

Det kändes 100% bra iaf... // MARIA MAROSKA

har verkligen sovit sedan 10:23 typ...hur sjukt är inte det då? Jag och Alexander har hunnit med massa slöheter men oxå två bra saker.
Vi har ätit lunch och så har jag klippt Alexander. Han sitter inte speciellt still längre. Så man måste verkligen vara på rätt humör och peppa honom och intala honom att det går fortare om han sitter still.
Han hoppar i stolen där han sitter.
Men det var han själv som ville bli klippt.

Alle klippa sig mamma...bamt bamt i huve.


Å så hämtade han sax, kam, trimmer och frisörskynket. Så det var bara att sätta fart. Å det är ju som han säger. Det är varmt uppe på huvudet med hans tjocka hår och som han leker och springer här hemma på dagarna. Å så passade vi på att bada oxå.
Lite för kallt i min smak då dörren var öppen för att vi skulle höra om Jonathan vaknade. // MARIA MAROSKA

Jag ska i ett kort inlägg berömma mina barn... jag brukar spy på andra som höjer sina barn till skyarna. Men jag är imponerad. Å jag vågar knappt skriva det...för då kommer det gå åt H-vete i natt.


Zebastian gick upp med Nicke i morse...Klädde sig...kom in till mig och viskade...
Mamma du kan ligga kvar jag gör egen frukost. Alle och jojje sover än så jag tar en bricka och äter framför min tv.
Klart hans mamma sa ja till det...
Jag låg kvar och bara mojjnade lite... Hörde hur han åt frukost borsta tänderna och gjorde frilla. Han måste ju vara fin. Han har ju tjej nuförtiden...
Jag gick upp 07:30 då satt han i hallen och klädde på sig för en promenix till skolan.
Mamma det är ganska mysigt att vara själv på morgonen...
Ja det kan ju vara det... Skönt alltså!!
Jag skrev en lapp för han ville komma hem direkt efter skolan idag. Klart han får det...vi häckar ju iaf hemma med sjuk Jonathan så.

Jonathan och Alexander har i natt sovit tillsammans i samma rum!!

Helt sjukt men jag trode att det skulle gå åt skogen. Mkt för att Jojje hostar på natten oc Alle skulle vakna... Nu hoppas jag att det kommer att funka. Men än tänker jag inte ta bort någon säng från vårat sovrum... ifall...men jag tror inte det... men iaf

Mina barn rockade i natt!! // MARIA MAROSKA

Jonathan Jojje Andersson har i natt hållit sin mamma vaken från och till hela natten. Med den hostan förstår jag inte att Nicke äns sover. Men jag ska inte kasta skit för att han sover...Utan jag är mer avis på att han faktist sover.
Han hostade upp massor med slem i natt vid 01:00 när vi var upp och ångade i badrummet.
Jag klädde av ossbåda sedan spruttade jag igång varmvatten så det stod härliga till...
Måste säga att det är en bra sak att göra om saker ska upp eller om dem har svårhosta eller astma.
Kall eller varm luft brukar vara toppen...
Drog igång våran luftfuktare med...
Så somnade vi 03:00 även fast ångan i badrummet inte tog så långtid. Så hostade han massor efteråt. Å det var bara toppen eftersom mkt kommer upp. Man hörde verkligen hur det lättade i luftrören/lugorna.
Men innan man somnar... tar det ju ett tag. Jag tror ärligt Jojje somnade rätt fort...Å sedan låg jag och lyssnade på hostandet... Till tre!

Det var förrästen sista besöket hos Åsa igår...
Det känndes inte alls roligt...att veta att det verkligen är sista gången vi får all hjälp och stöd från henne.
Det är nästan så jag skulle kunna börja gråta bara jag tänker på det. Med henne har man kunnat vara ärlig med sina kännslor. Fråga och få ärliga svar...
Eftersom vi inte fått något nytt datum för Rehabmöte så skulle hon ringa till Barn Hab idag på förmiddagen och stöta på dem. Å så ville hon ju veta vilken sjukgymnast vi skulle gå hos å även vilken som kommer att bli Jonathans kurator där nere. Å skulle jag eller vi inte få någon tid förrän om ett tag skulle vi få komma till Åsa igen i början på februari. Det är nästan så jag önskar att vi inte får någon tid förrän i Mars. Även fast jag ärligt vet att det är bättre att komma dit på ett inskrivnings samtal på en gång.
Jag försöker att knåpa ihop en dagens ros till henne till våran länstidning här där vi bor. Men kommer inte på nå bra...eller bra det är ju bara att skriva att hon är bäst...

hur gick det då?
Vi fick nya knep på hur vi ska få honom att rulla över till vänster. Vi fick även två balansövningar då han inte alls är lika stadig när man håller honom enbart i höger arm/hand. Vi fick lite balansövningar till blivande stadiet...Krypstadiet. Då han är stelare i högersida så behöver han mkt träning på hur man skall göra.
Hon tycker att han börjar komma i kapp med råge när det gäller utvecklingen. Å jag måste faktist skriva att jag och Nicke fick beröm för våran träning. Å att det syns att vi faktist tar åt oss av vad hon säger och ger för råd.
Å träningsmattan vi får låna är toppen.
Gå stol är NEJ NEJ NEJ... eller hon sa så här. Gåstol är bra för familjen om man behöver avlastning. Men eftersom Jonathan är stel och försvagad i högersida kan det vara så att det kommer att hämma hans utveckling. Å eftersom han har svårt fr ballansen i vissa lägen är golvet att rekomendera.

Jag frågade faktist om gåstolen efter jag vart på ett forum och läst om barn med plexus skador. Där det stod att gåstol kan hämma för barn med svagheter.
Därför frågade jag.

Hon berättade oxå att hon inte rekomenderade gåstol till barn överhuvudtaget just för att det kan häma utvecklingen för alla barn. Men hon tyckte det var en super bra uppfinning som faktist var bra för familjer när man har många barn och man ska laga mat eller vara med dem andra. Allt med måtta...men att man inte ska låta barnen sitta för långa stunder.
Sunt bond förnufft när det gäller det mesta!!

Sedan har dem tom gåstolar att låna ut hos sjukgymnastiken på C-lass för barn som inte kan gå utan stöd. As snygga va dem...
Jag hade med Zebastian dit..så han fick en rundtur där. Då var ju jag tvungen att kolla jag med...

Jag mins ju Alexander han gick eller satt jämt i den där jävla gåstolen... han blev super arg när han skulle sitta på golvet. Å satt han på golvet så skulle man sitta med. Gåstolen burnade han ju runt i här hemma som en galning och hade roligt. Men jag tror att det blev så att han blev van att vara uppe ovan för mark... hahhaaa!!!

Nej det är eller var med sorg jag sa hejdå till Åsa. Även fast det är en av målen att få gå till nästa steg som är barnhab. // MARIA MAROSKA

idag det gick super bra. Han hade lekt med Molly hela dagen. Dem lekte familj... som skulle handla. Molly hade saknat sin docklekekamrat hade hon sagt...Så idag fick hon fullt upp med Alexander som så gärna hänger med på docklekar.
MEN...han fick sova på dagis idag...Å han ligger fortfarande vaken inne hos sig... En hel timme efter han i vanligafall brukar decka... Han ligger och sjunger och pratar.  Han ligger iaf i sin säng där inne i mörkret... Får vi se hur det löser sig med morgondagens vila... Eller hur det är?
Ska ta mig ett snack med Åsa våran kontaktperson på dagis hur vi skall göra. Om vi skall prova en dag till med vila eller iaf denna vecka. Det kan ju vara så att det var mkt att ta in så här första dagen på dagis på evighet...

Jonathan har hostat sedan han gick och la sig... Det rosslar på där i halsen på honom. Men han sover...Hostar grinar och somnar om. Inga långa gråt...utan mest bara ett skrik om hur jobbigt det är att behöva vakna för att hosta. Ska han med bli sjuk?
Fan om han blir det...han har i såfall emunförsvar noll komma noll. Han har alltså vart frisk nu ett tag... Å så gick vi till öf igår...Å nu är han kanske? sjuk.... vilket jävla fuck...

Zebastian vaknade i morse... Mamma jag känner mig hängig...Jag trodde ju att det var för att han var så trött. 06:15 men så var icke fallet...feber... Å han har verkligen varit sjuk då han somnade här efter lunch. Det är inte vanligt alls... Jag kan verkligen förstå att han behövde vara hemma. Å nu håller ju jag tummarna att dagens soveri har gett honom nya krafter så han kan hänga med på årets första simskolelektion på torsdag.

Vi får se vad som händer och sker med dagen då... Eller morgondagen så att säga...framtiden... // MARIA MAROSKA

stryper man ett barn utan att någon märker det...Å framför allt utan att någon skulle sakna det...?? 
Alexander ALLEBALLE Andersson behöver ha sig en omgång med stryk. En riktig omgång... Eller så kanske det skulle vara så att jag skulle behöva hjälp på traven...en lösning på vårat problem.
Den ungen, barnet, kidset kalla honom vad du själv önskar...Sockergryn kanske? Har sedan i höstas...runt två årsdagen vart som en orm när man ska klä på honom. Han ålar runt, springer iväg, kastar sig... Vi har iaf kommit ifrån ord eller skrik som mamma sluta slå mig eller nyp mig inte mamma. Då var det ännu värre.... Nu är det detta ålande...Det tar sin lilla tid...svetten lackar i pannan på mig...å ilskan kommer ibland välldigt nära. Frustration...

Jag måste verkligen behöva en hjälpande hand....
Å kom inte med dumma åsikter om att skit i att klä honom eller gå utan honom. För jag måste ha med honom. Å kläder måste han ha på sig... speciellt vintertid.

Tre gånger idag...har jag ålat runt på golv för att få på honom kläder.
Först när vi skulle gå hemifrån...
Sedan när vi skulle gå från kyrkan
Å sedan när vi skulle gå från kommunens öppna förskola...

Så antingen så berättar du hur jag ska göra...för att få ett barn osynligt strypt eller så kommer du med ett bra förslag i våran klä på oss kaos... OKEY??

// MARIA MAROSKA